Några av er har frågat om vad som hände med mitt gråa hår. Ja det handlade inte om att inte våga. Och det handlade inte om att svika mitt hjärta. Nej det som hände var att jag upplevde verkligen att ljusa ” färger” inte är min grej. Jag älskar färg eller svart. Går nästan aldrig i vitt. Så grått i håret… nä det funkade bara inte. Det var som att se mig själv i rosa vilket jag inte heller klarar av. Och jag kände liksom att jag är 55 år och livet är dyrbart och då ska jag väl få gå i den färg som gör mig lycklig så länge mitt liv varar? Livet är ju ändå mitt! En dag är jag kanske redo för grått hår men inte nu. Det finns underbara sätt att färga sitt hår på naturlig väg. Älskar just nu mitt busiga hår och känner mig så glad när jag ser mig i spegeln. Och det är ju så viktigt! Jag tror att vi ska leva som om denna vecka var den sista för då väljer vi noga vem vi vill umgås med. Vilken mat vi vill äta, göra och hur vi vill känna när vi betraktar vårt leende i spegeln. Livet är mitt! Och jag tänker leva det länge men som om det en dag kan ta slut. För det kommer det. Och tills dess ska jag uppleva mitt liv närvarande och med ett leende så att jag den dagen jag dör inte ångrar det liv jag levt utan somnar in med tacksamhet. Namaste!
