Vi vet ju att vi ska hålla distans och vart är bättre än ute i naturen så idag tog våra vänner Mats och Maria oss till Järvsö klack. Jag har aldrig varit där trotts att mitt liv har cirkulerat så länge runt Järvsö. Det var fint väder och vi mötte några på vägen som hade haft samma idé som vi men alla höll avstånd när vi passerade varandra. Jag och Maria tänker ha yoga retreats här uppe med vandringar så vi håller nu på att välja ut några fina. Och den här var verkligen underbar. Vi stannade till högst upp på klacken och åt vår matsäck. Det var bara vi där och samtalen blev ju om Corona och allas vår oro. Innan vi vandrade ner såg vi ut över den fantastiska utsikten från det berg jag sett i hela mitt liv men aldrig besökt. Det var en väldigt speciell känsla eftersom Järvsö klack är så tydlig vart man än står i byn. Vi tog en annan väg ner som hade utsikt över kalvsjön. En sjö som ligger vacker belägen mellan bergen inte långt från den by min mormor föddes i. Det var extremt skönt att få röra på sig och få jobba med kroppen. Jag och Martin "lekte" inte nudda marken och försökte ta oss ner enbart på stenarna. Ibland gick det. Ibland inte. Jag älskar att vi båda har detta barnasinne. Lagom avstånd till varandra hela tiden... När vi kom tillbaka hem var det dags att gå över till min revisor Cecilia och hennes Anders som fyllde år. De vackra gårdarna var som pärlor i solen och Bodhi sprang mellan mig och Martin. Lite högre upp i backen där Martin är på bilden pallade vi några morötter när vi var barn. Tror vi var 4 och 7 år. Den gamla farbrorn som bodde i det stora huset jagade oss och vi har nog aldrig varit så rädda. Åter igen på avstånd satt vi i solen och fikade. Det blåste rätt ordentligt men det var helt ok om vi satt i solen. Det hade verkligen varit en underbar dag. I Cecilias trädgård hittade jag massor av fröställningar och självklart kunde jag inte låta bli att samla på mig några. Martin bara skrattade. " Den ständiga frötjuven" Jag har ingen aning om vad det är men det är en del av tjusningen. Jag satte mig på glasverandan och sorterade varje frö. Sedan gick jag och hämtade en stor blomster låda och fyllde den med jord från mammas kompost. Delade upp den i åtta delar och sådde de olika blommornas frön i lådan. Jag satte frökapslarna emellan för att skilja dem åt. I glasrummet är det svalt på kvällarna men inte frostkallt. Och lagom varmt på dagarna. Så förhoppningsvis mår de bra här tillsammans med de andra plantorna. När jag kom tillbaka hade Martin somnat på soffan. Jag började förbereda middag. Det blev en indisk gryta. Vegetarisk till mig och med kyckling till Martin. Lite för salt för min smak men Martin tyckte om det. Tacksam för ännu en dag. Kram Malin
