Sitter med min älskade på ett café och äter frukost. Vi landade i sthlm igår för att jag ska läsa in sista redigeringarna på audio versionen av ” Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät.” Och en av de saker jag uppskattar mycket är en fika på sthlms caféer så jag bjöd Martin på en. Solen lyser vacker i sthlm just nu och lagom varmt att sitta i solen. Jag tar en latte och han en cappuccino med en smörgås. Vi kommer in på ett samtal jag hade med min yngsta son igår. Om att vara en vänlig människa. Alla mina barn är väldigt vänliga och omtänksamma personer och som yngste i familjen så blir det lätt att han betraktar alla våra beteenden och tar in det han känner kan bli en del av hans sanning. Vi kommer in på mormors vänlighet och arvet vi bär efter henne. Som både är en lycka men ibland när vi egentligen bara vill vara irriterade och arga är det lite tyngre att bära. Om än dock litet. Att vara artig väluppfostrad var något hon satte högt på listan. Men igår när vi satt i bilen jag och min son så kom vi in på att ibland möts han av tjejer som snäser av honom när han bara försöker vara snäll. När han försöker vara den mormor lärde honom att vara. Som tex när han öppnar en dörr, drar ut en stol eller betalar för tjejen han är med. Vi pratade om att hans agerande inte alls handlade om att han som man borde göra det för en kvinna. Det handlar om att detta är han som människa och det är rätt taskigt att snäsa av en vänlig handling med ” Jag kan öppna dörren själv!! Jag tjänar mina egna pengar!! ” Han har ju aldrig tvivlat på något annat och tycker att hela kampen om jämlikhet ibland fråntar lyckan om att ge och vara omtänksam. ” Är det så svårt att bara möta upp med ett tack? Jag är vänlig punkt slut. Det har inget med man eller kvinna att göra.” Martin börjat prata om ordet Gentleman. Han förklara att det stod inte bara för vett och etikett i form av klädes utan och för ” en väluppfostrad man som utmärker sig genom artig uppmärksamhet speciellt gentemot kvinnor. ” Jag frågar honom varför det inte fanns ett ord för kvinnor? Som Gentlewomen. Han ler och tittar varmt på mig, ”för ni kvinnor ansågs då redan som varma och vänliga och på den tiden kunde mannen vara rätt hårda och skamliga mot kvinnor. Dom behövde en tillrättavisning och något att sträva efter. En gentleman brusar inte upp. Kvinnor var mycket varmare och lugnare och vänligare”. Jag tänker på de arga unga kvinnor som finns idag. Som hånar eller snäser av tex män som min son när de försöker vara artiga, vänliga och väluppfostrad. Ibland går allt lite överstyr resonerar både Martin och jag. Och det behövs kanske lite kaos för att landa i något som bara är ren vänlighet människor emellan. Och vi kanske alla behöver hitta tillbaka till ett sätt att möta den vänligheten. För vår reaktion visar egentligen bara vem vi är och vad vi antar om andra. Istället för att bara tryggt äga vår roll som kvinna och säga ”Tack det var väldigt vänligt av dig”. I allt som har med ” Me too” att göra behöver vi nog alla landa i att övergrepp, attack och förminskande är en ful vana och något som ingen av oss borde använda. För det växer nu upp en generation med unga män som min son som inte ser skillnad på något av människan. Som inte delar upp i färger, status, kön eller tillhörighet. De ser en människa. Och dom ska vi hålla om. Tex med att sluta säga ” Jag är så trött på män” för det är förminskande av framförallt en generation unga män som inte vill något annat än att vara humanister. Jag känner att när vi nu äntligen har män som försöker och som inte bara försöker utan ÄR vänliga och artiga måste vi se det och inte möta upp med det förflutna. Till alla er som trots min text vill tillägga alla dumskallar som trots allt finns där ute. Jag VET. Men det är inte dom jag pratar om. Det vet ni. Låt oss nu bara bestämma oss för vem vi vill vara i förhållande till de män och kvinnor oavsett ålder, som försöker vara gentlehumans. Och se dom och möta upp med ett vänligt Tack! Namaste, Malin
