Vi bor i den lilla staden i staden Sundbyberg utanför sthlm. Trots att Sumpan ligger nordväst om Solna är det bara en hållplats till Odenplan tack vare pendeln. Vilket betyder att jag har kunnat gå till Karolinska varje dag för att hälsa på pappa. Tack vare det vackra sensommar vädret har det varit otroligt ljuvliga promenader där sthlm verkligen kommit till sin rätt. Jag älskar dock staden i alla sina årstider förutom dom vinterslaskiga. Jag bodde som ung i fler år i den vackra delen Vasastan. Dels fick jag min första lägenhet som jag ärvde av pappa på den tiden då hyresrätter fick skrivas över på barnen i min favoritstadsdel Birkastan. En liten etta med kakelugn som pappa haft i många många år. Jag var 19 år och hade precis kommit hem från min tid som fotomodell i Japan. Tänk att jag fortfarande har den gamla byrån som mamma och jag släpade ifrån en möbelaffär på Karlbergsvägen. Jag minns det som igår. I många år stod den hos min svärmor Britt och när även Britt lämnade för livet efter planeten jorden fick jag tillbaka den. Och nu står den i lägenheten i Sundbyberg . Dels bodde även mamma i Vasastan och eftersom vi i vår familj alltid haft dörrarna öppna för familj och vänner blev det många tillfällen som jag sov i mammas gästrum eller på soffan. Så den delen av Sthlm känns hemma för mig. På senare år har Sundbyberg blivit en av mina absoluta favorit stadsdelar med deras närhet till både natur, vatten och stadslivskänsla. Det öppnade för en tid sedan en ny Indisk restaurang bara några kvarter från oss som heter Bazar. Vi testade den i torsdags och den var absolut perfekt! Vi älskar ju indisk mat både Martin och jag och här fanns det möjlighet att äta olika indiska rätter i form av tapas. Fullkomlig njutning. Till skillnad från när mamma var sjuk då jag inte kunde äta någonting så är hälsa det som är mitt starkaste fokus under pappas sjukdom. Det var ngt läkaren sa första dagarna efter pappas operation. Han sa ” Er pappa har fått av ren tur ( operationen fick ett tidigarelagt datum) en av våra absolut bästa hjärtkirurger. Han har absolut den bästa vården med allt som kan stötta hans kropp för återhämtning. Nu får vi bara hoppas att pappas 78 åriga fysiska form är så bra att den också kan göra sitt för att det här ska gå åt rätt håll ( vilket det gjort). Hans ord gick som en rysning genom hela mitt kropp. Sedan den dagen har jag verkligen tänkt ” Om ngt händer mig ska mina barn ska aldrig få höra ” Nu får vi hoppas att mammas fysiska form är bra. ” Så till skillnad från Mammas tid av sjukdom då oron precis som nu var stor, och till skillnad från mina ibland behova av att tröst äta ngt under tid av stress fick hans ord verkligen mig att känna att om jag någonsin blir allvarlig sjuk eller råkar ut för en olycka ska mina barn få höra ” Tack vare att er mammas fysiska form är så bra stödjer den henne i hennes läkning. Nu håller vi tummarna att hon tillsammans med vården fixar detta! ” DET är mitt fokus just nu.Så det har varit relativt lätt att välja mat och näring för att inte bara stärka min kropp men att också orka igenom den här tiden. Indisk mat är fylld med läkande örter och grönsaker och det fantastiska med Bazar är att de hade glutenfritt nan bröd gjort på rismjöl. Och de använder inte mjöl i maten. Ofta när anhöriga är sjuk är det lätt att vi slutar tänka på oss själva för att fokusera på den som är sjuk eller vår familj. Tillslut har vi själva ingen kraft kvar. Den klassiska uttrycket ” sätt på dig syrgasmasken först och sedan barnen” gäller mer än någonsin här. Trots att jag är orolig och ledsen, inte bara för min pappas skull utan även andra i min närhet som inte mår så bra, så har jag varit väldigt noga med att äta (bra mat )även om jag inte har lust att äta eller är hungrig och varje dag göra något fysiskt för att få ur adrenalinet som oro och stress skapar. Jag har gått extremt mycket i trappor tex. Och att vandra genom ett vackert Sundbyberg och Stockholm har varit sådan läkning. I situationer som detta är det absolut inte bra för någons hälsa att bara lägga sig på soffan och tycka synd om sig själv och tröst äta eller sluta äta. Ut i friska luften! Och orkar du inte laga mat gå på restaurang och få i dig näring. Gå, spring eller lyft mycket ( jag möblerade om ) så oro och stressen inte skapar orklöshet eller sjukdom i din kropp nu när du behöver vara som starkast. Att bli någonslags offerkofta är ändå inte min grej. Det är inte mest synd om mig i all fall just nu. Så jag biter ihop och är extremt målmedveten att rikta energin och fokus. Självklart har jag stunder varje dag då jag gråter eller vilar och tar hand om mig. Även det är viktigt. Det handlar inte om flykt från verkliggeten. Tvärtom. Jag har varit med om två stora trauman tidigare i mitt liv. Det här är erfarenhet. Och jag har lärt mig av misstagen. När jag är rädd om mig är jag ännu starkare för andra. Så Stockholm har varit en omhändertagande famn under dagarna där precis som naturen varit i Järvsö. Olika sätt att läka mig och olika sätt att hjälpa mig själv till kraft. Precis som tystnaden i skogen stillar mina tankar och ger mig lugn ger Stockholms sorl och kultur en stund av vila bland tankar som springer åt olika håll. Same same but different. Nej nu ska jag äta lite havregrynsgröt med ärtmjölk och lingonsylt. Som mormor sa ” Finns inget bättre när du behöver stå dig ett tag under dagen.” Hon hade så rätt. Var rädd om er! Malin
