Älskade mamma... det har gått två år och det är väldigt speciellt att vara här just nu i vårt hus i Järvsö. Så mycket här som påminner om dig. När jag vaknade i morse med fokus på att yoga såg jag att våra dagar i karantän har skapt en röra. Och eftersom du tyckte om att ha det fint hemma, framför allt på mornarna att vakna till satte jag igång att städa. Nu är det fint i köket, vardagsrummet och badrummet igen. Nu ligger jag här i soffan med din kaffe kopp i handen. Muggen som alltid var fylld med kaffe och alldeles för mycket mjölk. Det blev ju nästan kallt att dricka. Men sådan var du. Jag har te i den nu. Snön har kommit över landet och det är vackert vitt överallt. En typisk april på något sätt. Du hade haft blandade känslor liksom jag eftersom du älskade det vita rena men samtidigt längtade till våren och tills din trädgård börjar blomma igen. På kylskåpet sitter en av de vackraste bilder vi har på dig. Så som vi ofta såg dig här i järvsö vattnades dina och mormors blommor. Jag har klippt ner ena rosenbusken lite så den kan få nya skott. Det var väl kanske för tidigt med den har blivit så hög och spretig. Ville fylla upp den lite vid stora stenen. Clematisen fick sig en rejäl avkapning för den var inte vacker mamma men den kommer sätta fart igen det lovar jag. Vi hade alla tänkt samlas idag vid din grav men det är inte lämpligt nu när Coronan stökar till det för oss. Mina morbröder får ju inte bli sjuka och även om de verkar extremt pigga så är det ju dumt att chansa. Monica och jag vinkar till varandra och jag har tänkt lite på hur du hade gillat den här karantän biten och kom fram till att du hade blivit tokig. Du älskar ju att umgås med morbror Lasse och Monica och hade nog känt dig lite ensam här i huset. Du hade nog rensat varje förråd som är möjligt att rensa. Tror visserligen att någon av oss hade bott här med dig under denna period så du inte var själv. Precis som vi gör nu. Då hade du och Martin spelat yatzy i timmar. Vi saknar dig varje dag mamma. Jag har tre gånger som jag kommer ihåg att jag såg dig arg under hela vårt liv tillsammans. Du var alltid så extremt snäll, ingen offerkofta alls och otroligt driven. Jobbade som om du var den som skulle försörja oss all i evigheters evigheter. Barn som barnbarn. Du var nästa alltid ute och reste men ringde jämt var och en av oss. Ditt hem och din famn var alltid öppen för oss barn och barnbarn, dina vänner och dina kollegor.Vår familj var väldigt annorlunda så. DU var annorlunda och unik. Din kärlek behövs på vår planet. Vår familj ska göra vårt yttersta att föra ditt arv vidare. Hoppa dina kollegor känner likadant. Du var och ÄR kärlek mamma. Den snällaste som fanns. Och jag saknar dig så galet mycket. Nu är klockan 09.02... för två år sedan nu satt jag och Kristin och tog en kaffe ute i salen på sjukhemmet. Vi hade redan klätt oss i svart. Det var inte meningen men det bara blev så. Det var som om vi kände på oss att det var dags. Om några minuter kommer de och hämtar oss.... Då hade du somnat in. Älskar dig mamma.
