Dan Andersson. Tavlan satt i vår lägenhet på Birger Jarlsgatan 106 när jag och Kristin var barn. Mamma hade skilt sig från Kjell, Kristins pappa och hade varit hemma fru ett tag. När vi flyttade dit hade hon inte en krona typ. Den stora stjärnan från 50 och 60 talet tog bussen till Folkan teatern. Jag minns denna tavla väl för jag tyckte den både var läskig och varm. Jag hade ingen aning om vem han var, jag var ju bara 5..6 år men långt senare skulle jag förstå att han hade en stor betydelse i min pappas liv. I hans poesi och melankoliska texter. Mamma visste att jag tyckte om tavlan så en dag fick jag den. Senare fick jag papps böcker av Dan Andersson. Sven Harald har målat tavlan. Ingen större konstnär men jag hade velat mer om honom eftersom hans tavla betyder så mycket för mig. Vem var han? Köpte mamma den av honom eller var det en gåva? Varför betydde Dan Andersson så mycket för pappa? Om du håller handen för Dans halva ansikte på bilden så ser du den melankoliske poeten. Den andra sidan är starkare och kraftfull. Kanske det var just så Dan var och Sven fångade det. Dan dog bara 32 år gammal av cyanid då ägaren av hotellet han bodde på hade sprutat ner väggarna med det för vägglöss. Även en annan man dog. Ett liv, ett äventyr om än kort. Vi har vår stund på jorden. Ta hand om din tid här. ♥️kram Malin
