Förlåt för att det nu gott 5 dagar sedan mitt senaste inlägg men det har varit så viktigt för mig att ge mig själv egen tid här på ön och sedan lugnt landa hemma i Sverige. Jag har insett att jag haft en inneboende stress som sakta smugit sig fram och jag har inte förstått varifrån men nu först jag. Även en yogini kan glömma bort att läka när hon tror att hon är tuffare än vad hon är. Men låt mig nu istället berätta om ngt som jag inte kommer ihåg när det hände sist. Min väninna Mercedes kom och hämtade mig nere i Santa Catalina i måndags och vi visste inte alls vart vi skulle åka mer än att jag ville till bergen. Inget läker så bra som naturen gör och den är alldeles gratis . Mercedes föreslog Cas Xorc och att vi skulle vandra upp till våra franska vänner på Son Mico. Jag tyckte det lät som en strålande idé. Jag var ju ledig och längtade så mycket ut ur Palma. Det vackra hotellet mötte oss med så mycket skönhet att jag nästan tappade andan. Och energin där uppe var enastående och så rogivande. Varje liten vrå andades harmoni. Vi glömmer ibland att dessa hus stått här långt innan vi kom och kommer fortsätta långt efter vi har lämnat denna jord. Det ger mig en känsla av respekt och vördnad på något sätt. Historia... Allt arbete från första stenen till trädgårdens enorma prakt. Vi hittade den lilla köksträdgården som låg med utsikt över dalgången och mina drömmar om en liknande trädgård rusade iväg. Vilken dröm!!! Tomaterna doftade sött och blandade sig med den friska luften. Jag gnuggade de sammetslena salvia bladen mellan mina fingrar. En av de bästa läkeväxter som finns och gott att brygga te på. Ägarinnan bjöd oss sedan in i den helt otroliga lilla bersån till kaffe en helt fantastisk mandelkaka från Mallorcas mandelträd och vi åt oss proppmätta.En sötnos till katt gjorde oss sällskap och det blev fina samtal om livet på Mallorca, lokalproducerat och att vi behöver tänka till på många olika plan gällande miljön. Att vi kan inte sluta tvärt med allt men att vi kan göra klokare val. Hon berättade om deras engagemang och även hur det håller på att förändras i hennes hemland Tyskland. Jag fick jätte mycket beröm för min klänning och jag log lyckligt och sa att jag haft den i över 10 år. Min kofta var ett nytt inköp men i förnyad version där ett företag vi jobbar med tar in gamla kläder och syr om till nytt. Vi vandrade sedan vidare upp till Son Mico. Det är så fint med vänner som du inte behöver prata med hela tiden utan jag och Mercedes gick ofta i tystnad och njöt av allt det vackra i varandras sällskap. Det trauma jag upplevde här för några år sedan och sedan chocken över mammas bortgång har sökt min uppmärksamhet en tid och det har varit viktigt för mig att stanna upp och ta hand om det. Känslor kan vi trycka år sidan men en dag skriker dom sig ur vårt inre och vi behöver bejaka dom oavsett smärtan det ger. Känna dom och acceptera dom. Att vandra genom bergen var en sådan skön läkning och det är det Tramuntana bergen gör med oss. Lyfter upp det som behöver ses och läka. Jag andades djupa djupa andetag och såg, kände och släppte taget med världens härligaste vän vid min sida. Och enorm frid vart jag än vände mig. Väl framme på Son Mico välkomnades vi med öppna famnen.Jag vet inte hur många deltagare på våra Springtime resor som jag tagit upp hit till tjejerna då vi vandrat från Deia till Soller. Och jag vet inte hur många lemon cake jag ätit men den här gången gick det bara inte men vi kunde inte heller säga nej då jag tog med mig den hem. Bilderna på mig är tagna av Mercedes. Följ henne gärna på instagram @mamalopez Så vackra bilder. När vi körde ner från dalen mot Soller ringde min morbror Ulf och berättade att Bodhi mår så bra hos honom. Han skickade fantastiska bilder och jag sa att det är en sådan trygghet för mig att han får vara där. Min morbror har även hans syster Puma och dom leker så fint tillsammans. Jag kunde lugnt och still slappna av där i bergen och då slog det mig... jag hade just denna dag ingen att ta hänsyn till. Isak är på internatet han alltid vela gå på. Bodhi är hos sin syster och vandrar i naturen. Martin var hemma i Stockholm med sina barn. Och jag hade inget mer jobb att ta hänsyn till på den här resan. Jag kunde råda över min egen tid för första gången på.... ja jag mindes inte ens när det hände sist. Jag skrattade högt i bilen och Mercedes förstod precis vad jag menade med två härlig grabbar där hemma dom kräver sin tid och uppmärksamhet av mamma. Och jag ger väldigt mycket på mina sociala medier, på bloggen, i mina böcker och på mina klasser. Det var så skönt att inte bry sig om någon annan än mig själv. Och där av lite sen blogg och podd. Men jag tror ni förlåter mig. Jag visste att Malena var på väg till den magiska massören och medicin mannen Claudio från Argentina och Mercedes hade gått till honom flera gånger så hon hade hans nummer. Kanske hon kunde släppa av mig i Bunyola på vägen hem om han hade en tid över. Det hade han!!! Förutsatt att jag inte hade ngt emot att vänta i hans trädgård medan Malena fick massage och jsg hade ju ingenting att passa. 20 min från Palma släppte hon av mig på tågstation i Bunyola och Malena var på väg från Palma med tåget. Jag började nu bli helt upplyft och euforisk av min frihet. Vad mer är möjligt! Frihet... jag andades frihet. I Claudios trädgård mediterade jag i solnedgången och släppte taget om allt som en gång gjort ont på denna ö men även hemma i Sverige. Jag släppte taget om ALLT jag överhuvudtaget kunde komma på och jag hade två kärleksfulla hundar som sällskap. Jag välkomnade ljuset och det nya. Det var så otroligt stillsamt och vackert. Jösses vad jag älskar denna ö. Jag andades djupa andetag. Släpp taget... välkommen det nya... De två senaste bilderna har Malena @malazlo tagit. Vilket ljus!!! När det sedan var min tur hos Claudio läste han av min energi på datorn efter att ha fotograferat av varenda finger på mina händer. Han berättade att allt såg väldigt bra ut. Sedan började den där magiska massagen som bara han kan ge. Han är verkligen helt otrolig. När jag var klar flöt jag bara runt med ett leende på läpparna och jag och Malena pratade i munnen på varandra på tunnelbanan hem. Vilket äventyr jag hade haft och vilken frihet jag ägt ett dygn. Och vilka fantastiska kvinnor jag hade fått dela min dag med. Tänk vilken fantastik vecka jag haft med helt magiska kvinnor!!! Från 4good ledarna och deras 85 kvinnliga deltagare, sedan Malena, Mercerdes, min granne Mari och alla mammas väninnor med Vicky von Der Lanken i spetsen. Sedan också min fina syster Kristin och min klippa på ön Inger. Som dessutom fyllde år igår så vi firade med totopos på El Aquanauta innan jag åkte till flygplatsen. Jag har verkligen haft en speciell vecka på alla tänkbara sätt. Och jag har tittat på traumat jag så länge ovetande eller kanske snarare ignorerande burit i mitt hjärta och släppt iväg den till universum. Det är ok att vara liten. Det är ok att vara svag. Det är ok att möta sin sorg och omfamna den för det jag gick igenom var fruktansvärt. Och det är ok att känna så. Och det är ok att stanna upp och strunta i att rädda världen och bara rädda dig själv en stund. Att läka och resa sig igen i famnen av fantastiska kvinnor som precis som jag mött livets berg och dalbanan. Det hör ju livet till. Jag är så innerligt tacksam... Tack universum ♥️ Tack mina älskade änglar. Kram Malin
