Kunde inte sova i natt och det har visat sig, som några av er redan läst, genom min släktforskning att jag har spår ner till Harald Hårfager och co. Så det blir mycket tittande på olika serier och dokumentärer om vikingar just nu. Trodde alltid jag hade gener från medelhavet eller Frankrike men nope…. Vikingar, samer och en dos av Bohuslän. Så nordisk man bara kan bli. 😂94 % skandinav och 6 % finsk. Inte mycket zigenareblod som jag hoppades på ( jag har tillåtelse av @louie__marti att säga så) men en massa viking i mig tydligen. Så mitt behov av resandet, hav, öppna landskap och min överlevnadsinstinkt kommer kanske där ifrån. Tror också hela mina 6 % finne är fylld med sisu. 💪🏼 Men frågan är … vart kommer min andlighet ifrån…. Den är ju så stor del av den jag är. Den har inget religiöst fäste… bara en stor visshet av att vi är en del av ngt större och att det egentligen inte finns ” den fria viljan”. Vi är ju alla i ständigt flöde av agerande och konsekvens. Inflätade i varandra. Jag kan bli fri mina gamla hang ups och mönster så mitt agerande blir annorlunda och så också konsekvenserna av det. Har skrivit en hel bok om det. Men fria… är vi det? Vi knuffas hela tiden åt olika riktningar pga av andra. Är ngt av mina val någonsin bara mitt? Eller är det en konsekvens av en tanke, en mening eller ett agerande från ngn annan? Vi är alla här pga The Big Bang och rusar framåt som en konsekvens av den. Hur vi låter bollen rulla är vårt val men även våra val kommer från en tanke eller en upplevelse från tidigare. Är det goda i mig fött från rädslan för konsekvensen av vad det onda i mig skulle ge? Eller är det för att jag vill bli omtyckt? Eller är det goda agerandet i mig konsekvensen av känslan som godhet ger? För att jag själv har upplevt det? Alltså en konsekvens som leder till mitt agerande… ? Eller är det goda jag gör en visshet om att det är det enda rätta?Oavsett vilket så har jag ingen religion för jag tror inte på straff från någon Gud och hot om helvetet. Vilket många av de stora religionerna har. Att få andra att göra gott borde inte ske genom att hota dom med ett straff från högre makt. Som ofta religioner gör. Dessutom är för mig inte helvetet en plats utanför oss som vi kommer till om vi inte gör gott. Det är känslan av skuld inom oss. Det är vetskapen om konsekvensen alltid kommer här i livet och inom oss beroende på våra ageranden. Jag tänker på det ofta när jag känner skuld över något jag gjort. DÄR är helvetet. I att, gjort är gjort, och jag kan inte göra om och göra rätt. Det är hugget i sten. Så jobbig outhärdlig känsla!! Men jag kan med tid och arbete förlåta mig själv och smärtan blir mer uthärdlig ( tycker det stämmer mer än att säga att smärtan blir mindre). Och konsekvensen som är den jobbiga känslan av skuld och omöjligheten att ta bort lär mig att inte göra om det. Det är inte Gud som lär mig det. Det är livet och viljan att ta ansvar över mina ageranden. Så vi borde, som Jordan Petersson så fint säger, uppmuntra andra till att göra gott, inte för att de ska vara rädd för att konsekvensen blir ett straff från ngn högre makt eller tex från oss som förälder gentemot våra barn. Utan för at VI inte vill att de ska uppleva konsekvens av negativ agerande. Det är i vår omtanken om dom. För vi själva vet hur jobbig den känslan är. Vi ska uppmuntra till kärleksfulla agerande pga av att vi själva vet att vad vi än sår får vi skörda. Och vi har lärt oss det inte genom Gud utan den egna upplevelsen i livet. Den känns… och det känns inge bra. Men det goda känns fantastiskt. Att ha ett öppet hjärta innebär att inte bara kärleken känns mer utan även skulden när vi agerar utifrån en sämre plats inom oss. Inte så konstigt att människor som är traumatiserade stänger av. Det kan vi också känna empati för. För vi vet hur det känns att gå igenom sorg, psykisk smärta och ilska. Men vi ska också sätta gränser för det så konsekvenserna inte sprider sig i evigheter. Som jag sa till min vän en gång i tiden när han sa att han drack pga sin taskiga barndom och konsekvensen blev att han inte var snäll mot mig, ” Lägg inte över din skit på mig. Jag respekterar din resa men jag förtjänar inte att ta hand om konsekvenserna av den. Gör något åt det och ring mig sen. ” En av de finaste upplevelser jag haft i mitt liv är när han bad mig om ursäkt några år senare. Men den starkaste upplevelsen var att se hur han om och om igen försökte ta sig upp mot ljuset, förlåta sig själv och sina föräldrar. Och om och om igen välja det god inom honom. Och inte dränka den smärtsamma ”elden” ( konsekvensen) från sina föräldrars agerande eller den egna skulden för de dåliga valen, med alkohol och droger. Eller byggandet av pansar runt sitt hjärta som gjorde honom kall. Utan istället göra som vi alla måste göra bara härda ut skiten och leva med det och acceptera att livet innehåller lidande. Men det innehåller också kärlek i form av förståelse, medkänsla och empati. VI ÄR KONSTANT I INTERAKTION MED ANDRA OCH ANSVARAR ÖVER KONSEKVENSERNA AV ETT LEENDE ELLER EN ILSK BLICK TILL ANDRA. Frågan är om man ”inte bryr sig ” eller verkligen vill bry sig om vilka ringar på vattnet vi ger oavsett vår historia. Ja ni… sånt tänker jag på när jag inte sovit så mycket och sitter på ett tåg som tar mig till havet i Bohuslän. En kurshelg som är en konsekvens av en önskan från Tofta Retreat att ha mig där. Som är en konsekvens av en yoga kurs jag fick av min barnflicka mimi 1998. En upplevelse av och från min lärare Maria Boox. Som är en konsekvens av Marias egna upplevelser av yoga och meditation som verktyg vid dålig självkänsla och inre smärta. Som gav mig ett verktyg som hjälper mig än idag att välja kärleken och förlåtelsen inom mig. Och den upplevelsen av kärlek och förlåtelse, den konsekvensen av vad det goda i mig ger MIG SJÄLV, rullar jag nu framåt på ett tåg med en massa andra själar till Göteborg. Namaste ♥️ Malin
