Martin i flera nyanser av blått. En sak som vi verkligen ville göra med denna resa var att åka till Karimalis vingård på Ikaria. Jag hade haft regelbunden kontakt med ägaren sedan februari för jag ville verkligen dit och yoga och lära mig mer om lokalproducerad mat. Men när vi kom hit till Rhodos så rekommenderade grekerna oss att inte åka med färja till öar som låg 8 timmar bort ifrån den flygplats jag sedan skulle flyga hem ifrån. En timme var inga problem eller två men 8…9 timmar var ingen bra idé ifall det helt plötsligt skulle bli lockdown. Här i Grekland kan ju det ske från den ena dagen till den andra och inte som i Sverige där vi får en till två veckor på att förbereda oss på det. Jag kan förstå det. Turismen är så viktig och minsta ökning av Corona måste hanteras omedelbart. Alla sa att om jag skulle besöka Ikaria är det bättre att flyga direkt dit så jag är säker på att komma hem ifall en lockdown skulle ske. För hem kommer man alltid. Det gjorde väldigt ont i mig eftersom ett av målen med min resa var att lära mig mer om de blå zonernas mat och familjen Karimalis är väldigt bra på det. Tack och lov har de online kurser som jag kan gå så länge. Och det är verkligen något jag vill. Min kropp och vår planet mår bättre av detta. Men det är att tänka på om du beslutar dig för att resa. Det är mycket säkrare här när det kommer till Corona än hemma i Sverige för alla bär mask på affärer och på restauranger. Ingen hög musik får spelas på restaurangerna eller barerna för att undvika att folk höjer rösterna eller kommer för nära varandra. Men att bege sig ut på en båtfärd långt ifrån den flygplats där biljetten hem utgår ifrån är ingen bra idé. Så det var bara att acceptera, boka av alla resor och ta besvikelsen de hotel ägare kände och de platser vi så noggrant valt att besöka på Patmos och Ikaria på vår resa. Överallt hänger vinrankor på restaurangerna Så vi begav oss upp i bergen på Rhodos till de byar som kallas sk vin byar. Dom är inte många och väldigt lokala. Vårt fokus är ekologiskt och naturviner och det är pga att vi båda, men framför allt jag har sedan november 2020, beslutat mig för att få i mig och att använda så lite tillsatser som möjligt. Och inspirera till en värld så mycket som möjligt utan kemiska alternativ. Så var jag än har varit har jag frågat efter ekologiska eller/och lokalproducerade alternativ oavsett vad det gäller. Jag äter tex inte längre kött eller fisk som inte är från det område eller land jag befinner mig i. Det har gjort att jag har på gränsen till helt slutat med fisk eftersom det är näst omöjligt att få tag på i Stockholm om jag inte själv ska fiska upp den från skeppsbron. Kommer inte ens ihåg när jag åt lax eller torsk senast. Här är det däremot bara att gå ner till fiskegubbarna som varit ute på morgonen och köpa direkt av dom. Låt mig kort förklara hur just jag tänker. För mig betyder hållbarhet att var och en av oss varje dag försöker välja alternativ som är snälla mot vår kropp, vår planet och andra. För mig handlar det om att jag ska bygga upp ett fundament i MIG som är hållbart. Vi är i en tid av förändring och hållbart fundament byggs upp steg för steg inifrån och ut. För mig är hållbarhet grundat i en empati och en kärlek till människa, djuren och vår planet. Jag har jobbat varje dag sedan jag kom hit online och jag har levt mer hållbart än vad jag gjort på länge trots min flygresa hit. Dessutom har det också känts otroligt gott i hjärtat att finnas där för andra som för grekerna. Så här skulle jag vilja leva varje dag. Nu fortsätter vi till vår utflykt. Så innan vi gav oss iväg upp till byarna i bergen var vi båda överens om att vi skulle handla, äta och dricka från lokala bönder och restauranger. Så vi hoppade morgonens kaffe nere i Stegna och beslutade att ta det i en by på vägen mot Embona, vin byn. Så när vår bil sakta gled upp till den lilla byn Apollona 316 meter över havet och parkerar vid Piperis Panagiotis familje ägda vingård, tar mannen emot oss med lysande vänliga ögon. Det är ju något jag har lärt mig här, en vänlig blick betyder så mycket när vi bär masker. Vid sidan om disken sitter en äldre man och han förklarar på sin greklish ( grekiska blandat med engelska) att det är hans pappa som startade vingården. Jag frågar om de har ekologiska viner och han förklarar att de har bara några få viner för de är en liten vingård och de är alla helt lokala och bara druvor från Rhodos. Vi får smaka och blir helt överförtjusta i ett Rosé vin och ett dessert vin. Vi frågar om han möjligtvis serverar kaffe och hans svarar han det gör han inte men han hämtar gärna på tavernan bredvid. Martin känner sig obekväm för det besväret mannen vill göra för oss men jag ber honom sitta ner och njuta av platsen. Det betyder mycket för mannen att vi är här så låt oss visa honom vår tacksamhet. Jag känner redan att jag kommer fortsätta att beställa vin härifrån. Dessert vinet var gott som en sautern men inte alls lika dyrt och den äldre mannens vänliga ögon har redan fångat mitt hjärta. Grekiskt kaffe på väg från grannens taverna Kärlek på så många sätt Med två vinflaskor och en melass i en påse tog vi oss vidare till Embona för att mötas upp med Camilla och Eric för en vinprovning på Kounaki vingård. Den unga kvinnan ville visa oss tio olika viner och förklarade att det var helt gratis. Vi tackade vänligt men förklarade att vi bara var intresserade av ekologisk viner. Av dessa kunde hon presenter tre. Vi fick en skål med deras lokala getost med örter och åkte därifrån med två flaskor av riktigt gott ekologiskt vin. Jag såg verkligen fram emot midsommar och att få ställa fram vinerna på bordet hemma i Järvsö. När vi var klara gick vi in i en liten butik och köpte oss te av bergsblomma i kombination med salvia och mynta. Bergsblomman i från Grekland är väldigt lugnande för magen. I kombination med salvia är den uppiggande och läkande. I kombination med mynta är den rogivande. Jag försöker alltid köpa med mig det hem till Sverige och nu när vi öppnar en lite webshop med produkter jag själv använder från platser jag älskar var jag nyfiken på om just dessa teer var något att sälja där. Kan jag inte åka till Grekland lika ofta som en gång i tiden får jag ta med mig Grekland hem. Tillsammans med honungen och Olivoljan jag köpte från Andreas och Katerina kände jag mig nu nöjd. Vi hade hört talas om en resturang i Apolonna som hette Taverna Paraga som många greker åkte till. Vi hade hört att de verkligen lagade traditionell grekisk mat och fokus var väldigt lokalt så vi vände tillbaka dit för lunch. Den annars så välfyllda restaurangen var näst intill helt tom. Mitt hjärta hög till för jag tycker så extremt synd om alla dessa restauranger och hotell ägare och jag bestämde mig för att verkligen njuta varje sekund jag var där och låta dom känna min uppskattning. Vi hade hört att om det är någonstans vi ska äta kött är det här. Maten kokas länge, ja ibland även över natten och djuren har levt i bergen eller inte så långt härifrån. Grönsakerna kommer så mycket som möjligt från den egna trädgården beroende på säsong. Jag kan helt ärligt säga att den var bland den godaste mat jag något sin ätit och jag tänkte mycket på min mormor som hävdade att den hälsosammaste maten är den som lagats länge och med kärlek, från de djur och de växter som fått kärlek så länge de levde och växte. Det kommer ta tid att få Sverige att gå tillbaka till så mycket som möjligt lokalproducerad mat men tack och lov är vi på god väg framförallt ute på landet. Men vi lever fortfarande i ett land där mat inte längre lagas från grunden i våra hem utan finns i förenklade versioner i butikerna för att spara tid. Och ändå älskar vi matlagning eftersom som de programmen trots allt går bäst. Men vi kommer nog tillbaka dit steg för steg. Det är ju trots allt så hållbarhet byggs upp. Även om det är bråttom. Det egna brödet serverades varmt och nybakat med en röra av ärtor. Gårdens egna grönsaker med några olika inslag från lokal och öns odlare. Gryta av get och rotfrukter Lammstek som var det godaste jag någonsin ätit. Ägaren förklarade att de vill inte köpa in ris för det är inte lokalt utan serverade denna rätt med den lokala bulgurn. När fyllde min kropp och själ med proteiner, grönsaker och kärleken till mat som denna resturang så tydligt visat oss kände jag hur varje cell i min kropp hoppade till av lycka. Inga kemiska tillsatser någonstans. Var och en av oss var så innerligt tacksamma för att alla våra grekiska vänner hade rekommenderat detta ställe och vi skulle absolut komma tillbaka. Om jag ska äta kött en till två gånger i veckan kunde jag LÄTT bege mig hit igen. Men viktigaste var nu att lära och ta in för att kunna föra med sig kunskapen hem. Varför de som bor i de blå zonerna blir så gamla som de blir beror ju på just det vi precis hade upplevt. Hemlagad lokalproducerad ekologisk mat med kärlek, gemenskap och tid för att njuta av den långsamt. Jag var lycklig till kropp, själ och hjärta. I mitt rätta element… blå. Vi tackade varandra och restaurangen för en underbar upplevelse och Camilla och Eric begav sig ner mot västra sidan igen och vi ner mot Stegna på den östra. Vi satt tysta i bilen båda Martin och jag tacksamma på olika sätt för vår upplevelse. Båda överens om att vi behövde den här resan till Grekland så mycket. Och sakta har vår dröm börjat utvecklas. Mindre resor över världen men någon resa ibland till det land som ger oss det vi behöver och då stanna längre. För kropp, själ, relation och natur. Genom aktiva val och steg för steg i kärlek når vi nog snart dit Martin och jag. Namaste, Malin
