Dalai Lama... medkänslans mästare. Under det senaste dygnet har jag fått hjälp genom hans ord i alla de böcker jag läst av honom. Låt mig berätta. Min underbara och enormt kärleksfulla väninna körde mig till flygplatsen igår och vi pratade om livet på ön och en händelse som påverkat oss båda under dygnet som varit. Ni minns att jag berättade att hon varit vänlig och ställt upp med ett rum i sitt hem åt en ung man utan ett hem. Svenska kyrkan betalade den unga mannens mat. Hon hade även tagit med honom till en gård för hundar som blivit misshandlade och liknande för att han skulle ha något att göra. När du saknar kärlek i livet kan djur vara räddningen och hon trodde verkligen att den unge mannen mådde bra av detta. Min son Isak hade låtit den unga mannen få låna hans rätt nya cykel så han kunde ta sig fritt fram utan kostnad. Igår när min väninna kom hem efter att ha kört mig till flygplatsen var cykeln borta och TROLIGEN såld. Han hävdade att han fått cykeln av mig och den nu var hans och han gjorde vad han ville med den. Det var inte sant. Isak lånade ut den till honom. Han svarade inte utan tog sitt pass och försvann. Min väninna blev förstås förtvivlad mest för isak skull och att vi alla hade gjort vårt yttersta för att få honom att känna sig sedd. Vi försökte komma på massor av skäl till varför han gjorde detta och hon var så ledsen över alla som hade ställt upp. Framför allt hon själv som öppnat sitt hem för en främling. När jag igår kväll satte mig ner tänkte jag på händelsen. Jag tänkte på min son Isak som så gärna ville ställa upp för den unge mannen. Vad skulle jag säga? Martin log och sa " vad hade du väntat dig " och jag förstår till viss del vad han menade. Men hur ska någon någonsin få en chans att göra bättre om inte någon någonsin litar på dom? Tankarna snurrade och jag kände att nu var min, min väninnas och min sons inre välmående viktigast. Jag ville ju inte älta. Jag ville hjälpa mig själv så jag inte blev ett offer inombords pga av HANS historia. Jag satt i tystnad en stund. Och tänkte på Dalai Lama ord . En lättnad kom till mitt hjärta. Medkänsla.. Sedan skrev jag till min väninna: "Var inte ledsen. Han är ett offer av sitt eget förflutna. vi vet det. Låt oss inte anta en massa saker om VAD han gjorde med cykeln eller pengarna. Det ger bara oss själva inre smärta och oro. Sanningen är att vi inte vet. Och om han trodde att cykeln var hans, då gjorde han inget fel med att sälja den. I sin övertygelse hade han rätten att göra vad han ville med cykeln. Kanske såg han en möjlighet att lämna ön och åka hem. Vi vet inte. Han trodde att han gjorde rätt vart han än var i sina tankar och med sin tradiga historia. Om han ville stjäla från dig eller mig eller Isak, skulle han ha tagit saker hemma eller i från kyrkan för länge sedan. Kanske missförstod han verkligen och trodde cykeln verkligen nu var hans. Och kanske känner han sig dum nu när han vet att den inte var hans. Det vet vi inte. Vi kan bara hoppas. Jag mår bättre när jag inte sätter mig själv i en offer position. Han gjorde inte detta mot mig eller dig. Han gjorde det mot eller för sig själv. Det handlar inte om mig det handlar om honom. Och i hans värld är det rätt. Vi kan bara vänta på sanningen, när han själv en dag förklarar den. OM han kommer tillbaka. Det är väldigt sällan någon är direkt elak för att medvetet skada någon. Vi bär sår som gör att vi agerar på olika sätt som kan göra ont i andra. En person som bedrar eller lurar någon vill oftast inte skada någon. Dom gör det inte EMOT någon, de gör det mot eller för sig själv. Eftersom en del av dom är viktigare än andras känslor. Och den här delen kallas egot. Egot är bra eftersom det gör att vi letar efter mat och inte dör av svält. Det gör att vi skaffar ett jobb så att vi kan överleva. Och det är samma del hos någon som tex inte vågar älska igen i en nya relation. Det är en överlevnadsinstinkt och ett skydd för det som gör ont inuti. Det förflutnas sår. Vi gör det inte emot vår nya partner vi gör det för vår skull. Även om det gör att den nya partner blir sårad. Och vi förstår alla det skyddet för det har samma källa. Rädsla och ego. Men vissa av oss använder det på ett bra sätt och andra inte. Egot kan få oss att gå väldigt långt. Speciellt om vi är svårt skadade inombords . Och vi är alla skadade fast på olika sätt. Men det är fortfarande samma smärta. Den unge mannen vill inte skada dig eller mig. Han är bara en konsekvens av sitt förflutna och försöker överleva smärtan inuti honom. Hans ego och hans överlevnads instinkt var större än medkänslan för oss. Någon som bedrar eller luras vill inte alltid medvetet skada. Personens egna behov kommer bara före empatin för andra. Dom gör det inte emot andra. De gör det emot sig själva eller egentligen FÖR deras ego vill det. Men det är sällan det handlar om någon annan utan snare handlar det om dom själva. Ibland finns vi andra inte ens med i ekvationen. Vi bara upplever att de gör det för vi känner oss drabbade. Och jag har också mina sår. Jag har också ett ego på gott och ont. Men du och jag vi arbetar varje dag för att förstå vårt ego och våra sår. Andra är inte där än i att jobba med det. De vill fortfarande bara överleva deras olika smärtor som finns inuti dom och det är viktigare säger deras ego. Men vi kan förstå deras smärta. För vi har också sår och ett behov. Vi behöver inte alltid gå med på HUR de försöker ta sig igenom det. Framför allt om det påverkar oss. Men vi kan känna empati för deras kamp eftersom vi alla kämpar med såren från vårt förflutna. Och inte alltid agerar på bästa sätt vi heller. Vi kan visa medkänsla för de olika sår som är inuti oss alla, men det är var och ens eget ansvar att lära, förstå och skapa nya beteende här och nu. Det är inte upp till oss att ändra dem. Konsekvenserna kommer dessutom att lära dem. Och en av de konsekvenserna är när vi säger " Nej". Vi kan säga ”Stopp! Ditt förflutna överträder mitt hjärtas gränser. Nu går du för långt över den mark som tillhör mig." " Släng inte din skit över mig" som min väninna Sissi brukar säga. Vi kan sätta gränser. Men det är också ego. Det ego som finns i oss alla. Älskade vän, bli inte ett offer för den unge mannens problem. Vi vet inte sanningen. Låt oss inte hitta på en massa skäl i huvudet. Han gjorde det inte med syfte att göra något MOT oss. Han gjorde det mot eller för sig själv. Och sanningen är bara den som presenteras framför oss och verbalt direkt till oss. Allt annat är hitte på. Och för min inre frid skull kommer jag inte att anta det värsta. Jag kommer anta att han trodde att cykeln var hans, sålde den och åkte hem över jul. Det är ju fint. Jag kommer att tro på det tills sanningen kommer min väg. Och att han än dag förklarar sig. Men bitterhet får inte bo hos mig. Framför allt inte en massa hitte på. Vi har ett bra liv min vän. Vi har varandra, vi är friska. Vi måste hålla fast vid det. Och vi bär alla sår, där kan vi alla mötas i medkänsla. Och be för att det blir rätt för den unge mannen tillslut. Och vi kan lära oss att inte låna ut en cykel utan TYDLIGA riktlinjer till en ung trasig man som inte ägt något. Kärlek, Malin
