Betraktar den fantastiska Bouganvilan vid mitt frukostbord. Jag har precis hämtat en kopp kaffe och sitter lite avsides ifrån hela gänget som är här. Jag kände att jag vill ha en liten frukost stund i lugn och ro. Utan att behöva vara social. Inte för att någon av mina vänner kräver det utan mest för att det är lätt att vara det när samtalen och sällskapet behagar en. Men idag ville jag ha det där ögonblicken eller stunden av närvaro för mig själv. Lite längre bort satt vår vän Johanna ensam med kopp kaffe precis som jag. Tänker en stund på mina yogisar och att jag alltid brukar uppmana till att våga säga ja om någon frågar om de vill sitta själva. Att man inte ska ta det personligt när någon ber om att få sitta själv utan att vi behöver vår egna tid ibland med tystnaden. När Martin kommer njuter vi båda av att vara ensamma men i varandras sällskap. Vi vandrar ner till stranden och havet är absolut klart och turkosblått. Jag andas djupa andetag och när jag slutligen badar låter jag det extremt salta vattnet " rena" mig. Som att bli döpt på nytt. Min fina lillasyster badar lite längre bort med gemensamma vänner till oss. Jag känner mig extremt lycklig och tacksam. Julen innan mamma gick bort köpte jag en benvit strandklänning till henne från Isak. Hon hann aldrig använda den, men nu låter jag den istället omsluta mig där på stranden. Jag tänker på mormor och den zigenarsjäl hon var. Precis som mamma, precis som jag... de ständigt resande. I kropp och själ och sinne. Närvarande i livet. Namaste, Malin
