Ännu är mycket som förut. I vårt hus i Järvsö är mycket kvar som hon lämnade det. Våra barn har velat ha det så ett tag till. Även jag och Kristin som äger huset nu. Vi tycker om det. Som om hon bara är och showar någonstans. Här får tiden stå still ett tag till även om klockan är 6.30 och morgonen visar sig med sol och blå himmel. Det finns inget underbarare. Ljusnandalen i sol. Jag har rest upp över dygnet för att vara med på begravningen av vår älskade kyrkoherde Börje Björklund. En av de finaste människor jag träffat. En av de som ännu fått somna in på naturlig väg av ålder. De är inte många som får de idag. Han var godheten själv... Många gånger under den tid jag släktforskade satt han och berättade historier om Järvsö för mig. Han höll också tal på mammas begravning för ett år sedan. Nu är dom tillsammans med alla andra vänner där uppe. Jag läser just nu en bok av Elisabeth Khübler Ross. Hon arbetade många år vid de som bara hade en stund kvar i livet och gjorde forskning på de som haft nära-döden-upplevelser. Hon pratar om att det är så viktigt att våga prata om döden i familjen. Även med de som ska dö. Att inte göra den skrämmande utan en del av livet. I ett kapitel står det att alla som kommer tillbaka säger samma sak, att de inte är ensamma när de går över. Att de på en gång kände en närvaro av en kärleksfull anhörig som redan hade gått bort, eller bara en närvaro av kärlek. Ingen var ensam. Det tycker jag känns väldigt skönt att höra. Och att den egna utvecklingen är så viktig. Oavsett om man tror på att det finns något efter döden, kommer alla tillbaka med samma känsla. Att bearbeta sina problem, att stäva efter att vara en god människa och att agera ur och genom kärlek. Ja livet rullar på som vanligt med mina stilla reflektioner om livet. Tänk att jag alltid varit sån. Undrar varför? Varför har dessa stora frågor om himmel och jord och människans utveckling alltid varit ett av mina stora passioner? Ja sedan jag var en liten tjej... men jag är tacksam över det idag. För min tro och min erfarenhet gör mig lugn. Jag lärde mig iallafall något, det är att kärlek är viktigast av allt. Och att mamma hade rätt. Kram till dig från mig.
