Morgonen var klar och frisk när jag vandrade ner mot bryggan. Bara en kvinna var ute och gick på stranden men jag hörde hur det sakta vaknade till liv på hotellet bakom mig. Det lilla men kraftfulla berget bakom mig höll energin och medelhavet glittrade i morgonljuset. Jag hade textat på tråden till våra vänner här om någon ville komma ner och meditera en stund på bryggan. Så småningom kom Kristin och Johanna ner och syrran satte sig bredvid mig på bryggan medan Johanna sprang en vända på stranden. Vi mediterade en stund tillsammans i tystnad och sedan frågade jag min syster om hon ville lära sig mitt favorit mantra just nu " Jag ÄR" . Det ville hon. Till en början sjöng jag själv så hon kunde lära sig melodin och sedan sjöng hon med mig. Vi satt kanske där i fem minuter och lät sedan mantrat sakta avta för att helt vara i vårt inre. Om ni vill kan jag sjunga in den imorgon på Itv på instagram så får ni testa hur den känns för er. Vill ni det? Sedan samtalade vi en stund om livet medan vi rörde oss genom några sköna asanas. Hur saknaden av mamma och mormor har påverkat familjen och vart vi står idag. Om kärlek i alla dess former. Till barnen, en partner, vänner eller till oss själva. Det var en fin stund. Efter ett tag vandrade vi tillbaka mot en frukost som väntade oss sedan kl 9 och då ser vi Johanna simma i det klara vattnet. Hon vinkar skrattande till oss. Det är väldigt speciellt och härligt att åka på en gemensam resa där alla vågar ta sin egen avskilda tid. Där ingen känner att vi behöver umgås hela tiden. Och där det är ok med både barn och att vara singel. Inget uppdelat med bara par, bara barnfamiljer eller bara tjejresa tex. Alla är där vart dom än är i livet. Så tacksam över den här resan. Tack Nina, Patric, Bitte och Per för att ni arrangerat det så fint för oss.
