Trädet som "höll om" mig på kursehelgen. Klockan är 08.00 och jag har suttit här i mitt fönster sedan 06.30 funderat över hur det är att vara människa på planeten jorden just nu. Som du kanske har märkt så har jag inte skrivit på bloggen på ett tag men jag behövde stanna upp en stund och fundera över just mitt liv här på jorden.Jag hade i januari två fina yoga helger med deltagare som kommit för att få en stund av frid i sitt inre. Och jag gjorde mitt yttersta genom yoga, meditation, dans och samtal om hur vi kan vara bättre människor. Mycket utgick ifrån min bok Frihet, att leva sin längtan. Den person vi verkligen vill vara. Samtidigt så försökte min kille uppdaterad om vad som hände i världen. Klockan för ” världens undergång ” och när det är försent att göra ngt åt vår planet har dragits fram pga kriget i Ukraina, kärnvapenhot, inflation där människor väljer billigare material istället för ekologiska för att förståeligt spara pengar, Syd och NordKorea problematiken och lite annat. Det känns verkligen inte kul. Så jag behövde gå inåt en stund. Landa på en trygg plats inom mig. Det blir mycket promenader nu i naturen. Ofta stannar jag och försöker bara känna in utan en tanke om. Vara.. Jag djup dök i litteratur och spenderade mycket tid ute på video hemsidan Gaia.com. Men framförallt har jag mediterat massor och försökt hitta vad jag egentligen vill med mitt liv. En film som berörde mig väldigt mycket var filmen AWARE. Den handlar om medvetande, sinnet eller ska vi kalla det själen. Den berättade om hur en forskare och marinbiolog Monica Gagliano har forskat runt plantor. Och hur hon har fått fram att de har medvetande. Jag vet ju att man på senare tid inte alls kopplat medvetande eller själen till hjärnan utan till något som verkligen finns överallt så för mig var det inte så främmande. Jag tänkte på att alla urbefolkningar pratat om det i evigheter. Monica visar i filmen hur en växt, som är från stammens nedre del kopplad till elektronik och Monicas dator, visar elektriska impulser när hennes assistent kommer nära den med sina fingrar. Jag tänkte på en gång på min mormor och min mamma som sa att man ska prata med blommorna så växer de bättre. På den tiden förklarade man det att det var vår utandning, koldioxid, som stärkte blommans växtmöjlighet. Vilket fortfarande gäller men nu visar det också att det är vår närvaro och vår omtanke om dem som gör det. Utsikten till naturreservatet JärvsöklackHela filmen och forskningen som gjorts på människan, växter och djur och det vi kallar medvetenhet, den som vi ofta upplever genom vårt hjärta, verkligen finns. Men inte alla i forskarvärlden tror på det. Även fast forskningen om det gjorts på samma sätt som med andra undersökningar svarar de bara " Det är omöjligt" . Monica säger att de är inte ens villiga att diskutera det eftersom det redan från början säger att det är omöjligt. Men hennes forskning och andras visar sitt tydliga språk, det finns något i växter, precis som i djur och människor som vi kan kalla medvetenhet och som känner av oss och varandra. Nu mer än någonsin känner jag att mammas själ är överallt. I varje träd , i varje blomma och i mitt andetag. Jag tänker tillbaka på stunden i skogen när jag stod med alla mina deltagare och kramade träd. Hur flera av dom upplevde en stark kontakt med trädet och marken under dom. Och jag var extra berörd... för jag hade den senaste tiden verkligen känt " Vad håller jag på med?". Den här planeten är verkligen en magisk plats och naturen är så läkande. Varför tar jag inte mer tid med att verkligen sammankoppla mig med den? Och från den stunden där i skogen med alla mina härliga deltagare passerar jag nu inte längre mina blommor i fönstret utan att ge dom min kärlek i form av ett ord, en kärleksfull tanke eller en beröring. Varje gång jag går i naturen så viskar jag inom mig tacksamt över att de finns och håller om oss. Att de ser till att vi får andas, ger oss mat men också ger oss ett lugn i vårt medvetande. I själen. Och allt detta har gjort att jag verkligen vill satsa på vårt lilla projekt här i Järvsö. Vår lilla gård. Där vi vill kunna bo fem månader om året för att kunna leva av vad naturen ger utan att själv åka och köpa i affären. Vi vill vara en av dom som försöker leva hållbart och i samklang med naturen så mycket det går med tanke på våra jobb och våra barn i Stockholm. Hö-loftet ska bli en yogasal och där ska jag ha magiska meditationer, yogapass och kurser och vi ska promenera mycket i naturen och komma i kontakt med den och dess läkande krafter. Jag har redan börjat vinter-så för de grönsaker som ska få växa där under sommaren. Som vi kan använda oss av i sallader och grönsaksrätter. Känslan av att jobba och ta deltagare till en plats där naturen inte bara läker utan att jag och Martin båda försöker leva i samklang med naturen 50 % bättre varje år. Det är en gåva som jag inte får förringa. Så jag har behövt tid att tänka och känna vem jag är och vem jag vill vara from nu i allt det nya som landat i mig. Jag känner mig så otroligt lycklig! Och det är inte pengar som tagit mig dit eller saker. Det är kunskapen om naturen och möjligheterna den ger oss. Och att den finns där för oss alla om vi bara stannar upp och lyssnar. Kram Malin
