Jag åt ett äpple för en månad sedan. Ett svenskt äpple. Jag tog fröna och satte dom i jord i en använd burk för krossade tomater. Jag skivade körsbärstomater och plockade ur en paprika. Oj vad det har vuxit fint. Nu har jag planterat om dem alla i större byttor. Mycket av det kommer jag att kunna äta av i sommar. Men äpplen, om plantorna klarar sig över vintern, får jag smaka från dessa "träd" om kanske sex år om jag har tur. Då kan jag berätta för mina barnbarn, om jag fått några, att det här äppelträdet kommer från ett enda äpple som jag åt en gång. Kanske säger jag så här: "Det var en gång år 2020 och jag hade tråkigt och satt där och tittade på mitt äpple och funderade över dumheterna i världen. Mormor är ju yogafröken och då funderar man över sånt. Just då fanns det något virus som hette Corona och många var rädd för det så dom ville inte bli smittade. Så jag satt lite instängd i vårt hus och tänkte på att jag tror att ingen människa föds ond men att livet kan bli lite knasigt och att olika dumma handlingar, från andra människor i vårt liv, växer till plantor av dumheter i våra hjärtan. Ett enda äpple vars frön sätts i dålig jord kan gro till små plantor av självförakt, misstänksamhet och något så knasigt som missunnsamhet. Konstiga ord va? Det är tex när man inte vill att någon annan ska må bättre än vad man själv gör. Och om man mår dåligt då vill man att andra ska må ännu sämre. Ibland t o m så mår man själv så dåligt att man skadar sig själv för att man alltid fått höra att man inte är värd ngt eller duger och då straffar man sig själv. " Jag är egentligen inte så bra som folk tror" tänker man och så gör man dumma saker som göra att man mår lite bättre. För att man då passar in i den dåliga bild man har av sig själv. Det är det där konstiga ordet som jag sa som heter självförakt. Misstänksamhet grundar sig oftast i rädsla. Och ibland är man så arg så man bara inte vill tro att det är sant det någon säger för då har man liksom inte rätt att vara arg. Då måste man kanske försöka förstå och det är jätte jobbigt om man är arg. Det är konstigt, tänkte jag men ibland är det nästan som dumheter smittar. Människan blir arg på att någon gör något dumt och då gör dom också något dumt. Som att tex säga massa elaka saker. Och sedan är alla arga och dumma och ingen tycker att dom själva är dumma utan någon annan är alltid dummare. Och ingen vill förstå varför någon annan gör dumma saker. Dom själva har ett skäl till varför de gör dumma saker men det har inte andra tycker dom. Dom andra är bara dumma. Punkt slut. Och så säger dom att man inte kan jämföra dumma saker emot varandra för de finns olika skalor av dumheter vilket är sant men alla äpplen kommer trots allt ifrån samma träd men det vill man INTE lyssna på." Och så kommer jag titta på mitt lilla barnbarn som nu somnat uttråka i min famn där under äppelträdet. Och trotts att mitt barnbarn sover kommer jag fortsätta : "Kom ihåg mitt älskade barnbarn, ingen föds dum. Livet händer, och sår frön i var och en av oss av godhet OCH mörker. Det är bara upp till var och en av oss vilken planta vi vattnar och ger näring. Jag tror att dumheter är som ogräs och växer mycket lättare än vad vi tror. Det liksom smyger in mellan sten och plankor. En dumhet gör någon arg och då börjar andra säga dumma saker och sedan har dumheterna spridits sig på alla tänkbara sätt och triggat ännu fler dumma känslor. Och då har dumheterna vunnit. För det var ju det den ville. Smyga sig in i folks lungor och bli till arga ord och nysas ut i världen. Smitta ner så många som möjligt med vad vi yogis kallar mörker. Godheten inom var och en måste man vårda och kämpa för. Framför allt när man är ledsen och besviken. Och mormor bestämde sig tidigt att elaka ord och tankar får inte smyga in i mitt hjärta. Jag vill inte bli smittad till dumheter. Jag har alltid gjort mitt yttersta att hålla de tankarna borta. Det har varit svårt många gånger. Framför allt då jag varit väldigt ledsen, arg och besviken. Men som yogini har jag då trott att livet då testat mig. Om jag kan vara arg, ledsen och besviken utan att låta dumheter få fäste i mig. Och hur mycket än andra försökt påverka mig, för att dom är arga, så har jag tänkt, att hos mig får inga elaka tankar bo. Arga ja men inte elaka. Du vet ett virus kan komma väldigt långt bort ifrån. Och sårade och trasiga hjärtan kan bära självförakt, missunnsamhet och misstänksamhet från generationer bakåt. Det enda sättet att bryta kedjan är att inte låta den mutera mellan människor. Och då får man göra som med Coronan, hålla sig undan dom människorna eller tankarna. Om vi vill skapa en bättre värld måste vi träna varje dag på att kunna vara arg, ledsen och besviken utan att bli elak och göra dumma saker mot oss själv och andra. Hör du det min älskling? Varje dag" Sedan skulle jag bära in mitt älskade barnbarn till sängen och pussa hen på panna. Och så skulle jag säga " Gud välsigne dig och kärleken. Och alla världens goda och sura äpplen." Namaste, Malin
