När jag första gången bestämde mig för att bli vegan var jag 15 år och hade besökt Strandgården hälsohem i Dalarna. Jag var vegan fram till att jag var 21…22 år då jag plötsligt fick en ansiktsförlamning på halva ansiktet. Jag hade anemi och stor B vitaminbrist. Jag fick järnsprutor och b-vitaminer och sakta började mitt ansikte komma tillbaka till sin ursprungliga form men lite lite sne kommer jag nog alltid vara. Jag lärde mig genom åren att äta varierad kost. För även om jag många gånger försökte med med vegan kost med bra stöd från veganer och näringskunniga människor så slutade det alltid med samma sak. Anemi och B-vitamin brist. Tillslut fann jag den förklaring som passade mig och faktiskt funkade. Jag läste en bok om våra blodgrupper och förstår att vi all har olika behov beroende på kroppstyp och gener. Jag är blodgrupp O+ vilket enligt boken och dom som var pålästa i ämnet betyder att min blodgrupp är den äldsta och den mår bästa av stenåldersmat eller medelhavskost. Det betydde att jag var känslig mot gluten och sädesslag vilket gjorde att när jag åt det sabbade jag tarmen som i sin tur inte kunde ta upp näringsämnen lika bra. Och som vegetarian och vegan blev det ju mycket sädesslag och mjölkprodukter. Men jag kunde inte ta upp varesig B-vitaminerna eller proteiner pga tarmarna inte gillade det. 2019 tog jag ett DNA test på min släktforsknings sida och fick då tydligt reda på att jag har anlag för både celiaki och Parkinson. Det stod inte att jag hade det, bara att jag ” kunde få det” om jag inte var rädd om min kropp. Då bestämde jag mig. Parkinson handlar mycket om att få i sig protein och dopamin. Celiaki var ju att inte fånig mig för mycket sädesslag. Så även om jag inte hade fått ngt av sjukdomarna och jag inte hade höga varningar om det på testet utan bara som en medelvarning, var jag besluten på att äta den kost som jag genom åren sett att jag mår bäst av. Nämligen stenåldersmat och medelhavskost. Vad jag idag kallar de blå zonernas mat. Jag kände också att jag är i den åldern där jag inte kan leka eller chansa med min hälsa som jag kunde när jag var ung. Jag har accepterat min kropps behov. T o m min näringexpert som är vegan sa ” Du måste äta animaliskt ibland så du inte får anemi” så även hon som genom åren försökt inspirera till olika alternativ accepterade den jag var helt enkelt. Så hur äter jag idag? Jag är vegan större delen av veckan. Om jag äter mjölkprodukter är det får eller getost. men väldigt väldigt sällan. Om jag äter kött är det ekologiskt och från bönderna direkt och OFTAST lamm eller vilt. Väldigt sällan kyckling. Men kanske max två gg i veckan beroende på vad min kropp talar om för mig att jag behöver och då inte så mycket åt gången. Jag märker nämligen idag väldigt snabbt när jag har järnbrist eller B-vitamin brist på g och hur lite eller mycket jag behöver. Eftersom animaliskt är det som hjälper mig bäst väljer jag animaliskt där jag vet vart det kommer ifrån än järntabletter. Men i krissituationer så har jag även tagit järntabletter. Jag äter helt glutenfritt. Men jag är inte allergisk så jag nojjar inte över spår av gluten. Jag äter minimalt med kemiska tillsatser. Inga E ämnen om det är möjligt. ren mat som inte stressar kroppen. Jag äter bara fisk som vi själva fiskat eller en lokal fiskare fiskat men det är med hänsyn till haven. Så fisk kanske en gång i månaden. Jag äter begränsat med bönor, linser och baljväxter trots att det innehåller proteiner eftersom de också innehåller lektiner och får du i dig för mycket Lektiner kan din kropp reagera framför allt magen. Här har du bra tips från foodpharmacy om hur du ska tillreda dom på bästa sätt för att inte få i dig lektiner. Så igår när Martin lagade mat till oss så tog jag bara tomatsåsen och EN köttbulle trots att den var ekologisk. Köpta köttbullar innehåller oftast vetemjöl och E-ämnen. Dessutom äter jag hellre egna köttbullar från den egna bondens köttfärs eller vilt. Så jag tog en för att han bad mig och jag ville smaka om de var goda. Jag gjorde en spenatsallad till med morötter och tomater och pressad citron och olivolja som dressing. Till det åt jag proteinrik bönpasta. Idag på morgon åt jag glutenfri gröt med lite kokosolja som jag rörde i och blåbär och plantbaserad mjölk. Jag väljer den planbaserade mjölken som INTE har maltos i sig. ( Läs om maltos här.) Bäst är det när jag gör min egna plantbaserade mjölk. Finns många bra recept på webben. Martins frukost idag. Jag och Martin äter väldigt olika mat men vi har blivit duktiga på att hitta lösningar för att få en fin stund tillsammans. Gemenskap runt bordet är så viktigt för att inte känna stress. Stress är inte bra för då funkar inget i kroppen oavsett vad du äter. Han påpekar inte över vad jag äter och jag påpekar inte vad han äter. Dessutom så anser jag att det inte är vare sig hälsosamt eller klokt att jobba med skuld. Alla har olika kroppar och bör äta den mat som är bästa anpassad för var och en oss. Personligen tänker jag: Jag är 55 år och min tid på jorden är begränsad för vi alla kommer att dö. Hur snart det blir eller hur frisk jag är under den tiden är upp till mig. Min hälsa är känsligare och min kropp är inte lika kaxig som när jag var ung. Jag behöver ta hänsyn till den och dess behov för att hålla mig frisk och stark. Jag VET att jag haft ansiktsförlamning en gång. Jag VET att jag hade en pytte liten tumör i blindtarmen som nu är borta. Jag VET att jag har anlag för både celiaki och Parkinson och min plan är att INTE få det. Punkt slut. Så jag äter det som stärker min kropp och gör oddsen högre för ett frisk och hälsosamt liv den tid jag har. Jag har ett starkt miljöengagemang så det gör också att jag väljer varsamt det jag äter så det inte skadar vår planet. Mitt mål är : 50 % bättre än förra året. Vilket dock innebär att 50 kan fortfarande vara dåligt för miljön men steg för steg kommer jag dit. Dåligt samvete gör en bara sjuk. Att påminna mig om det jag gör som är gott är bättre. För vår planet och min inre hälsa. Jag älskar djur och vill inte på något att djur skadas pga av mig. Men jag behöver deras hjälp för att hålla mig frisk. Så jag har lovat mig själv och dom att bara äta det när jag verkligen känner att min kropp behöver det och INTE från djur som stått i burar eller inomhus hela sitt liv. Djur känner! Och därför är bästa alternativet OM jag nu nödvändigtvis äter kött, att äta djur som varit lyckliga i hela sitt liv fram till den dagen de dör. Och innan jag äter stillar jag mig en stund, sluter ögonen och tackar från hela mitt hjärta. Fast det gör jag oavsett vad jag äter. Tacksamhet och att inte ta livet eller något levande för givet är viktigt för mig. Jag får ibland skit från kommentarsfältet för att jag äter kött trotts att jag äter minimalt och bara som näring när min kropp behöver och inte från djur i bur. Men deras ilska bryr jag mig inte om. Jag VET att jag gör så gott jag kan och mycket mer än många andra. Jag köper t o m helst grönsaker från gårdar där de inte har köpta transporterade humlor för pollinering för när de slitit klart kastas de bara bort och dessutom sprider de stackarna sjukdomar till vilda humlor och bin vilket är katastrof. Men världens konsumtion kräver att dessa stackars humlor och bin odlas och flyttas runt i deras låtsas hem för att sedan dö när människan och tillika veganer inte behöver dom längre. Så på så sätt är även veganer inte heller så speciellt djurvänliga beroende vart de köper sina grönsaker och frukter. Var och en behöver känna efter vart deras engagemang går och det är väldigt individuellt. Jag personligen tycker att veganer ska fokusera mer på att se till det här med pollinering och inspirera varandra att äta grönsaker från odlare som inte använder köpta humlor och bin. Och köttätare ska fokusera på att få fler av sina egna att välja lokalproducerat och inte i massproduktion. DÅ skapar vi förändring!! Istället för att slå på varandra. Om alla sedan från den plats som är på tänker miljö och ekologi som kommer vi ännu längre. Tillsammans gör vi skillnad! Vi behöver faktisk minska konsumtionen på frukt och grönsaker och äta det vi äter med kärlek och varsamhet och inte konsumera mer än vi behöver. Idag är mat som slängts en av alla stora miljöbovar. Mer än flyg! Och det gör ont i hela mig att de där stackars humlorna sliter för människan och flyga runt över vår planet och sedan dör och bönderna köper nya nästa år. OCH sedan så slängs maten iallafall för vi har skapat för mycket. Se gärna dokumentären än bin på svtplay. Ja ni ser…. Hur man än vänder sig står man med rumpan bak. MEN!! Var och en måste göra sina kloka och hälsosamma val utifrån deras referensramar. Om ALLA gör ngt blir det bättre för alla. Så för mig är återigen mitt fundamentet viktigast. Är jag en sann djurvän och rädd om min kropp och min planet så behöver jag putsa på och värna om mitt empatiska jag. Varje dag. Och göra mina val så kloka och empatiska jag bara kan. Jag vill inte tvinga människor att leva mitt liv eller vara arg på andra för deras val som några av sociala mediers anti personligheter kan vara. För mig handlar det ofta om karma eller konsekvent tänk. Och om vem jag vill vara. Att vara god människa, miljövän, djurvän men också människovän och MIN vän. Att äga det som ett fundament genom allt jag gör. Det gäller inte bara en viss del i mitt liv. Och klarar jag det till 50 % bättre varje dag kommer jag långt. Som Tomas du Leva säger: Frid och kärlek överallt till ALLA varelser. Namaste, Malin Så
