Vi sitter mitt emot varandra och jobbar på ett riktigt typiskt svenskt Cafè på Maria torget. Här är kaffet gott och kostar inte vansinnigt mycket. Stora utmattningen är alla frestelser som finns i konditoriets diskar. Jag köper en Sarah Bernhard för att chokladen är mörk tryffel och inget vetemjöl. Just nu är jag extremt strikt med det och mår väldigt bra av det. Martin jobbar med att besvara en massa Mail gällande hans företag och jag sitter här med er. Ja det är ju mitt jobb. Att hänga med er. Att ge er en stund av reflektion och knuffa på er lite i den inte utvecklings resa. Tråkigare kan man ju ha det. ? Idag tänkte jag berätta om en man som många som varit på mina kurser vet att jag älskar. Filosofen och tänkaren Søren Kirkengaard. Han får min själ att beröras lite extra. Om det är någon tid jag önskar att jag hade levt är det under hans period i livet som han vandrade här på jorden. Inget ont om Martin men att få sitta här med Søren med en kopp kaffe och dela på en Sarah Bernhard och prata livet vore helt magiskt. Sist jag satt här på just detta Cafe var för många många år sedan. Då satt Jonas Gardell mitt emot mig och jag satt här med två journalist vänner och vi skulle ställa utmanade och djupa frågar till Jonas som senare skulle användas i ett intervjuprogram med honom. Jag var mest berörd liksom nu av en själ och en människa. Det var omöjligt att inte älska honom. Mina journalist vänner skällde ut mig efteråt för att jag inte varit närvarande och tuffare. Tror det var då jag insåg att journalist var inte något som passade mig. Nåväl tillbaka till Søren. Han vände ut och in på sig själv för att förstå vem han är. Se vem han är. I alla konstiga människor vi möter i livet, ja varje dag är det trots allt det ständiga mötet med dig själv som är det intressanta. Jag har alltid fått höra att jag varit snäll. Ja sedan jag var väldigt liten och att vara en god människa har varit extremt viktigt för mig även om jag misslyckas (med det som jag anser att jag borde leva efter) varje dag. Så är min strävan att alltid försöka förstå varför jag inte lyckas med det. Varför jag ibland beter mig på ett sätt som jag själv egentligen tycker är både elakt, själviskt och dumt. Søren var likadan. Han försökte varje dag förstå sig själv och göra bättre. Men också acceptera vem han var. Det är nämligen lönlöst att försöka ändra andra. Jag kan alltid bara försöka vara den bästa versionen av mig själv. Andra är deras uppdrag, inte mitt. Och jag försöker inte heller bli förvånad. Dessutom så tror jag verkligen på att det du ger i livet kommer också en dag tillbaka till dig. Du kommer få betala. Oftast genom att du själv råkar ut för det beteende du själv har gett andra för att det kanske är det enda sättet som gör att du förstår att det är fel. När du själv råkar ut för det. När de på middagen med den indiska ambassaden frågade mig om min relation till yogan var jag ärlig och sa " Jag har yogat i 22 år. Jag har lärt ut yoga i 19 år. Jag har bara EN yoga certifiering och det är i Rocket Yoga. Jag har EN certifiering i Master Of Wisdom and Meditation". Jag är på så sätt kan man säga autodidakt. Mitt möte med yogan har varit många timmar med mig och min yoga mattan. Ett 50'tal enskilda kurser där jag visserligen har blivit erkänd som 100 % yogini av deras lärare men ingen certifiering. Jag har lärt mig genom livet att bli en yogini. De ord jag alltid bär med mig är min första lärares ord " Du är redo att bli lärare för du ÄR yoga i dess filosofi. Du föddes med Patanjalis yoga sutras i ditt hjärta." Och ingen utbildningen eller certifiering hade kunnat ta mig dit. Vissa saker är du född till att göra. Strävar du efter att ha ett arbete som ger dig pengar eller ett som gör dig lycklig? Utvecklas du som människa? Och när jag pratar med mina barn om livet och allt vad de drömmer om att bli en dag vill jag bara två saker. Betyg och certifiering ger mer kunskap men det betyder ingenting om du inte vet hur du ska agera i mötet med dig själv och andra. Att vara en bra människa är det viktigaste av allt. Materiella saker och pengar kan så lätt försvinna ur dina händer vid skilsmässor, sjukdom och andra förluster. Lär er att möta människor som ni vill att andra ska bemöta er. Lär er att göra en god kopp kaffe så du alltid kan ta ett jobb här på cafet när livet skiter sig. Och jobba konstant med dig själv och din egen utveckling så du inte tar det jobbet, det steget ner i den sk karriären som en förlust, utan som en del av livet och din egen utveckling. Jobba med att vara människa så du inte blir en zombie i hjulet av karriär och framgång. " Så många människor, framför allt män, tar sitt liv idag för de skäms när de misslyckats i karriären. För vem? För vem sköna de? Sina föräldrar, sina barn eller för att de har en uppfattning av att livet ser dom som loosers om de inte lyckas? Så många unga mår dåligt för att de försöker leva upp till föräldrars förväntningar och vad de tror samhället kräver av dom. Få blir sedda för den dom är, de upplever att ingen lyssnar på deras drömmar. Yoga och inre välmående är större än någonsin. Varför? Jo för vi behöver det mer än någonsin. När jag ser den här bilden på min yngsta son känner jag att det viktigaste för mig är att han vet att jag ALLTID står vid hans sida. Och det innebär att jag också står vid hans drömmars sida. Inte mina drömmar OM honom. Det enda jag vill att han ska känna det är att vilken väg han än väljer kommer jag lyssna, prata och hjälp honom att förverkliga hans mål. HANS mål inte mina. Jag kommer ifrågasätta men mest för att han ska själv ska märka om hans tankar om hans karriär är väl grundade i hans själ. Men det viktigaste av allt är att han varje dag känner att han utvecklas som människa. Varje dag försöker förstå sig själv och se själen och hjärtats karriärstege. Och de gånger han faller tillbaka några steg tar vi oss igenom det också. Utan " var var det jag sa?" . Jag kommer stå vid mina barns sida även de efter alla studier, alla pengar som det kostat och all tid det tagit, slutar med att de jobbar på ett café på Maria torget och serverar kaffe. " Men det är väl självklart tänker du? " Nä det är det inte. För vi som föräldrar kanske känner så. Men känner våra barn det? Känner de i varje ben i deras kropp att mamma och pappa kommer inte bli besviken? Att deras vänner kommer inte skratta åt dem i deras plötsliga förändringar i karriären vid ca 30 års ålder till kassan på Hemköp? Kommer de känna sig så trygga i sig själva att de inte bekommer dom att andra undrar? Är du säker på det? För dig är du. Villkorslös kärlek självklar men är den det för dina barn? De hör vad du säger men KÄNNER dom det? Den tryggheten skapar vi genom att lära dom att värdera det inre arbetet. Mötet med sitt jag och att älska sig själva fullt ut oavsett arbete, kärlekslycka eller färg på deras hud eller nationalitet. Att bli accepterad och sedd. Av oss föräldrar. Av andra. Jag har sett lyckligare barn i fattiga Zanzibar än vad jag har sett här i Sverige. Livet är till för att utvecklas som människa. Som Søren säger: The thing is to understand myself: the thing is to find a truth which is true for me, to find the idea for which I can live and die. That is what I now recognize as the most important thing. Och jag vill inget hellre än att mina barn ska prioritera den inre " karriären " mer än något annat. För då kan de klara av livets yttre bergochdalbana mycket bättre. Men... även det valet måste vara deras. Inte mitt. Är vi det stöd våra barn behöver? Eller är vi det stöd VI TROR de behöver? Har vi frågat dom? Eller är vi rädda för svaret? Jag vet att jag är rädd för svaret. Men det får jag jobba med. ? Namaste, Malin The highest and most beautiful things in life are not to be heard about, nor read about, nor seen but, if one will, are to be lived. Søren Kierkegaard
