Hej vänner! Vart ni än sitter och läser detta, se det som ett vykort från mig och Martin. En delad reflektion från ett par som träffades någonstans i mitten av livet. Det är iallafall så vi försöker se det. Paren som är här och går vår kurs i yoga och i att fördjupa sina par-relationer har varit tillsammans mellan 3 1/2 år till 52 år, så vi är väldigt " unga " i vår relation jämfört med i alla fall större delen av gruppen. Många av dom har tillsammans gått igenom livets många olika faser långt många gånger mer än vad vi har gjort. Vi ser med respekt deras ansträngning till att vårda sin relation eftersom vi är två personer som inte lyckades med det i våra tidigare relationer. Men därför ser vi också det som en gåva till vår nya relation att vi för ett år sedan, bara efter fem månader tillsammans, fick möjligheten att lära känna varandra bättre genom kursen vi hade då här på Kefalonia. Den kurs denna grupp just har tagit sig igenom. Vi hade inte verktygen i våra tidigare relationer som vi har nu och kanske hade livet sett annorlunda ut, om vi då på varsitt håll med våra tidigare partners, försökt möta varandra där vi inte längre förstod varandra i tex par terapi. Kanske det aldrig hade blivit vi två då som nu. Ja vem vet, om vi hade tagit oss tid att få hjälp med verktygen som behövdes för att se den vi då levde med hade jag och Martin kanske aldrig träffats. Terapi och par terapi har tack och lov blivit så mycket me accepterat. Det är inte något människor känner någon skam över att göra utan det ses som en styrka. Att man vill försöka att reda ut och förstå det som händer inom en eller i ens relation. ALLA har en historia. Det är i mina ögon nästan patetiskt att idag försöka upprätthålla en perfekt yta när så många av oss vet att alla har vi problem av olika slag. Det är en del av livets, sluta spela teater. Läk istället. Bild: Gerd och Lennart har levt tillsammans i över 50 år. ♥️ För vi människor förändras och är på många plan, långt ifrån den vi en gång var när vi träffades och livet, arbeten, barn och ödet formar oss. Och helt plötsligt står vi där och inte längre förstår varandra och ger inte vår relation tiden som behövs för att hitta ett språk där vi åter igen lyssnar och kommunicerar bättre med varandra. Livet springer på och vi värderar inte, eller förstår inte, eller har inte tid eller... kanske inte heller vågar gå i par-terapi för att hitta tillbaka till varandra igen. Rädslan att vi ska se att det här inte längre kommer funka uppstår och vi stoppar istället huvudet i sanden och hoppas att det löser sig ändå. Att ett par går i terapi en gång i veckan eller gör en resa som denna kanske förr sågs som att något var svagt i andras och "vad ska andra tycka" medan det idag ses som en investering och ett bejakande av relationen. Alla paren som varit iväg med oss är mina hjältar! Några såg det som en självklarhet och som en fördjupning av kärleken. Några såg det som en möjlighet att hitta till vart de står nu när barnen börjar flytta ut. Andra såg det som ett sista försök innan de ger upp. Alla har varit här av olika skäl och deras möten med den dom är i dag som par och med de verktyg de nu har fått är en lycka för oss båda att följa under denna vecka. Bara att se hur de igår satt på flygplatsen och skrattade tillsammans, pussades eller somnade bredvid varandra på planet hem med en hand på sin partners ben eller arm gjorde mig rörd i hjärtat. Som Camila säger " Ett par i taget för världsfreden. " Så vad känner jag och Martin då? Även om vi denna gång jobbat båda två och inte varit med i gruppen på eftermiddagarna ( vi fick nämligen inte plats ) så har Camilla och Eric gått igenom läxorna med oss varje dag som alla paren fått jobba. Har vi verkligen velat det båda två. Nej vi har inte ett enda problem i vår relation just nu men investerar i oss. När vi var här förra året var vi tokförälskade och även om vi då kände att det inte fanns ett problem i världen i vår kärlek visste vi båda två, med facit i hand, att det kommer att komma frågetecken. Den rosa himlen som vi alltid ser som förälskade kommer bli blå och ibland även grå och vi ville lära oss av misstagen från våra tidigare relationer och ha verktyg. Vi såg det också som en möjlighet att lära känna varandra. Så denna gång fanns det inte någon tvekan i oss att gå igenom det igen för vi vet betydelsen av att mötas upp och ha lite vad mina terapeut vänner Cristina och AnnaCarin kallar vuxnas utvecklingssamtal. OCH vi visar varandra att vi investerar i oss om och om igen genom att gå igenom dom. Som ett par utryckte det i utvärderingarna av veckan, det har betytt så mycket att få ge oss själva tid med varandra." Eller som ett annat par sa att innan något av deras barn gifter sig ska dom " tvinga" dom att gå igenom dessa verktyg . För dom önskade att dom hade haft verktygen tidigare och det var en lycka att ha dom nu. Och både jag och Martin håller med. Vi borde inte bara göra detta när saker och ting fattas i vårt förhållande. Vi borde investera i det tidigt, som han och jag gjorde då för ett år sedan. Det har livet lärt oss. Som Martin uttryckte det då " Jag har fått en skattkarta till Malin och till hur jag kan nå henne bäst. Det är ovärdeligt. " Vi båda ser vad vi har lärt oss av misstagen från tidigare relationer och att vi klev ett stort steg framåt i vår relationen efter kursen förra året även som nykära och problemfria. Och om vi verkligen vill leva tillsammans resten av livet ska vi inte ta varandra, vår relation eller livet föregivet. Därför firar vi dagen då vi träffades varje månad med att göra något tillsammans och kommer fortsätta att investera minst en vecka om året till vårt "utvecklingssamtal". Tack alla älskade deltagare för denna vecka! Ni har varit helt otroliga!!! Kramar Malin, Martin och Camilla och Eric
