Jag betraktar bilden på den lilla pojken från skola vi besökte i Zanzibar. Hans mor har ryckt upp honom från hans lek och kom springande med honom under armen, ivrig att få någon optiker att se över hans syn. Pojken skelar och ser förmodligen dubbelt i vissa lägen. Därför lutar han huvudet till höger, för att kompensera så att han inte ser dubbelt längre. Runt omkring står vita människor han aldrig träffat förut. De är dessutom vuxna och får honom att känna sig mindre där han står och ser upp mot dom. Han står tyst med sina händer gömda i armarna för att på något sätt ha kontroll över situationen. Titta på bilden... hur känns det inom dig när du betraktar honom? Kan du känna det han känner? Kan du förstå den känsla han troligen bär? Känner du empati och ömhet för den oroliga känsla över att inte förstå varför detta händer just honom? Gör du det.... Bra! För den känslan upplever varje människa när hon är sårad eller rädd efter något du sagt eller gjort. Kom ihåg det. Vi alla bär det barnet inom oss. Det här är vad var och en av oss känner när någon gör oss illa eller obekväma. Det här är vad någon känner som du varit nonchalant, elak eller arrogant emot. Då kommer det här lilla rädda barnet fram i var och en av oss. Det sårbara. Det här är vad någon känner när de vet att du pratar om dom bakom deras rygg eller utnyttjar dom för din egen vinnings skull i litet eller stort. Det här uppstår inom varje människa när du avbryter dom mitt i samtalet och börjar prata om något annat som om det du säger inte är intressant. Eller försöker ta deras plats i kön eller när du genom tystnad eller dit skrik straffar dom. Titta på pojken... och jag frågar dig, är du genuint god? Försöker du i varje situation i livet, på ditt jobb, hemma med din familj, med din svärmor, med ditt ex... att undvika att NÅGON känner som han gjorde just då? Fel placerad, lite rädd och obekväm, känslan av " har jag gjort fel nu igen"... Tänker du till först mitt i ditt egna behov av bekräftelse och tänker " vad skulle kärleken gjort nu...?". Och så försöker du välja att säga det som behöver sägas med kärlek. För det är att vara genuint god. En genuint god människa behöver inte en klapp på axeln utan att få vara god mot en annan människa är lycka nog. Vad innebär orden att "vara god " för dig? Ärligt nu. Visst det är viktigt att vi skickar hjälp till behövande länder. Det är viktigt att vi ger leksaker och vår kunskap för att hjälpa barn som dessa så fort vi kan men var inte för snabb att klappa dig själv på bröstet när du skickat in pengar till UNICEF, läkare utan gränser eller gett en smörgås till en uteliggare. Det är inte svårt att vara en god människa bland människor som så tydligt behöver hjälp. Konsten är att vara en god människa i vardagen. I ALLA lägen. Bland dina medmänniskor här och nu. I yoga pratar vi om Ahimsa " att inte skada". Det är därför yogis är vegetarianer. Det är därför yogis varje dag måste inte bara träna på rörelser utan också deras egna beteenden. Att inte skada andra i litet eller stort. Och att inte skada sig själva. Att säga NEJ när någon behandlar dig illa är också Ahimsa. Var snäll emot dig och låt ingen förminska dig. Så vad hände med pojken? Jo Halil satte sig på huk så han kom i samma nivå som pojken och bad honom lekfullt följa en penna med blicken. Han var lugn och full med kärlek i blicken så pojken skulle känna sig trygg. Han rekommenderade sedan mamman att söka upp läkare och får riktigt hjälp med glasögon som gör att han inte behöver luta på huvudet. Pojken sprang sedan iväg och lekte med de andra barnen. Det blev bra. Och när du nästa gång känner dig arg eller sur eller irriterad på någon och är på väg ur din godhet och till en plats som kanske inte är så skön för den framför dig. Kom ihåg allt du kände när du såg bilden för första gången. Vill du verkligen få någon att känna sig så liten? Eller finns det en annan väg där vi genom godhet kan utrycka vad vi behöver säga utan att någon annan ska gömma sina händer i sina armar, gå åt sidan ledsen eller i tystnad vända sig inåt? Välj det goda... ja jag vet det är inte lätt. Jag jobbar med det varje dag och jag skäms över mig själv varje dag då jag misslyckas. Men jag är idag mycket bättre än vad jag var för 20 år sedan när jag började med yoga. Ett steg i taget... Att välja det goda är för mig att lämna varje person och plats i skönhet. Att lämna varje människa du möter med en skön känsla inom bords. Och att stå upp för mig och sätta ett värde i vem jag är och vem jag vill vara. Att sprida leenden. Hos andra och inom dig. Jag har upplevt något fantastiskt på denna resa. Tex hur vi tillsammans kan finnas där för varandra. Nu kommer det stora arbetet, att vara god och omtänksam även till de som har allt. Till mina medmänniskor i situationer då min ego vill något annat. Det är då jag visar för mig själv att jag är en genuint god människa. Kram Malin
