Hittade den här texten på Chatarinas instagram idag och jag har ett tillägg. Jag förstår allt i texten och känslan absolut men problemet är inte att andra inte har lika stort hjärta som oss med stora pulserande omtänksamma hjärtan. Det vet vi. Andra kan inte vara som oss. Alla är unika och förutom att de inte bara har en egen bakgrunds historia så är de kanske på den platsen i livet där de inte kan ta in andra. "Andra bryr sig inte om mig" är det sant? Vi vet liksom inte. Om vi inte faktiskt ställt frågan och fått svaret " ja jag bryr mig inte om dig tillbaka" så är allt vi tänker om dom ett hitte på av vår hjärna. Så här gör jag, och jag gör det av rena egoistiska skäl för att själv inte känna mig som ett offer under omständigheter eller mina egna tankar. Jag gör det i empati om mig själv: Att lägga andra i kategorin att de inte bryr sig om mig gör mig till offer och offret gör att jag lider. Så då är det liksom inte andra som får mig att må dåligt utan mina tankar OM andra och situationen. Så om jag då försöker hjälpa mig själv ur känslan tänker jag " Dom är kanske just nu på en plats i livet där de inte kan ta in mig och mina behov. Eller de är kanske uppfostrade så och inte alls har den naturliga känslan för att se andras behov och då är det ju inte så lätt att fatta vad jag behöver OM jag inte tydligt uttrycker det. Och då är det ju bättre om jag försöker känna empati för dom istället än att känna mig icke sedd. Det mår jag dessutom mycket bättre av. Jag med mitt stora kärleksfulla hjärta fixar ju det. " Det är oftast inte andra som är problemet utan våra tankar OM situationen. Ställ alltid frågan " Är det sant? VET du att det är sant? " MEST för din egen skull. I texten står det " You expect everyone to care..." Ja FÖRVÄNTAN är problemet. Bättre att inte förvänta sig något och istället bli glatt överraskad. Vill vi bli sedda när vi mår dåligt eller behöver andra behöver vi vara TYDLIGA med vårt behov. Tydlighet är vårt ansvar inte andras. Om vi i tystnad går och hoppas att andra ska förstå vad vi behöver genom allt som händer i deras liv med familj, barn, mobiler, agendor, vardag och arbeten då är det bäddat för att göra ont. Medkänsla och empati är något vi lär oss genom livet. Alla är vi, tror jag, födda med det men vår barndom kan trassla till det för oss tillsammans med livet som händer just nu. Empati för DET kan ibland hjälpa mig att inte känna mig drabbad och istället får det mig att känna mig ödmjuk där jag stå i min empati om deras värld där de omöjligt just nu inte ser min. Och behöver jag att de verkligen ser min, då skriker jag tills nån fattar. ? Som min pappa sjunger " Sträck ut en hand, och känn en hand i din." Det är du som börjar... ? Chatarina, jag vet inte om bildtexten visade en plats där du är nu eller inte. Men jag tänker på dig och tycker du är som en sol. Bara så du vet. Och jag bryr mig. Puss fina vackra sol!
