Min vän sedan många år Cia och hennes Anders ringde mig i morse och berättade att det skulle vara ett uppehåll i vädret, så ville jag följa med en kortis och plocka trattkantareller? Jag hoppade upp ur sängen och klädde mig och Minou varmt för att sedan 30 minuter senare vara påväg i bilen. Det var helt magiskt i skogen och så stilla. Svamp tycker om fuktig mark och vi letade oss ner efter en bäck. Det finna rätt mycket Björn här uppe så Anders höll Minou i koppel och vi såg till att prata hela tiden så en eventuell Björn skulle höra oss och gå en annan väg. Helt plötsligt ropar Anders att han hittat svamp och jag och Cia kliver raskt genom den blöta marken och där var dom. Guldet i skogen. Det famns hur mycket som helst och jag var så exalterad så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Vågade knappt sätta ner fötterna. Mina fingrar var blöta och kalla men jag brydde mig knappt om det. Varsamt försökte jag undvika att få med mig rötterna eller försökte åtminstone knipsa av dom där i skogen så nya svampar kunde komma upp. Världen ber om kärlek till moder jord och jag anser att denna kärlek grundar sig i empati. Inte i rädsla eller ilska. Empati är kärnan och för mig är det bara trams när människor skriker " var rädd om miljön" men använder hårda ord och aggressivitet i agerandet runt omkring den. För mig är det trams när någon argumenterar för ekologisk odling utan bekämpnings medel men "sår" utfrysning, mobbing och kyla i sin vardag och bland människor. Rädsla skapar ingen god jord. Hårda ord och attityd skapat inte en bättre värld bara för att de demonstrera för miljön på fredagar. Empati ger förlåtelse för vad tidigare generationer gjort och möjlighet att hitta nya lösningar. Hur vi styr upp den verklighet som är här och nu tillsammans utan bitterhet. Empati odlas VARJE DAG i varje ögonblick i ALLA möten. Det är då vi kan skörda kärlek och rädda vår planet. I det lilla som i det stora. Annars är din miljöaktivism bara trams i mina ögon. Och med varsamma händer och tacksamhet plockade jag varje svamp. Moder jord är konstant i kärleken. Hon ger och ger och läker och läker. Jag var helt uppfylld av kärlek denna morgon. Och så innerligt tacksam över att Cia och Anders ringde mig denna morgon. Jag famlade med mobilen för att ringa på FaceTime till Martin men universum såg till att jag inte kopplades upp. " Var i nuet Malin.." viskade hon. Och jag andades och log. Väl hemma fick jag låna ett mygg fönster av Monicas Gunnar och la mitt guld till att torka. Älskade moder jord... du är magi hela du. Tack tack tack Kram Malin
