Jag förstår att min man tycker det är roligt när jag typ klättrar på väggarna av rastlöshet igenom denna fasta. Han tycker dock inte att det är lika kul att jag är grinig. Och det var jag igår. Jösses!! Minsta lilla så kände jag hur det bara bubblade upp irritation i mig och den stackaren fick ducka. Lyckligtvis bad jag lika många gånger om ursäkt. Kroppen vill ju ha allt som den kickat på tidigare och var otålig och sur för minst lilla. Saknad av dopamin som gjort den lycklig och lugn var outhärdlig men jag tänker inte ge mig. Så nu fick jag försöka lösa det på annat sätt. Så det blev promenader,städning av Martins verkstad och fortsatt städning av kontoret. På kvällen hade jag så mycket kryp i kroppen att jag behövde slänga ut yogamattan på köksgolvet och göra lite rörelser. Jag slänga ut yogamattan...är ju knappast något jag annars gör, den är ju mitt tempel men jag hade panik. Och i går morse gjorde jag likadant igen dock något lugnare. Och det kändes redan bättre. När jag mår så här, som är självförvållat eftersom det är min ide att gå in i någon slags fasta, känner jag att jag längtar oerhört mycket efter medelhavet och mitt liv jag hade där. Igår när jag tänkte på det började jag nästan gråta. Igår höll jag också på att fixa med mina mobil abonnemang. Städning överallt alltså. Någon ringde från Telenord men jag litar inte telefonförsäljare som vill genom sms godkänna mig så jag gick ut på Telenords egen sida och kollade om detta fantastiska erbjudande stämde. Fick en bra kontakt som hjälpte mig och efter en stund som hette Stavros och som satt i södra Sverige. Jag reagerade inte så mycket över hans namn men när vi sedan skulle signera alla papper för godkännande via mail såg ja hans efternamn. Det var grekiskt!! Som när solen kikar fram en molnig dag fick jag ett stort leende på läpparna. Jag och tecken!! Självklart kunde jag inte låta bli och fråga om hans familj kom ifrån Grekland och sedan började ett samtal om allt vi båda älskar om detta magiska land. Min vattenfontän för själens törst. Han berättade om sina föräldrar som drömmer om att köpa ngt i Grekland och spendera sin ålderdom där. Något jag och mina vänner som bor i Grekland ofta sett som ett mål och när vi pratat om platser i världen det skulle vara har fokus varit: Bra kommunikation så man snabbt kan komma hem om det är ngt, bra sjukhus så man snabbt kan få vård om man behöver, en liten trädgård så man kan odla och caper och restauranger i lagom dos så man kan ha ett socialt liv. När vi sedan la på var jag så glad att jag var tvungen att ringa mina vänner som bor i Grekland. Jag har ju alltid drömt om att bo i ett varmare land inom Europa och jag tog steget 2013 och flyttade till Mallorca. När mamma gick bort och min yngsta började gymnasiet flyttade vi hem igen som många av er redan vet. Men jag har alltid längtat tillbaka till drömmen. Jag vet bara inte vart platsen är som är min. Är det Grekland? Är det Italien eller är det Frankrike? Eller har jag levt den redan? På kvällen somnade jag på soffan och Martin hade varit vänlig nog att låta mig sova men eftersom jag hade somnat allt för tidigt vaknade jag till mitt i natten och kund inte somna om. Jag började scrolla på Disney kanalen och på något sätt fastnade hela tiden min fjärrkontroll på samma film. Jag kom liksom inte ur den. Det märkliga var att det var filmen " Under Toscanas sol" den film som jag sett 100 tals gånger och var den som pushade på min dröm om att bli författare och att bo i södra Europa. Du har säkert sett filmen men den handlar om en kvinna, Diane Lane i huvudrollen, som skiljer sig och spontant köper ett hus i Toscana. Hon är författare och pank efter skilsmässan. Jag identifierade mig med henne på så många sätt. Tillslut gav jag upp för kontrollens envishet och lät filmen rulla på. Allt eftersom inser jag att jag upplevt mer eller mindre hela filmen under min tid på Mallorca fast på mitt egna lilla sett. Ångrade jag mig ? Inte en sekund. Jag tvärtemot önskade att alla fick möjligheten att någon gång i livet göra något helt galet och våga följa sin dröm. När filmen tillslut rullar på sina sista minuter rinner mina tårar, jag vågade, jag gjorde det och jag upplevde både kärlek, lycka, sorg och smärta. Kanske jag borde skriva en bok om mig liv där? Problemet jag kan ha idag med att bo utomlands delvis är att jag ekonomiskt inte har den möjligheten och att det som var jobbigt med att bo på Mallorca det var den konstanta saknade av mina barns liv. Att vara en del av det. Och tänk om jag får barnbarn. Så när jag längtat som mest har jag slagit bort drömmen om att åldras utomlands pga det. Men det jag också märkt med vuxna barn det är att du prata mer med dom i telefonen än att de faktiskt dyker upp. Och det jag märkte på Mallorca var att de älskade att komma dit och ha med sig partner eller vänner och då säg man dem ännu mer. Jag gick och hämtade en kopp te, matade Nala och sedan och skulle sätta mig att blogga. Lika bra att jobba, då rullar nästa film upp på tv. En film som heter " Ett bra år" med Russel Crow där han ärver sin morbrors hus i Frankrike. Där han som barn spenderade väldigt mycket tid. På en gång tänker jag förstås att det handlar inte om platsen vart man bestämmer sig för spendera de sista 30 åren i sill liv när det kommer till sina barn och barnbarn utan tiden man har tillsammans när man ses. Hela filmen får mig att tänka på hur vi sliter och oroar oss med vrå vardag och hur vi i vår ålder oroar oss för om vi snart ska dö eller om vi har till i alla fall 90 på oss. Hur ska vi då spendera den. Russel är mitt i livets arbetstress men gården och minnena får honom att stanna upp. Se hur viktigt det är att vara närvarande i varje dag och upplevelserna... att samla upplevelser. Som smaken av ett gott vin på en riktigt bra resturang i en liten by i Skåne. Jag det finns faktiskt. Det finns några fantastiska pärlor i vårt land, ofta ägda av någon som flyttad till Sverige från sydligare breddgrader och vi får en möjlighet att uppleva medelhavet utan att resa. Tecken.... Kanske vi i vår ålder inte ska köpa ngt någon annanstans utan spendera vår tid på att resa till olika platser. För hur det än är så älskar jag ju Sverige otroligt mycket också. Vad ville dessa tecken säga mig? Om Gud önskade något av oss kanske det är att ta vara på den tid vi är här på den enda planeten ( vad vi vet ) med smaker, dofter, färger och magiska platser och människor. Kanske jag borde fasta bort det som inte längre är liv för mig eller som inte tillför mig något och istället bara njuta av det som gör mig gott. När klockan var 07.28 och de både filmerna är slut konstaterade jag att drömmen idag just nu är att få leva på denna fantastiska planet och att jag har min stund på jorden. Jag känner att jag inte alls är lika rastlös längre pga av fastan utan snarare fylld av energi och en längtan efter att lördagen den 15 Mars ska börja. Så tacksam över det liv jag levt fram till nu och det hem jag har. Vad ska jag fylla den med? Drömmar eller upplevelser? Kanske båda! Min mormors fru skrev något så fint på tavlan jag köpte.... oro och ljus kommer alltid finnas på samma sida. Låt det vara så. Då kommer oron släppa och ljuset fylla rummet. Vad ska du fylla din 15 Mars med 2025? Vilket ljus ska du fokusera på ? Morbro i filmen sa " När du hittar något bra, var rädd om det och låt det växa. " Något i orden slår ann i mig. Vad betyder det för dig? I litet och i stort. Kram Malin
