Tittar på bilder i min mobil. Betraktar olika skeden i mitt liv. Är i en tid av eftertänksamhet och stort behov av min andliga sida. Ser hur jag genom allt som här hänt alltid landat i min tro. Många frågar vilken religion jag tillhör. Jag tillhör ingen av människan skapt religion. Jag tillhör livet och bär känslan av att jag aldrig är ensam. Jag älskar alla andliga rum där människan funnit en stund av tröst, samtal och frid. Det sägs i någon bok att människan skapades som Guds avbild och enligt den boken är hen skapare så vad är då jag om inte skapare av mitt liv? Jag är ju hens avbild… vilket också innebär att jag troligen också kan välja att älska, förlåta eller förgöra. Valet är mitt. Att få läsa in @paulocoelho bok var för mig en stor ära. Jag har läst ” Vid floden piedra satte jag mig ner och grät ” oräkneliga gånger innan jag fick detta uppdrag. Kanske för att den berättar så mycket om Maria, Gudinna, modern… Jag hoppas att den kvinnliga omhändertagna, kloka, starka och ” genom eld och vatten” energin får mer plats i vår värld. Vi behöver den…. Jag upplever att ju mer liberala vi blir desto mer konservativa blir vi. Vi ska ha rätten att säga och tycka och känna och agera som vi vill men vi får inte säga och tycka och känna och agera som vi vill. Om kärleken fick råda…. Skulle ingen attackera någon på något sätt. Vi skulle bli respekterade och älskade eller åtminstone accepterade för den vi är. Så länge vi inte skadar ngn annan. Människan verkar vara konstant arg och ha åsikter om allt och alla. Men det är ju det hon är nu på den plats i vår historia och det behöver jag acceptera. Så jag går in i mitt andliga rum, ber för kärleken, känner kärleken och hoppas att den i slutet ändå kommer segra. Denna märkliga kraft som ingen kan ta på men alla uppleva, bli berövade på och förtränga men också låta sig bäras av. Kärleken… Om alla tänkte tanken innan de sa något och gjorde något: Vad skulle kärleken gjort nu? Vilken vacker värld vi skulle ha. ♥️ Namaste!
