Som jag har längtar tills när människan öppnar upp för det feminina. Den kraft som vi alla bär av mjuka omhändertagandet, sårbarhet och varsamhet. När var och en närmar sig sitt hjärta och sina känslor utan att ha fasaderna uppe. Jag älskar att vara kvinna. Kvinnor är i mina ögon modigare än män. Mod är inte ngt som hjältar äger eller vilda dårar. Mod bär de som är rädda och vet om sin sårbarhet men ändå vågar. Och modigast är de som vågar möta sina känslor. Som säger "Jag hade fel. Ja jag var rädd. De är mina hjältar. För livet när det är på riktigt är både sårbart, starkt, glädjefyllt och fyllt med passion. Det är sorg och lycka. Och varje människa kommer gå igenom allt detta på olika sätt i mötet med sig själva. När jag märkte att jag inte var äkta utan ett resultat av mina föräldrars uppfostran, behov av andras gillande eller behov av att revoltera mot andra bara för att, vaknade jag till rejält. Vem var jag utan alla dessa lager av skydd och skal? Vem var kejsarinnan utan sina kläder? Idag lyssnade jag på ngt väldigt vackert. Jag utmanar dig att gör detsamma. Jag grät ska du veta. För så naken har jag aldrig hört denna kejsaren inför andra än sina absolut närmaste. Vågar du? För när någon öppnar upp så här är dess röst så nära själen att det är svårt att inte bli rörd. I dare you . Följ länken HÄR Kram
