Onsdag morgon i Santa Catalina och jag sitter och läser senaste utgåvan av " Ön, livet på mallorca." Den här stunden på morgonen har varit en av mina bästa under de åren jag bott här. Tänk, många av er som har följt mig från det att jag flyttade hit sept 2013 till nu har sett många bilder av just denna stund. Och mycket andra bilder från vårt äventyr här nere. Det skulle vara 6 månader. Vi reste till Sverige men i mars var vi tillbaka igen jag och Isak. Vi prövade sex månader till och blev kvar igen. När Dag dog ville jag bara bort från minnena här men isak ville vara med dina vänner så jag kämpade igenom ångest och rädslor för hans skull och vann över som. Det blev en skolperiod till. Så mycket Har hänt på vårt lilla äventyr här. Så många vänner vänner känna. Mycket ord har skrivits här nere. Fyra böcker har skapats vid mitt köksbord och på caféer runt om i Palma. Jag ville som de stora författarna jag läst om, skapa vid doften av saltvatten, ett glas vin och en skål med oliver. Jag förverkligade den drömmen. Jag fick blomma ut som kvinna i en del av världen där uppskattande ord är en självklarhet. Det gjorde inget att jag var singel för här känner du dig alltid sedd även om det gått månader sedan du fick en intim kram. I Sverige var ensamheten mer påtaglig. Här möts folk på caféerna och varje morgon hälsar du vänligt på dina grannar och säger hej till människor du inte känner men alltid ser. Det betyder så mycket för mig och är en av de saker jag saknar i Sverige. Men jag har hittat ett café i Stockholm där jag nu upplever det i närheten av dör jag bor. Så mysigt. Och alla mina blommor.... mitt hem blev som ett litet växthus för bäbisväxter som jag tagit med mig från Europas alla hörn. Och nu städar jag ur och tackar varenda vrå av den terass där de bott de senaste åren. Jag har varit noga med flytten och sorterar allt. Slängt det som inte längre ger mig något. Och lägg de i kartonger som ligger i kartonger. Men eftersom jag verkligen älskar den här lägenheten har jag varit noga att inte skapa ett kaos i flytten. Utan istället hållit ordning och gjort fint trotts att det blir mindre och mindre av mig här. Sängarna är borta och soffan likaså. Jag har bara en djup tallrik att äta på, ett glas, en tekopp och lite annat. Men mysigt har jag det ändå. Massor av ljus och rent och fint. Nu är det två dar kvar av flyttande och stunder av luncher och fika med vänner. Vänner som oavsett vart i världen jag är kommer bära en plats i min själ med minnena här. Snart är det dags för fjärilen att flyga vidare i det äventyr som kallas livet. Med Mallorca i mitt hjärta. Den dagen jag dör ska ingen kunna säga att jag inte har levt.
