Jag vet inte om du som jag upplever ibland att livet liksom litegrann lurar dig åt en riktning som du inte riktigt vågat ta förut. Så var det för mig med Lokatten. Jag kände redan förra året under 2021s Masked singer att det programmet skulle jag inte tacka nej till om jag fick en förfrågan. Jag gillade programmet med dess lekfullhet, bus och överraskningar. Precis min kopp med te. Och jag hade längtat tillbaka till scenen ett tag nu. Ja så pass att jag t o m redan förra sommaren sagt till mina yoga kollegor som jag alltid brukar jobba med årligen att 2022 ska jag satsa på att förverkliga andra drömmar. Drömmar jag kände att jag inte hade gett en ärlig chans då det begav sig. Det blev barn och familj och annat som kom vägen. Och sedan fann jag ju yogan. Så jag ville ge mig själv chansen i alla fall. Men inte hade jag väl en aning då att det skulle hända så snart och då ge mig den känslan av total frihet som varje dag med Lokatten gav mig. Men den största sköna känslan var faktiskt att jag kom hem till en värld som jag verkligen saknat. Det är faktiskt så att just nu när jag skriver om det vattnas mina ögon något. Så nära själen ligger känslan. Jag var onekligen nervös inför gårdagens program. Jag hade ju inte alls sett hur mitt framträdande skulle bli men jag var trots det hela tiden rätt lugn. Ja även om det pirrade inom mig. Det handlade inte så mycket om vad andra skulle tycka utan faktiskt vad jag själv skulle känna när jag betraktade mig själv där på scenen i en roll som just då under inspelningen var blanda det lyckligaste på länge. Och så fort jag blev för nervös tänkte jag " Malin, du älskade varje minut av det. Det spelar ingen roll hur det blir. Du har hittat hem igen. DET är det viktigaste. " Och så infann sig lugnet igen. Så det jag vill dela idag är. Det viktigaste är inte vad alla andra tycker när du väljer att förverkliga dig själv. Det viktigaste är känslan i kroppen det ger och att DU vågade och att DU trodde på dig själv. Sedan om det är en sekund eller dagar och år som du upplever den känslan så vet, att universum sjunger av glädje. Det viktigaste är inte målet utan resan dit. Och att DU gav dig själv chansen att blomma ut. Litet som stort.Det kanske är så att min tumör 2020 gjorde att jag fick mig en rejäl knuff om livets sårbarhet och att jag hade extrem tur att den hittades i tid. Och att det gjorde att jag vågade säga ja när Masked Singer ringde. Och det är kanske sant som många säger att ibland behöver sådana saker hända för att vi ska skakas om och fundera på vad vi verkligen vill med vårt liv. Och vad jag vill med mitt liv fortsättningsvis är inte att göra succé på någon scen i framtiden ( även om det skulle vara fantastiskt). Vad jag vill är att inte låta en minut av mitt liv vara för intet och att leva det så länge jag kan. Att säga JA! Eller som pappa brukar säga " Hej livet!! Pappa skrev Stockholm i mitt hjärta en gång i tiden. Lokatten, DU är för alltid i mitt hjärta. För du står för mycket som jag är. Den där som gömmer sig i skogen och stilla betraktar allt som händer från sin yogiska plats i naturen. Och helt plötsligt dyker hon upp på vägen framför dig. Skillnaden är väl kanske att den här Lokatten gillade sin stund på scenen och kommer dyka upp lite oftare där. Om hon själv får bestämma. 😉Namaste! Ps. Lokatt är Hälsinglands landskapsdjur. Järvsö ligger i Hälsingland. Det visste dom inte när de gav mig min karaktär. Kul va!
