Jag känner mig ibland i ett extremt förvirrad kaos och vill bara att någon ska komma in och styra upp med hela handen. En sida av mig är så trött på hur vi förstör den här världen, trött på giriga människor och egon. Jag vill då flytta ut på landet, odla tomater och vindruvor och säga fuck off till allt och alla förutom mina barn, min familj och mina närmaste vänner. Jag orkar inte med något Interagerande med människor jag inte känner, eller rädda världen eller vara yoga lärare eller bry mig hur varje människa mår i själen. Jag vill bara rädda mig själv och de som står mig nära. Äta god mat, helst med min egna olivolja, vägra kemiska tillsatser what so ever och läsa bra böcker och jobba på café och servera världens godaste kaffe. Å andra sidan är det ju nu jag är ”här och nu” mitt i smeten av livet, i Stockholm OCH har en möjlighet att göra skillnad, inspirera, djupdyka i problematiken av att vara människa och dela mina verktyg om hur jag står ut med mig själv när jag är i det inre kaoset jag just nu känner att jag är. Jag älskar ju att utmana mig själv, min panik ångest, mina mönster som jag är innerligt trött på och att inspirera andra att göra detsamma. Att ta gemensamt ansvar över vår jord och hitta kreativ lösningar tillsammans. Men ibland är kraften bara slut och hoppet. Gör det verkligen någon skillnad? Är det inte bättre att alla tänker på sig själva? Jag är inget offer. Jag HATAR offerkoftan. Så bara att jag beklagar mig nu gör mig förbannad. Jag älskar att stå på scenen och beröra och säga ” Ge dig nu och res dig människa och lev!! Sluta gnälla och njut av allt det vackra. Be, älska, var tacksam, utforska, var kreativ, var snäll, säg nej, älska igen.” Det är det jag vill! När jag inte vill dra ner mössan över huvudet och odla tomater och oliver och säga ”sköt ert så sköter jag mitt”. Och just idag vet jag inte vad jag vill. Stackars askungen… Kan du känna som jag ibland? Förvirrad, fast i ekorrhjul och innerligt trött på dig själv eller att du bara vill gå till vänster istället för höger även om du inte vet vart vägen går? DÄR är jag nu. #detkallasattvaramänniska Kram Malin
