Orden viskar inom mig och jag försöker vänligt tysta dom. " snälla schyyyy vi ska sova nu inte jobba, inte vara kreativ. " Men dom ger sig inte.. och jag blir nyfiken. Lyssnar och tänker " hm det där var ju rätt bra...tar det sen.... men tänk om jag glömmer... " Så jag går upp och rullar ut yogamattan. Tänker att jag yogar lite istället. För enligt yogatraditionen och enligt varje bok och klokgumma i denna spirituella värld ska man yoga och meditera först sedan jobba. Sitter en stund och låter tystnaden infinna sig i mitt huvud... i 30 sekunder går det bara sedan kommer orden igen. Jag börjar göra lite Ashtanga yoga solhälsningar. Det brukar stilla tankarna och det funkar faktiskt lite bättre. Rörelserna behövs efter timmarna med lite extra styrketräning. Jag är oerhört stel på baksida lår. Yogar i 20 minuter och blir sedan vansinnigt trött och rullar bekvämt och nöjd ihop på mattan. "Sova lite till nu då kanske.." Orden viskar igen.... ord som jag älskar. Meningar som bygger vägar, öppnar sinnet och ger mig en berättelse. Jag tänker... "jag har yogat i över 20 år, varför är det fortfarande så svårt att få tankarna att tystna?" Jag tittar upp i taket och ser meningar komma. " Bry dig inte om vad alla andra gör och säger. Det är vad du gör och säger som är viktigt. Fundera inte över varför någon säger något som i dina öron låter dumt. Fundera över varför du gör det till ditt problem. Varför det möjligtvis gör dig irriterad. Varför du bryr dig och gör deras liv till ditt." Jag känner igen orden. Jag har skrivit ner dom förut både i bokform, på bloggen och på instagram. Men jag vet varför de kommer tillbaka. För de är så svåra att följa. Orden kommer igen... "Du säger att hen behöver känna att du sätter gränser. Men hallå, DU vet inte vad hen behöver. Du bor inte i hens kropp. Du känner inte hens tankar eller känslor inom dig. Du vet inte varför hen gör det hen gör, säger det hen säger osv. Du har egentligen ingen rätt att bestämma vad hen behöver. Men det du behöver det är att förstå VARFÖR du anser dig vara så allsmäktig att du vet hens bästa. Se ditt. Betrakta det. " Hoppsan hejsan det var väl lite hårt tänker jag där jag ser ljuset komma igenom fönstret och morgonen vakna ytterligare. Men jag förstår vad orden vill säga och vart dom är på väg. Och orden fortsätter...: "För om någon kliver över några gränser gentemot dig så behöver inte du sätta gränser för att hen behöver det. För att hen behöver fatta att hen går för långt. Nej, du behöver sätta gränser för att du är rädd om dig. För att du behöver, inför dig själv och andra, stå upp för dig. Du behöver inte lämna din missbrukande partner för att din partner behöver fatta att det här inte går längre och hen behöver förändras. Du behöver lämna för att du värderar ditt eget liv mer. För att du behöver rädda dig själv. För att du vet att livet är ibland kort och du behöver värdera din tid här på jorden. Du behöver inte lära någon något. Inte ens att respektera dig. Det är deras jobb. Du behöver respektera dig själv tillräckligt och berätta vad DU behöver för att vara lycklig. Och INGEN kommer lyssna på det du säger förrän du själv blir din bästa lyssnande vän." Sedan blir det tyst. Och jag inser... Jag är inte en yogini. Jag är en människa full med ord. Det är bara att gill läget. En människa i en ständigt kreativ process där orden kommer och jag målar upp dom på min pannå. Jag behöver acceptera att om jag vill mig själv väl behöver jag gå upp om så mitt i natten. Skriva ner orden oavsett om de låter nonsens i mitt huvud eller inte. För när orden fått sin tid och det kreativa bubblande inom mig fått bubbla klart DÅ kan jag sova. Yoga det gör jag när jag behöver yoga. Inte pga att jag borde göra det först eller sist. Utan när jag behöver det. Jag går in till min säng. Klockan har nu blivit 07.25. Och jag somnar om. Namaste, Malin ©️Malin Berghagen