Här har jag hängt sedan jag var 8 år gammal då jag, mamma och Kristin flyttade till Riddargatan på Östermalm. Vi gick i Franska skolan på den tiden så om vi inte tog bussen hem promenerade vi alltid förbi östermalmstorg. Jag älskade att promenera där inne i den stora hallen. Här har jag stått 11 år gammal och prata med komikern och skådespelaren Martin Ljung framför ostdiskarna flera gånger. Han sa alltid " Hej Lasse och Barbros dotter hur är det med dig idag då?" När pappa och Eva sålde sitt hus på Tyresö flyttade de in till Sibyllegatan och eftersom Eva är en super kock hänge hon ofta i Östermalmshallen för att köpa mat av kvalité. Så här har jag stått och väntat på Eva när hon köper sin favorit renröra till julbordet. Och jag har fått hämta ost i någon ostdisk. På vägen träffade jag mycket troligt mammas eller pappas vänner och det blev kindpussar och sedan var det dags att springa vidare för osten. Mamma bodde en tid i Vasastan men längtade alltid tillbaka till Östermalm för många av hennes vänner fanns här. Så när hon väl flyttade tillbaka så kunde jag ofta höra henne ropa från ett av borden på Lisa Elmqvist där hon satt med Vicky eller Anita eller Renée en måndag ( hennes lediga dag) och drack vitt vin och åt en laxsallad. På somrarna flyttade Lisa ut på torget och då satt hon där i solen. I Östermalmshallen har jag och pappa ätit lunch och pratat livet för att sedan avsluta med en choklad bit och en kopp nybryggt kaffe på dåvarande Roberts coffee som nu heter Paula efter den ursprungliga ägarinnan. Paula som var den första som startade med eget kafferosteri i Finland och sedan tog sig över till Sverige. Idag är hon ett välkänt ansikte i hallen som alla hälsar på och det är där jag får stans bästa koffein fria kaffe. Ja jag är en gourmet. Jag är 80 % hälsa och vegan och nyttigheter. Men jag är också 20 % dyrt gott rött vin, vällagad lammgryta från ekologiska gräsätande lamm och riktigt rostat kaffe från Costa Rica och en välgjord chokladboll på riktigt smör och kakao. Jag är en foodie. Jag älskar vällagad riktig mat och eftersom jag större delen av min ätande tid äter morötter och smoothie finns det inget jag njuter mer av mer än när jag får unna mig lite härlig euforisk vällagad synd. Och då får det vara dyrt och lyxigt. Det är vad min mor har lärt mig. Samtal och gemenskap och god mat är livets sötma. Det är därför min mamma alltid sa att vi nog egentligen är en italiensk familj. Så hur gör vi då? Hur gör vi för att unna oss det där lilla extra i tillvaron för det handlar inte om pengar. Som Coco Chanel sa " Det finns rika människor och det finns dom med pengar. De är inte samma personer. " Exakt! Ni vet att jag har sagt att jag på Mallorca kände mig som en av de rikaste trots att jag periodvis fick vända på slantarna för att få ihop till att leva min dröm där. Att skapa lyx i tillvaron är ibland ett val. Jag och Martin är väldigt ekonomiska just nu och är noga med vart vi lägger slantarna. Många tror pga att de bara ser vårt liv genom instagram att vi lever loppan. Men det är inte sant. Vi väljer bara vad vi unnar oss. Vi kan äta hemma flera gånger i veckan bara för att få den där extra lyxiga onsdagskvällen tillsammans på en resturang. Vi kan gå två kvarter längre bort för att välja en matvarubutik med billigare priser. Vi bär alltid med oss vår tygkasse när vi handlar och vi åker väldigt sällan bil. Faktum är att Martin t o m lämnat tillbaka sin bil så vi åker kommunalt just nu för det är bara onödiga kostnader och sämre för miljön. Vi väljer att tänka till för att kunna unna oss det där lilla extra ibland som inte bara är lyx utan också kloka val. Som tex ekologisk mat och bra mat. Så jag kan tex välja att äta ris och grönsaker hemma för att sedan gå ner till saluhallen och ta en krämig kaffe hos Paula och en chokladpralin. För tillsammans med detta njutningsbara ögonblick så är det också gemenskapen, att människor som hälsar och kramas trots Corona tider. Att du för en stund känner att du är utomlands på en matmarknad i Frankrike som ger den där extra lyxen. Det är ett val. Ekonomiskt och som inställning. Den inställningen i den som får mig att känna mig rik med eller utan pengar. Den ger mig livslust och energi. Det är livsnödvändig tror jag. Det är därför människor i sk blå zoner blir så gamla. För de äter bra, de känner sig sedda av sitt grannskap, de känner att de tillhör och de unnar sig det där lilla extra. Som att njuta av en liten chokladbit en onsdag eftermiddag och långsamt låta den smälta på tungan under ett leende. DET är rikedom. Leendet. Inte möjligheten att kunna köpa det. Välkommen tillbaka Östermalmshallen. Vi har saknat dig. Du är vår del av södra Europa och dess kärlek till maten. Du är en stund av den gemenskap jag kände på Santa Catalinas gator. En stund att drömma sig bort. En stund av kärlek till livet.
