Min fina har ramlat på en downhill cykel pga att han åkte för LÅNGSAMT ner för ett sk hopp. Fästet för nyckelbenet släppte och nu har han opererats. När jag googlar på nätet om samma operation så står det mest " Det gör jäkligt ont! " Och Martin är extremt tapper men sover dåligt då han försöker låta bli starka värktabletter. Som tur är har vi järvsö och åkte upp hit så fort vi kände att tiden efter operation var ok. Han mår bättre här än i sin lägenhet. Han har kommit att älska den här platsen väldigt mycket och när han inte kan sova går han omkring och fixar i trädgården. Dock med en hand. Det blir också en annan livskvalité här vilket är viktigt för honom nu när han har så ont och dessutom inte kan träna. Idag åkte vi tillsammans ner till Anna redan kl 07 och hämtade ägg och njöt sedan av frukosten och min systerdotter Jennifers goda bröd. Den planta som Martin värnar mest om är den som vi kallar "pappas" efter Martins pappa som gick bort för några år sedan. Han älskade petunior och hade jätte många i sin trädgård i England. Den här har blivit extremt vacker och han pysslar med den varje dag. Jag har istället mammas rosenbuskar som har så vackra blommor. Min mamma älskade rosa och jag kallar denna för Lill-Babs. Igår kväll var vi ute och fiskade vid älven. Det är en av Martins passioner och jag har också börjat tycka riktigt mycket om det. Inte en tanke existerar. Det gör inget att jag inte får någon fisk utan jag är mest glad för det meditativa och naturen. Och det är så himla fint att vi älskar samma saker. Lyckan över att plocka vår första färskpotatis tex. Torka oreganon och lavendel. Små stunder vi båda uppskattar och framför allt att göra tillsammans. Jag har haft lyckan att få älska många gånger i mitt liv. Jag tror att det beror på att jag inte har så stort kontrollbehov. Jag behöver inte veta om just denna kärlek kommer vara den perfekta eller hålla för evigt. Jag upplever stunden och litar på den. Och det säger Martin är min styrka. Att jag inte är rädd för att känna. Att jag inte är rädd för att det kan göra ont. För likväl som livet innehåller födelse inkluderar det också död. Så som kärlek inkluderar både lycka och sorg. Det är oundvikligt. Även om vi skulle leva med en partner för resten av vårt liv kommer den ohyggliga smärtan då vår partner dör och vi blir ensamma kvar. Så att värja sig för kärleken och försöka kontrollera den pga rädsla kommer ta ifrån dig stor kärlek och många lyckliga stunder bara för att du är rädd för att det en dag också kommer göra ont. Martin ÄR det bästa som hänt mig när det kommer till en relation. Det beror inte bara på att han och jag är fina tillsammans utan för den plats vi båda är i livet. Allt vi har vuxit oss igenom fram till den dagen vi möttes. Jag är en bättre person än den jag var i någon annan relation. Det handlar inte om tidigare partners utan vem JAG är idag. Har du inte funnit kärleken än och är i vår ålder här kommer lite tips: 1.Du behöver inte hitta partnern för resten av ditt liv. Hitta den som du vill uppleva nuet med. Den som får dig att skratta och som du har bra sex med. Blir det resten av ditt liv är det en bonus. 2. Värj dig inte! Ta tacksamt emot den när den knackar på din dörr. Upplev den i alla dess färger. Var modig! Känn i varenda cell i din kropp. Livet är nu. 3. Skit i olikheterna. Du är gammal nog att kunna leva med någon som inte tror 100 % på allt du tror på. Du är stark själv och behöver inte din partners samtycke och din partner behöver inte din. Låt olikheterna vara kryddan som gör att ni är lite extra rädd om varandra istället på alla andra punkter där ni är lika. 3. Förvänta dig inte att livet kommer leverera det du brukar falla för. Kanske är det dags att bara ta emot skrattet som möter dig, orden som inspirerar dig och kroppen som attraherar dig. Även om det inte är vad du brukar falla för. Var modig! Nä nu ska jag gå och väcka Isak som ska jobba. Kram på er Malin
