Jag vet inte om du som jag har en partner som anser att han behöver sitt kött för att orka. Han jobbar, går till sitt gym och tränar, han älskar sin bil och livets godsaker. Han har sina rutiner och varför ska dom ändras det har ju funkat så bra tidigare. Min blivande man är påläst och älskar allt som har med fakta att göra. Så det är viktigt att vara påläst själv när du vill in och argumentera med honom om vissa saker. Och det har inte varit lätt att argumentera mot en man som är uppvuxen i länder där kött är huvudelen på tallriken. Men jag visste att den här dagen skulle komma. Den dagen då han med egen fri vilja skulle ta ett beslut utan att jag behövde tjata eller påvisa varför en förändring behövde ske. Jag behövde bara ha lite tålamod och spela med ett tag men sen skulle det hända. Vi pratar om livet som vegetarian. Eller åtminstone minska ner till en dag i vecka med kött och då till ekologiskt och gärna från lokal bönder som från Järvsö. Och igår kväll satt han i soffan och bara tittade ut i tomma luften länge och tusen tankar snurrade. Det har under vår helg i England pratats mycket om vår planet och vår miljö. Martin har några väl pålästa vänner som han litar på som kort och gott sa " Det är redan kört. Vi har redan gått för långt. Våra barn kommer få ta konsekvenser av beslut vi inte tog. Jobbiga konsekvenser. Klockan är inte fem i 12 hon är 12. " Igår kväll tänkte jag att det var dags. Det var dags att visa den där filmen som verkligen säger sanningen om en av de största miljöbovarna på vår planet. Den där boven som ingen vill acceptera för den är en sådan stor del av mångas liv och det är mycket politik och pengar inblandade. Ja människor har t o m blivit skjutna när dom försöker belysa det och politiker har valt att inte prata om det i rädsla för att inte bli valda igen. Sådan stor makt har pengarna i den industri som inte ens miljöaktivister vågar belysa. Ja jag pratar om boskaps industrin, mjölk och köttindustrin. Ett av de största och värsta hoten mot vår planet och oss människor. Så jag satte på dokumentären Cowspiricy på Netflix och jag betraktade honom emellanåt allt eftersom fakta kom upp. I början var han rätt skeptisk men allt eftersom han förstod hur förda bakom ljuset vi människor är om hur det verkligen ligger till och hur skyldiga vi är till att klockan nu är slagen och att nu gäller det bara att rädda det som räddas kan såg jag hur blicken förändrades i honom. Martin älskar djur OCH han är jägare van att äta kött så det sitter hårt i honom Men han älskar naturen och moder jord ännu mer. Timmar har vi suttit och tittat på natur program och han har åtskilliga gånger berättat för mig allt ifrån hur livet är för en myra till glaciärernas uppbyggnad. Han är mitt Google earth lexikon. Och vi älskar att vara ute i naturen så jag visste att filmen skulle röra om och att det var kärleken till vår planet och till hans barn som skulle få honom att reagera. Och allt eftersom filmen gick sjönk vi båda längre ner i soffan. Jag har själv ätit ovanligt mycket kött den senaste tiden pga att jag lidit av järnbrist och protein brist och kött har för mig alltid varit det snabbaste sättet att komma på fötter igen. Jag har varit vegetarian i större delen av mitt liv men jag har också i perioder fått tagit sprutor med järn. Och ibland har det för mig varit bättre att äta kött från ett djur som jag vet vilken gård den kommer ifrån än att ta järntabletter som jag inte har en aning om vart eller vad det innehåller. Ett dilemma jag alltid levt med. Och allt eftersom filmen gick kände jag hur jag skämdes ner i djupet av mitt hjärta för varje minut som gick. Trotts att jag sett filmen förut behövde jag helt klart påminnelsen. ALLA mina barn är allt ifrån 50- 100 % veganer. Min yngsta son Isak blir arg bara man nämner Mc Donalds. Min dotter gav Martin en kokbok om vegetarisk matlagning i julklapp. Mina barn VET och gör sitt för att rädd vår planet och deras framtid. Och här satt vi två i soffan och skämdes så det nästan gjorde ont. Och vi blev dessutom rädda. För precis som vi pratade om med Martins vänner i England det är verkligen illa och vi människor är den största boven och det går fort. Och det är inte biltrafiken eller flyg som är det största problemet. Boskapen är mer än dubbelt så stort problem och nu brinner Amazonas för att ännu mer boskap ska kunna beta och människan få kött. Det är verkligen på väg utför i en rullande fart och pengar och politik styr allt. Och vi som väljer politikerna bär ansvaret. Så länge efterfrågan finns från oss så kör dom. Pengar och makt regerar. Men vi alla vet att när vi vanliga människor säger NEJ får vi tillbaka makten. Och det är dags nu. Efter filmen satt han och bara tittade ut i tomma intet sen sa han " Malin jag kan inte laga en enda vegetarisk rätt. Jag vill inte sluta äta kött och jag älskar ost men jag måste tänka om. Jag måste iallafall hitta en lösning. Vi måste! Och jag måste lära mig mera vegetariska rätter. " Så min fina fantastiska blivande man gick och hämtade alla kokböcker om vegetarisk mat som jag och barnen släpat till hans lägenhet. Och vi ringde Linn som började berätta om alternativ och kryddor som lurar sinnet och smakerna att det är kött i maten trots att det är vegan mat. Vi pratade om balans. Att det inte är bara en sak som ställer till det, det är många olika faktorer. Och största problemet är människan i hennes överkonsumtion av ALLT. Olja, textilier, mat och vatten. Och vi somnade mitt i samtal om vart världen är på väg och vad alternativet är. Och om samtal om våra barn. Våra älskade barn där mina i snar framtid kanske skaffar egna barn. I morse fortsatte samtalen och vi är båda tillsammans villiga att göra en stor förändring och att hitta en balans i allt och det är enklare för mig som redan lever större delen vegetariskt. För Martin kommer det vara en längre process och jag kommer inte tjata. All grund som vilar i en sanning för en själv blir stabilare när den byggs upp sten för sten. Han får sin tid att anpassa sig till det nya. Mycket har redan hänt inom honom. När jag nu sitter här efter vår första gemensamma vegetariska pyttipanna middag känner jag att vi är på rätt väg. Vi håller på att bygga en väg som funkar för oss. Utan pekpinnar mot andra. Vi tar vårt ansvar, andra får se efter vad de är villiga att göra och ta hand om sitt. Så vad gör vi redan sedan tidigare och vad kommer vi lägga till? Det berättar jag i nästa blogginlägg. Namaste!
