Under helgen har jag haft mina väninnor Mona och Maria från Järvsö i Stockholm. Våra barn har vuxit upp i Järvsö tillsammans och min dotter Linn och deras barn Stina och Emma började hänga redan på dagis och första klass. När jag fyllde 50 år firade jag det med en fest på Mallorca med de närmaste vännerna. Då var Mona och Maria på plats. De står som andra och tredje person till höger i bilden ovan. Snett bakom Linn. Bilden ovan är Linn och Emma. Marias man Mats bor i Stockholm så hon åker rätt regelbundet ner hit. Hennes döttrar har dessutom studerat på gymnasiet här. Mona däremot har inte lika flexibelt arbete så hon passade på att åka ner de sista dagarna av semestern. Och nu för en gång skull var båda på plats i stan. Vi tog med oss gubbarna och hängde på Nytorgsfesten på lördagen och på söndagen åt jag och Martin lång lunch med Maria och Mats och två av Marias barn. Och på kvällen gick jag och Mona på gudstjänst i Katarina kyrka som hölls av fina Olle Carlsson. Min barnflicka när jag var barn heter Mimi och har haft en viktig roll i hela min uppväxt. Hon var dessutom den som presenterade mig för min första yogalärare Maria Boox och hela mitt liv förändrades. Både Mimi och Maria var också på plats och hade tagit plats längst fram i kyrkan. Olle är ju eldsjälen som skapade de genuina gudstjänsterna i Katarina församling med de magiska gudstjänsterna i allhelgona kyrka på söndagar. Där olika människor delar sina liv vid varje gudstjänst. Han har skapat en kyrka där alla känner sig välkomna och innan jag flyttade till Mallorca var jag ofta där. Olle var dessutom den som höll i minnesgudstjänsten för mamma i Stockholm. Denna söndag lät Olle mig vara med att dela ut nattvarden. Det är väldigt speciellt för mig för jag ser otroligt mycket upp till honom. Han är så genomgod så det gäller liksom att leva upp till det när man står där bredvid honom. Där han först delar ut brödet och jag sedan ska dela ut vinet. Eftersom jag hela tiden hör honom och vi säger NÄSTAN samma saker är det lätt att komma bort sig och haka på Olle. Dessutom så ville jag ju att varje person verkligen skulle känna att jag menade varje ord och att det fanns villkorslös kärlek bakom varje ord. Så jag fick verkligen fokusera på både ord och närvaro. Det är så speciellt att se in i varje persons ögon med alla dessa olika levnadsöden. Jag var så berörd hela tiden och det var en sådan ynnest att får vara en del av deras liv i några sekunder. Kyrkan är så otroligt vacker och det hjälpte ju till med att komma i rätt känsla och hela jag fylldes av så mycket värme inombords. Olles fina predikan innan hade också gjort sitt. Ja, det var verkligen en väldigt fin avslutning på min vecka. Jag tände också förstås ett ljus till mamma innan jag körde Mimi och Mona hem. Jag och Martin tittar just nu på en serie på Netflix som heter Diagnos som handlar om Dr Lisa Sanders,en läkare och journalist på New York Times, som skriver om personers livsöden där de inte fått en diagnos. Man vet inte vad de lider av för sjukdom. Men genom hennes arbete och portal på nätet får dessa människor hjälp genom att berätta om deras problem och se om det finns andra i världen som har samma symtom eller har botat någon med dessa symtom. Jag är helt tagen av hennes arbete. Så fantastiskt att kunna hjälpa så många genom att föra världen närmare. Där har vi en av de stora fördelarna med nätet. Men det gäller att sortera bland vad som är trovärdigt där ute och inte. New York Times är ju en trovärdig kanal. HÄR kan du hitta några av Dr. Sanders artiklar. Så hela den här helgen med mina fina väninnor från Järvsö, serien om människorna som verkligen har det svårt men får hjälp av engagemanget från Dr Lisa Sanders och att få stå där bredvid Olle i mötet med alla i kyrkan gjorde att jag somnade berörd och i tacksamhet på söndagskvällen. Jösses jag var varm enda in i själen. Det finns så mycket kärlek där ute på alla olika sätt. Människor som gör allt för att hjälpa en medmänniska. Och mitt i detta finns lilla jag som gör så gott jag kan med min lilla yoga. Det är därför jag älskar mitt jobb mer än någonsin. Det är inte i närheten av det Lisa och Olle gör men det är något. Vi kan inte göra allt. Men vi kan alla göra något. Bara ett ge någon en kram, hämta en kopp kaffe till dom eller varför inte ett leende? Ja det gör mycket. Ja låt oss nu börja vår vecka med lite kärlek till världen. Eller vad säger du? Avslutar också med en bild på mig och Isak jag hittade i en tidning. Idag börjar han gymnasiet. Min minsting.... Lycka till nu min prins. Lev din dröm. Kram Malin
