Sveriges nationaldag 6 Juni.Som är till minne av när Gustav Vasa valdes till kung 1523 och att då Sverige bröt sig ur den sk Kalmarunionen med Danmark och Norge och blev åter ett självständigt land.Men har någon av oss idag egentligen en känsla av ”Jippi vi är självständiga från ett annat lands diktarur låt oss fira det” ? I inte jag iallafall. Inte ens när ÖB varnade för att ryssen kommer 2023 var känslan i mig att vår svenska självständighet var hotad utan snarare att jag inte ville dö. Jag ville absolut INTE att mina söner skulle ut i något krig emot Ryssland. Så jag kan inte säga att det grundade sig i någon patriotism där. Utan snarare att jag inte ville att någon skulle dö. Varken vi eller någon annan. Så jag har svårt att riktigt få till känslan heja Sverige som är ett fritt land på det sättet. Jag vill nog snare hylla Sverige idag för vi är ett suveränt land!! Ett land som liksom de andra länderna i Norden visar vägen för mänskliga rättigheter, fantastisk natur och omtanke om vår planet. Men det går ju inte att hålla ett tal på Sveriges national dag utan att prata om svensken. Och då med en glimt i ögat och lite smånyp. För vi är ett suveränt land med lite gnälligt blygt folk kan jag tycka. Jag har en vän från USA som blev förälskade i en man från Hälsingland som under sin första vintern i Sverige sa att var det värsta hon varit med om. Hon hade aldrig varit med om en sådan kyla och undrade verkligen om kärleken var värd det. Och när pojkvännen drog iväg på jobb och hon satt där ensam i stugan bestämde hon sig för att knackade på hos en granne med en flaska vin för att bekanta sig med dom och för att slippa sitta ensam. Så hon pulsade genom snön och knackade på. Då ser hon hur grannen kikar ut bakom gardinen och hör sedan grannen dubbelåster dörren. Ja vi svenskar är lite blyga och kanske lite misstänksamma av oss. Jag har ju bott flera år i Spanien och världen där ute säger man väldigt artigt , "excuse me, pardon, ”när de vill gå förbi. Men svensken, vill gärna inte synas eller uppmana till möjlig längre konversation och hoppas på något sätt att dom inte syns, så dom liksom smygtränger sig förbi när det är lite trångt någonstans men syns förstås ändå. Så är vi oförskämda eller bara blyga ? Eller är det bara vår rätt att få gå och göra som vi vill? För något som roat mig lite grann i min utlänska väninnas analys av svensken är att vi är så mån om vår självständighet och våra rättigheter att det nästan går över styr. Tex när vi går över ett övergångsställe gör vi det låååångsamt och i vår egen takt, för vi har minsann rätten att gå här och behöver inte skynda någonstans bara för att det är bilkö och någon väntar på att få åka. Jag minns att mamma kunde också uppröra sig över det när människor bara gick rakt ut i gatan vid ett övergångsställe och inte ens vinkade ett tack när hon stannade ” För de hade minsann rätten att gå där så de behöver inte tacka!”. Eller som min väninna sa " Jag förstår inte vad svensken försöker att bevisa när de går rakt ut vid ett övergångsställe för rätt eller inte så får jag bara en buckla på bilen medan dom hamnar på sjukhus. "Eller när svensken tankar bilen så tankar hen i lugn och ro för hen har minsann rätten att tanka hur länge hen vill. Hen kan stå där och prata i mobilen, ta på sig en tröja även om hen ser att folk väntar för hon har rätten att stå där hur länge som helst. Jag minns en gång när jag och Martin stod och tittade på när två unga kvinnor bar ett tungt bord. Jag sa till Martin "ska du inte erbjuda dom din hjälp? Han svarade med ett leende” Vi är ett jämställt land ska inte DU erbjuda din hjälp? Dessutom erbjuder jag min hjälp kommer jag att få en utskällning för att jag då ” påstår” att dom är svaga kvinnor. De vill inte ha min hjälp. Inte din heller. Och även om de skulle vilja ha min hjälp skulle de aldrig erkänna det. Dom kan själv!”. När jag bodde på Mallorca så frågade vi alltid varandra från vilket land vi kom ifrån. För på Mallroca, precis som i New York kommer människor från hela världen och vi var många som saknade våra familjer och vänner hemma. Att prata om vårt ursprung var också ett sätt att lära känna varandra, respektera varandras kulturer och att hålla ihop som människor. Men i Sverige får man inte fråga var någon kommer ifrån. Det är oförskämt för det är ”inte viktigt” och de är svenskar punkt slut.Jag tycker att se, lyssna och förstå andras kulturer är jätte viktigt. Det är att visa respekt. Men vi är så rädda för att upplevas som rasister så vi nollställer oss till helt neutrala och låtsas istället som om ingenting. Vi får inte stick inte ut. Var en i mängden.Ju mer liberala svensken blir desto mer konservativa blir vi. Vi ska få vara som vi vill men vi får inte säga eller göra som vi vill. Därför är det befriande att sitta med min väninna när hon frågar någon annan med en liten svensk brytning ” Jag hör att du har en brytning eller dialekt, vart kommer du ifrån? ” För hon som invandrare får fråga. Men jag får enligt somliga inte fråga. Det som var vänlighet och respekt på Mallorca är oförskämt i Sverige för här ska vi inte utmärka oss eller visa att någon är annorlunda. Samtidigt som vi kämpat så länge för rätten att vara vårt unika jag. Att INTE vara en i mängden eller passa in. Älska vem vi vill, arbeta med vad vi vill och leva vart vi vill. Ibland undrar jag om svensken levt ett för bra liv så hen har blivit lite bortskämd. Vi lever i ett fantastiskt land där generationer före oss har kämpat för allas lika värde inom alla områden. Har vår självständighet och vårt kamp för jämställdhet eller att göra rätt när det gäller alla människors lika värde gjort att vi glömmer bort att bara vara en vänlig människa och se vänligheten när den kommer till oss? Att öppna dörren eller dra ut stolen för någon handlar inte om att vara en gentleman det handlar om att vara en gentelmänniska. Att hjälpa någon att bära säger inte att någon annan inte är kapabel. Det säger att den som erbjuder sin hjälp är en vänlig människa. Att skynda sig på handlar inte om förminskande om av dina rättigheter vid benisstationen utan omtanke om andra som väntar. Det är hårfint mellan ” mina rättigheter ” och egoism kan jag tycka.När jag frågar om ditt ursprung, ditt arbete, ditt kärleksliv, din musiksmak, din politiska åsikt, din religion är det inte för att jag upplever att du är annorlunda inom ramen av att vara svensk utan kanske för att jag är nyfiken på vem du i ditt unikum som människa. Som vår mamma alltid sa ” Ta emot vänligheten när den bemöter dig. ” Och som pappa sa, ” Frågan är fri!! Och svaret lika så!”.Så se er nu omkring. Titta på den som sitter bredvid dig. Se varandra. I många delar av världen är det krig. Vi har haft fred i över 200 år. Ja vi har så mycket att vara tacksamma över. Vi har jämställdhet på en nivå där många andra länder ligger efter. Vi får älska vem vi vill och vi är ett fritt land där människor borde kramas varenda dag och hjälpa varandra konstant, se varandra i ögonen och säga "Tack, Ursäkta mig eller ska jag hjälpa dig" heeeeela tiden. Ingen borde sitta ensam i vårt avlånga land! SVERIGE ÄR FANTASTISKT och vare enda människa oavsett deras persons unika jag är alldeles alldeles underbar. Vi har så mycket att vara stolta över så vi borde vara Europas lyckligaste och vänligaste folk.Så jag ska nu ber er om något som för svensken kan kännas obekvämt. Ställ er upp och krama om den du INTE känner och önska dom en god härlig national dag. Kram Malin
