Här kommer en puss livet! Jag har som sagt varit i en liten bubbla av känslor och tankar under mitt skrivande end boken. Den blir ingen tjock mastodont bok men alla orden har fått mig att reflektera. Dessutom känner jag att jag är i ett skifte i livet. När jag fick reda på av pappa att det var en chans att jag inte hade funnits i den här världen eftersom läkarna rekommenderade mamma och pappa att ta bort mig så här allt blivit stilla. Det är som om jag varsamt betraktar mitt liv som varit och tänker på allt jag inte hade upplevt och även allt jag nu vill uppleva. Vad är viktigt? Vem vill jag vara nu efter dessa nyheter om mitt lilla väsen? Vi har dessutom sett starka filmer som påverkar både mig och Martin. Dokumentären Kiss the Earth som handlar om vad kemiska substanser gör med vår jord. Och sedan igår filmen Dark Water om det företag Dupont som är störst i världen på kemiska material. Vi var helt i chock! Började riva ut våra teflon pannor ur lådorna och lite grann gå i panik när vi tänkte på alla gånger vi använt dom genom åren. Det räcker nu känner jag! Och även Martin. Nu ska vi försöka att leva så mycket som möjligt utan några tillsatser. Överallt! När vi tvättar, när vi städar, när vi äter och när vi smörjer in oss. Nu räcker det! Jag vill inte ansvara över att någon får cancer! Och jag vill inte själv bli sjuk. Bara hoppas att det inte är för sent. Nu vill jag tillbaka till den 100 % gröna lilla människa jag egentligen är. Därför blev jag extra glad när jag såg att Louise och David lämnat detta i en kasse vid dörren. För jag har precis slängt alla konstiga vitaminer i soporna. Även om jag just nu BARA försöker äta mig till alla vitaminer och mineraler jag behöver blev jag glad att det finns om jag behöver. Tack fina Green kitchen stories. Hej livet! Nu tar vi nya tag i moder jords vackra skönhet. Nu
