Louise är min ”Fattar!” Har du en vän som liksom är väldigt lik dig i ett visst område och när ni pratar om dessa saker så fattar ni precis vad den andre pratar om och känner? Jag har lyckan att ha några sådana vänner i mitt liv och Louise är en av dom. Vi lärde känna varandra på Mallorca och det var hon och hennes två systrar som sedan hedrade mig med Marianne Pagmars stipendium till ” Master of Wisdom and Meditation Teacher” hos David Ji. Ett stipendium alla kan söka till som vill jobba med personlig utveckling och meditation. En fantastisk utbildning!! Sedan dess har ju dessa systrar en speciell plats i mitt hjärta och Louise och jag har kommit varandra nära. Jag tog en lång promenad idag för att få igång ryggen. Åter igen haft en natt med lite sömn och molande värk som väckte mig kl 05 i morse. Louise mötte upp mig på nyttighet och det blev många fina samtal om livet och de verktyg vi båda använder i mötet med våra inre hinder. Att stanna upp är viktigt. Sedan juli 2020 har jag öppnat upp sorgen efter mamma och Louise har precis som jag förlorat sin mamma i cancer. Och hon bekräftade att det tar tid och flera olika saker kommer upp till ytan allt eftersom. Det hade jag verkligen märkt av. I oktober i Marstrand tog jag även tag i förståelsen och förlåtelsen av dom som gjort mig illa och det gick väldigt bra. Jag gjorde ett bestämt men förlorande avslut. En väldigt skön inre frid infann sig. Och då kände nog min kropp att den lilla tumör som börjat växa i min kropp behövde sparkas ut så i november kom inflammationen i blindtarmen som gjorde att den upptäcktes och jag tackade universum och mitt egna arbete. Men av det kom en chock och en rädsla över livets sårbarhet. Betydelsen av att göra upp med det förflutna kändes viktigare än någonsin och vart ville jag gå from nu i livet? En ny hållplats i livet. Jag började ifrågasätta ALLT. Mitt liv, min relation, mitt arbeta och började känna: ” Lever jag verkligen det liv jag ville leva?.” Jag började skriva ner plus och minus och värderingar på papper men kände ändå inte riktigt att jag visste vilken väg jag skulle gå from nu. Tusen tankar snurrade och jag drog luvan över huvudet trots att jag visste att jag behövde göra val. Många olika val. Skräp behövde rensas ut Jag behövde verkligen rensa ut det jag inte längre behövde i mitt liv. På ALLA plan och göra val men jag undvek dem och sprang runt dom och sköt dom framför mig. BAM då slår ryggskottet till. Det värsta som jag haft. Det kändes som jag var av på mitten. Jag gjorde alla knep jag brukade göra när ryggen blir knepig men inget hjälpte. Blev jag bra blev jag bra i två dar och sedan slog det till igen. Min kropp TVINGADE mig att stanna upp. Jag började förstå allvaret. Att bygga upp min kropp inifrån och ut måste vara fokus och att lyssna på min inre röst. Som jag alltid sagt till mina yogisar och till mina läsare. Jag visste att jag behövde göra förändring rent praktiskt men först väntade en sista röntgen där jag skulle få se om det fanns någon cancer någon annanstans i kroppen. I det stora finns det lilla med gåvorna. I förra veckan kom beskedet som ni vet, ingen cancer och en vecka senare min 55 åriga födelsedag. Alltså igår den 11 maj. Och det är ju alltid lite speciellt med födelsedagar. Som ett slags vägskäl. Jag visste att detta var min tur att välja väg. Inga mer ursäkter. Lustigt nog hade jag hela förmiddagen igår för mig själv och saknaden av mamma var enorm. Som om jag pratade med henne. Som om hon höll om mig och sa ” Jag är här men du måste välja nu Malin. Vart du vill gå. Du behöver äga din framtid. ” Och jag visste att hon hade rätt. Så när nu Louise satt där framför mig idag kom samtalen in på framtiden och val vi gör idag som påverkar vår framtid. Vi pratade om vår känslomässiga resa både pga våra mammor och våra fäder. Och hon skrattade hjärtligt när jag sa ” Jag tror mitt ryggskott försöker säga mig något.” Hahaha ja verkligen. Medan jag lät min super nyttiga acai bowl sjunka ner i min kropp och stärka den inifrån och ut kände jag att jag verkligen är på rätt väg. Och att jag nu lyssnar till mitt hjärta och min inre röst igen. Min älskade magnolia blommar. Våren är i sthlm och knopparna brister ut och känns så in i själen. Påminner oss om att efter en vinter kommer en vår och då även en sommar. Min älskade Magnolia blommar i sthlms trädgårdar och även om grenen känns kal kan vi stråla i vår blomstrande prakt. Livet är vårt och vi skapar vår framtid. Jag längtar och är redo. För läkning, val och nya mål. Att blomma i en andra vår. Namaste, Malin
