I min mammas lägenhet blommar november kaktusen för fullt och den vackra gröna växten sträcker sig upp mot taket. Det är en skatt som är omätbar för mig och familjen att få vara så nära mamma trots att hon inte finns kvar. Jag vaknar i hennes säng och ser ut genom hennes fönster... Det är en fantastik känsla. Men det är inte säkert att det får fortsätta så. Enligt lag så får man inte ärva en hyresrätt och trotts att jag flyttade hem från Mallorca för att vara nära min mor och skrev mig på hennes adress hos henne så anser inte hyresvärden att det är tillräckligt. Jag har bott med min mamma till och från hela livet. Mina barn har bott hos henne i perioder när de pluggade i sthlm eller behövde boende, för det var sån hon var. Hon öppnade sitt hem, en trea i Vasastan, för sina bröder, sin mamma och min syster Monica på 60 talet. När min kusin var 21 år flyttade han ifrån sin familj i Australien för att plugga på universitetet, någon gång på 80 talet. Vem tror ni han fick bo oss? Jo mamma, med mig och Kristin. Vi är så många som kan intyga att detta var sådan hon var OCH det faktum att det var menat att jag skulle flytta hem till mamma med Isak från Mallorca, och vi nu fortfarande bor kvar där. Vi lovade mamma att hon aldrig skulle behöva bo på ålderdomshem och att vi skulle bo tillsammans med henne. Nu blev mamma oväntat sjuk, hela vår värld vändes upp och ner och ingen av oss tänkte på att om mamma skulle dö är det bäst hon skriver över lägenheten på mig. Men... vi vägrade ju att tro att hon inte skulle klara sig. Allt detta tror inte hyresvärden på. Vem vill bo med sin mamma? Vår mamma var känd som den snällaste personen ever. Men ändå så ska vår hyresvärd bråka om att så snäll kan man väl få ändå inte vara. Jag tycker det är tramsigt att en närstående utan boende inte får ta över kontraktet trots att resten familjen anser att det är ok. För det är inte bara en lägenhet som vilken som helst. Det är en plats där du är nära en anhörig som nu inte längre finns kvar. Det är jobbigt nog med sorgen och dessutom att inte veta. Det är en hjärtesak för ALLA i liknande situation som oss och borde prioriteras. Family first! Men icke då enligt svensk lag. Fast vi ger oss inte. Mammas vilja är värd att kämpas för. Hon ville att hennes hem skulle vara en plats där familjen samlades. Nu är fallet i hyresnämnden. Trist men som mormor sa, skam den som ger sig. I nästa vecka flyttar jag hem mina saker från Mallorca. Jag har inte råd att låta dom stå där i väntan på besked från hyresnämnden. Det har redan gått 1 1/2 år utan besked. Får ställa dom på lager här i sthlm så länge. Ingen idé att flytta in med allt om jag ändå inte får behålla den. Tur att min pojkvän har en bred säng. Men mer än jag får inte plats där. Jag får helt enkelt vara lite mer i järvsö. Det ordnar sig... allting går utom nyfödda barn som mamma sa. Men det är frustrerande att inte ha en fast punkt för mig och Isak i Stockholm och detta eviga väntande... Men jag är frisk, lyckligt kär, har fantastiska barn, har ett jobb och lite annat gott i livet. Så jag får helt enkelt fokusera på det jag har istället för det jag inte har. Det hade mamma gjort.
