Sitter vid mitt skrivbord vid det lilla hus som nu blivit mitt kontor och min lilla egna oas på landet. På fönsterblecket står två fotografier av min stora förebild i livet, min mormor. Här i detta paradis kan var när jag ska finna orden för de böcker jag vill skriva och de tankar jag vill förmedla här på bloggen. Den här platsen betyder mer för mig än vad jag kunde föreställa mig. Och jag åker hit ut så fort jag har möjlighet. Att ha en skrivar-lya har alltid varit min dröm men det är först nu som den blivit förverkligad. Kanske jag upplevde att jag inte förtjänade den innan nu. Konstigt ord och konstig känsla det där " förtjänade". Känns som det kommer från en tid då mormor växte upp och jante lagen var som en dimma över landet. " Du ska inte tro att du är något" vem kom ens på något så tråkigt nedtryckande?Jantelagen visar sitt första ansikte i ord i boken " En flykting korsar sitt spår" av norska författaren Aksel Sandemose och handlar om en liten by fiktiv by i Danmark som heter Jante. Boken kom ut 1933 så ordet i sig är rätt " ungt " men frågan är om begreppet funnits längre i Skandinavien och det var också skälet som Aksel skrev om det. På den tiden när mormor växte upp och i generationer innan så var individualism inte något som var ett bra val att välja. Vi var fortfarande beroende av flocken och samhället och familjen för att kunna överleva. Många små byar var beroende av varandra och grannarna hjälpte till där det behövdes i utbyte mot varandras tjänster. Ensam var inte stark. Något vi ser väldigt starkt ute i världen nu. Vi behöver hålla ihop och inte frysa ut varandra utan istället stötta varandra och vara rädd om varandra.Stora skillnaden idag är väl att det gamla konceptet med jantelagen inte längre passar vårt sätt att leva. Alltså just den förminskade biten. Att ställa upp för varandra visst men utan att för den sakens skull säga att någon är obetydlig för att de inte är en del av flocken. Idag respekterar vi varandra och våra olika val på ett helt annat sätt än när mormor växte upp. På den tiden hamnade man utanför om man inte passade in. Idag är vi olika men tillsammans. Min mormor var unik i sitt slag. Hon bodde i en liten by som Järvsö men även om hon var noga med att vi inte skulle sticka ut i för mycket i omtanken om oss var hon själv inte rädd att vara egen. Hon tog en whiskey varje dag kl 16 som hon smuttade på hela kvällen och hennes hem var alltid öppet för alla.Min orädsla för om jag passar in eller inte har vattnats noga av att jag var ofta nära min mormor när jag växte upp och så fort jag fick chansen. Så min nästa bok ska dedikeras till henne. För allt jag tänker på gällande livet just nu föds ur samtal jag hade med henne men även "samtal" vi har nu. Ofta tänker jag: " Vad skulle mormor sagt nu? " och så vilar jag stilla i tanken och inväntar en känsla av vad jag TROR att hon skulle sagt.Så nu när kriget härjar i Ukraina går tankarna ofta till min mormor. Hon föddes ju kl 00.00 mellan 1916 och 1917 och hennes mamma Kristina fick välja vilket år ungen skulle ha som födelseår. Stina, som hon kallades valde 1917. På sätt och vis kan man säga att mormor upplevde tre krig som härjade omkring Sverige. Första världskriget var i sin ända och slutade i november 1918. Finlands självständighet ifrån Ryssland samma år 1918 och sedan Finska vinterkriget och förstås andra världskriget efter det. Jag och min syster Monica pratade igår om vad vi minns att mormor berättat om denna tid. Att det också påverkade Sverige och att det var ibland svårt att få tag på tex protein. Så då köpte man äggpulver och använde där det behövdes. Jag personligen kan ju inte låta bli att tänka att det är ju inte så himla länge sedan ändå som Finland blev självständig ifrån Ryssland. 100 år sedan som de bröt sig loss ifrån ca 100 år under ryskt styre. Ukraina har ju kämpat för sin självständighet och var just under 1918-1921 den Ukrainska folkrepubliken men hamnade under Sovjetunionen fram till 1991. Men det är dock under nästan samma period som Finland bröt sig loss. Så ska Ryssland komma och bråka om Finland också ? Eller ska vi??? Det tillhörde ju ändock Sverige i 600 år! Det är ju bara galenskaper! Vi slåss inte om markland längre och vi håller inte på och tar ytor bara för att det en gång i tiden tillhörde någon. Då kan vi ju gå tillbaka hur länge som helst!!Men det var inte dit jag ville komma utan jag önskar att mormor kunde se hur hela Europa nu sluter upp för varandra. Och att det inte bara är i länder utan också på individnivå. Människor som inte ens bor i Ukraina åker till Ukraina för att kämpa mot en man som fortfarande lever kvar i en tid som resten av världen vuxit ifrån på alla tänkbara sätt. Hon hade säkert tyckt att han var helt tossig och hon hade hytt sin näve mot öster och sagt att han ska sluta med sådana förlegade dumheter. Vi behöver inte att fler dör av annat än ålderdom.Så vad hade hon rått mig? Troligen att jag inte ska vara orolig för människan är stark och envis om hon vill. Hon hade kanske sagt att jag borde köpa det där äggpulvret ändå och kanske lite whiskey för att hålla bakterier borta eller oron hahaha. Hon hade garanterat sagt att det är tur att det är vår snart och vi kan odla själva lite i trädgården i Järvsö om matpriserna går upp en tid. Hon hade sagt att det är tur att vi tränat på att jobba hemifrån under pandemin ifall bensin priserna går upp hejdlöst. Och hon hade sagt att det är tur att det nu går mot varmare och ljusare så vi inte behöver använda elen så mycket. Och sedan hade hon nog sagt att ingen vettig regering kommer låta den där surgubben sitta kvar så snart skickar väl någon in en James Bond som stoppar diktatorn och då kan vi alla sakta men säkert återvända till våra liv igen. Men vi kan behöva att hjälpa Ukraina ett bra tag till efter kriget, för kriget kommer sluta hade hon sagt men mycket måste då byggas upp igen. Och surgubben kommer försvinna. För han ska inte komma här och tro att han är något. ;-)Så mormor hade nog sagt " Malin håll ut och tro på friheten som vi så många före er har kämpat för på alla tänkbara sätt. Håll om och lyft varandra. Ta en liten whiskey ( inte vodka ) och känn att i all oro så är det väl ändå en himla tur att vi har varandra. Vi kommer kämpa med Ukraina för individens och länders frihet mot förlegad härskarteknik. Tillsammans! Kram Malin
