Varje dag som går läker jag. Varje dag som går hittar jag tillbaka till de inre rum som andas min själs sanna väsen. Varje dag släpper jag den jag försökte vara de senaste åren för att passa in i mallen av vad alla förväntade sig av mig. Som mamma, exfru, mamma till någons barn, syster, flickvän och yoga lärare eller som sk känd person. Varje dag förlåter jag mig själv för de gånger jag låtit andras åsikter och skuldbeläggande av mig , där de inte tyckte jag räckt till som person, bli sant istället för att säga till dom” Stop, du kräver saker av mig jag inte känner igen i mig. Ser du inte vem jag är? ” Jag borde sagt det ...men gjorde det inte. Gav andras rätt att vara den dom är med mig och låta det få större plats i mitt liv än vad jag egentligen borde. Var det min önskan om att bli älskad kanske som hundrade mig? ” Varför är du inte en sån här mamma? Varför är du inte en sån här flickvän? Varför ser du inte ut så här istället? Varför är du inte en bättre vän eller bättre syster? Varför får alla mer tid av dig än jag? Varför är du si eller så? Och inte som jag vill! Det jag behöver av dig på bloggen, som yoga lärare, som författare... varför får jag inte det? JAG behöver det!! ” Och jag jag vaknade på nätterna med skuld och panik. Jag kände verkligen att jag inte räckte till någonstans. Och den känslan, den är mitt eget fel. För jag borde sagt ” Finaste, du känner tydligen inte mig. Eller så glömmer du vem jag är... det är inte konstigt för jag hade också gjort det. Låt mig berätta för dig vem jag är, den du inte vill se eller jag inte gör tydlig för dig vem jag är.” Det borde jag sagt.... Så hur ska jag bäst förklara mig tänker jag där jag sitter med min tekopp i handen? Hm... jag är egentligen en kvinnlig munk som mår bäst i stillhet och med en kopp te i ena handen och en penna i den andra. Betraktare av kaoset utanför. Som VALDE att skaffa barn, en partner, familj, vänner, ett företag, yogaresor och ett instagram konto för att själv få uppleva och även ge i kärlekens alla former. Och att skapa, om och om igen. Det som livet är till för. En person som älskar varje minut av det!!! Men jag behöver påminna dig, och framför allt mig själv om, att jag är först och främst en kvinnlig munk som tycker om att dricka te och inte tänka på något mer än skönheter runt i kring mig och orden som smeker det vita bladet framför mig. En person som går långsamt fram. ” Jag är Malin Text av Malin Berghagen.
