Vill varna känsliga läsare. Det kommer inga läskiga bilder men det är mina tankar runt jakt. Bara så ni vet. Jag älskar min andliga sida och min meditation och Martin har hängt med mig på många sådana tillfällen och verkligen försökt respektera mitt andliga behov men för honom är att vara ute i naturen och att sitta på ett jaktpass mer meditation ngt annat. Så jag kände att det var dags för mig att besöka hans värld eftersom han givit min en chans många gånger. Även om han inte tror som jag så respekterar han min väg så länge den gör mig lycklig. Det var dags att göra detsamma så jag följde med honom på ett jaktpass. Dessutom så äter vi ju inte längre köpt kött från butik eftersom vi inte bara tänker på miljön utan också på de djur som lever under fruktansvärda omständigheter. Så vi har valt att köpa från mindre gårdar där djur går ute hela året eller det Martin jagat OM och NÄR vi äter animaliskt. Och personligen tror jag att det är att göra det ganska enkelt för sig när man distansera sig till djurens smärta eller död genom att aldrig konfrontera det på riktigt. En kotlett eller en kycklingfile som ligger i disken kan vi inte ha empati eller känslor för utan det är vår plånbok som får bestämma. Så jag bestämde mig för att om jag verkligen vill inspirera till ansvar och bra val så var det dags att vara lite modig trots att jag var rädd för hur det skulle kännas. Jag behövde vara mer modig än rädd och se ett liv släckas pga av mitt val. Så jag följde med honom på jakt. Jag gick några steg bakom honom hela tiden och det var varsamma steg som gällde. Jag försökte göra som Martin. Att inte tänka så mycket utan istället vara helt närvarande i naturen. Betrakta allt från ängens blommor till djur som rörde sig i vår omgivning. Och jag var fast besluten att inte förstöra hans heliga stund med kommentarer som tex ” Hoppas det inte kommer ett rådjur…”. Respekt för hans jaktintegritet och heder i det han älskar var det som gällde. När vi väl kom till jakttornet satt vi alldeles tysta i timmar. Och det var helt fantastiskt. Det är klart att andra tankar snurrade men sakta men säkert släppte dom och nuet var det som gällde. Jag förstod så vad han menade med det meditativa att sitta där tyst. Jägare har en uppgift och det är att sitta tyst i tornet och betrakta det som händer. Inte hålla på med mobilen för mycket för då kan du missa ngt och inte ge upp utan sitta kvar hela tiden ut. Som vi i yogan eller i andligt inre arbete. Att inte ge upp utan sitta kvar även när det är jobbigt eller du känner sig rastlöst. Det vackra i naturen omslöt oss och jag tänkte att jag borde oftare klättra upp i jakttorn och bara betrakta naturen och dess invånare. Utan vapen förstås. När Martin gav mig en kikare blev detta moment ännu enklare. Medan han satt på vakt efter ett rådjur tittade jag efter alla djur jag kunde och svampar. Tillslut hade jag verkligen inte en tanke. En hare skuttade förbi och två timmar senare skuttade han hem igen. Jag såg inga kantareller förutom precis nedanför tornet. Vet inte om jag försökte undvika att se rådjur eller bara var fascinerad av allt annat. Tillslut tog Martin en bild och skickade till min far som också är jägare och skrev: ”Hon tittar åt helt fel håll”. Vi skrattade gott åt min ovilja att se rådjur och jag visste inte om jag inte ville eller inte ville tala om det för honom då jag väl såg ett. Vad undvek jag egentligen? Vi hade en otroligt fin stund där i skogen och han var verkligen lycklig över att jag försökte förstå hans värld. När vi satt där kom jag och tänka vad Simon på Skalkarikets utegrisar sa när vi besökte hans grisfarm. Alla hans grisar är så pass fria att t o m ett vildsvin har lyckats att ta sig in och fria med en av suggorna och det blivit en ny blandras. Han sa att forskning visar att grisar är intelligentare än hundar eller åtminstone lika smarta. Och att de är en av de djur som uppvisar mest känslor så de går in och kelar och kliar dom lite varje gång de ger dom mat. Och tanken på alla dessa grisar som lever i trånga boxar för att människan ska få billigt kött fick mig att må lite illa och jag kände på något sätt att då var det bättre att jaga som Martin nu gjorde där djuret har varit lycklig in i det sista eller att köpa kött hos bondgårdar som Simon och hans familj. Vi har ett val när vi väl äter animaliskt oavsett om det är mjölkprodukter eller kött och fisk. Och vi borde alla tänka på det när vi surar över människor som blåser oss på pengar i smått som stort för i slutändan vill vi alla komma billigare undan oavsett konsekvensen för andra. Och tjäna mer. Vi är inte bättre än någon annan. Men vi kan välja att vara det. Framför allt när det gäller liv. Det handlar om VEM var och en av oss vill vara. När klockan började närma sig skymningen började det röra sig med större djur i skogen. Jag vill inte gå in på för nära detaljer men låt mig säga så här att det blev precis det han och jaktlaget satt som gräns. Inget mindre än en sextaggare, ingen hona. Och jag var tyst respekt full hela tiden under deras stund från skott till att vi kom hem. Jag var dessutom väldigt imponerad över deras rutiner som handlade mycket om respekt inför varandra och djuret. Jag gjorde förstås även min rutin. La handen på rådjursbocken och tackade för den mat som nu skulle ges oss alla. Bad om ursäkt och hoppades att dess själ var välomhändertagen av änglarna. På vägen hem kände jag att jag verkligen fått många viktiga lärdomar. En är en som jag alltid känt och vetat och som gjort mig till vegan många långa perioder i mitt liv men som verkligen landade i mig, att djur har känslor. En annan är att inget djur ska få lida i onödan pga av mig och Martin är en väldigt duktig skytt tack och lov som inte chansar med risk att skada. Och jag kände att jag aldrig mer ska vara upprörd eller dra alla jägare över en kant för det finns mycket heder och noggrannhet i bra jägarlag. Idag dagen sa Martin ja till att besöka Vadstena och Vadstena kloster museum. Vi gick en guidad tur och fick lära oss massor om Vadstenas historia och Heliga Birgittas arbete. Martin följde med och lyssnade och jag tackade honom för att han gjorde det och han svarade ” Det är det minsta jag kan göra för det du gick igenom igår för min skull. ” Men det var faktiskt inte bara för hans skull. Det var också för min egen. Jag behövde vakna, ännu lite till. Jag kände att det from nu blir ännu mer veganmat och när jag väl äter animaliskt kommer det vara extremt andaktsfullt och med noga val. Aldrig mer kött i butik. Jag såg ett djur ge upp ett liv på en betande äng i en vacker solnedgång för att vi människor ska få protein i oss. Det var både vackert och sorgligt framför allt om vi jämför med de djur som lever i boxar i trånga utrymmen för att människan ska ha några skivor mozzarella. Varenda muskel i deras kropp är fylld av stress. Låt mig alltid minnas det när jag står och väljer i köttdisken till min familj och räknar vad som är billigt eller inte. När jag la handen på det varma djuret som vars inre eld nu slocknat kände jag skuld vilket jag upplevde var den viktigaste läxan. Skuld är aldrig en skön känsla oavsett vad det gäller. När Martin och jag gick ut ifrån klostrets trädgård sa han ” Kanske jag var en riddare som satt där nere på golvet bland all de andra och såg dig sitta där uppe hos nunnorna. Då hade jag nog försökt charma dig. Jag skrattade och sa ” Ja men du fick vänta till det här livet innan jag gav med mig.” Livet vänner… oj vad det innehåller mycket om vi bara vill. Men en sak är säker, kött äter jag inte på ett tag igen. Och när jag väl gör det blir det med noga valda handlingar och beslut. Namaste, Malin
