Jag spenderar mina lediga timmar med att vara ute i naturen så mycket jag kan. När jag jobbar är fokus på två saker: Mina meditationer som ska bli på audio. Alltså för er att lyssna till. Och på att planera inför min egna yogalada som kommer bli klar till våren. En dröm håller alltså på att bli sann. En egen liten yogasal på vårt landställe i Järvsö. Drömmen om att resa mindre och lägga mer och mer yogakurser på hemmaplan går sakta framåt. Nu har jag i alla fall funnit platsen. ♥️ Nu är det dags för all förberedelser dit. Men det var inte det jag skulle prata om nu… Jag skulle skriva att när jag nu suttit och knåpat ihop mina meditationer om självkärlek som ska läsas in nästa vecka så har jag själv märkt att jag tycker mer och mer om mitt 56 åriga jag. Alltså jag har sedan jag var ca 54 accepterat och omfamnat min ålder men inte riktigt känt ” Vad fin jag är som 56 åring” riktig än. Det är ovant med det grå håret och allt annat som förändras i kroppen. Men eftersom jag har nu gjort de här meditationerna varje dag känner jag hur jag faktiskt tycker om den jag ser i min spegel. Precis som den hon är. En väldigt skön känsla som jag tror vi alla kan känna igen. Den kan ju ibland kännas så långt borta så när den kommer… Woaw! Vi är ju så bra på att förminska oss själva. Vad otroligt skönt det är när alla ”kramar” av ord och kärlek till oss själva faktiskt hjälper. Då molnen skingras och den klara himlen är där. DET är dagens tanke från mig till dig. Kramar Malin
