Regnet faller ner denna tidiga morgon och jag sitter och läser dom senaste nyheterna på min mobil. Ur artikel på BBC news: ” Föreställ dig att vara i domstol och se din son - en regeringskritiker - dömd till 25 års fängelse.Elena Gordon vet precis hur det känns. Förra månaden stod Elena bredvid en glasbur i en rättssal i Moskva. Inlåst i den var hennes son Vladimir Kara-Murza. En av president Putins mest högljudda kritiker, han dömdes för förräderi och andra påstådda brott och fängslades i ett kvarts sekel.” Jag läser artikeln säkert två tre gånger. Beundrar hans mod att envist kämpa för ett demokratiskt Ryssland. Han har brittiskt medlemskap så han kunde stannat kvar där men han har om och om igen återvänt för att kämpa för ett fritt Ryssland. Han har förgiftats två gg och hamnat i koma. Men han säger att det kan inte bara handla om honom. Det handlar om hans land och hans medmänniskor, det ryska folket. Han säger att en dag när Ryssland är fritt från diktatur ( för han ger inte upp hoppet om den framtiden) så vill han inte vara en av dom som inte var med och kämpade i sörjan utan istället satt i tryggt förvar i England. Han vill ha varit med kampen på plats. Och jag får ännu större beundran för hans mod. Han kämpar inte bara för sitt land utan först och främst för demokrati. Demokratin i världen. Demokrati används ofta i politiska sammanhang men lite glöms bort i de privata rummen. Jag googlar: ”En annan demokratisk grundtanke är att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter. I en demokrati ska man få tänka och tycka vad man vill och ha möjlighet att uttrycka sina åsikter öppet i tal eller skrift.” Wikipedia Jag tänker på föräldrar som kämpar för ensam vård pga att de anser att de inte är villiga att träffa barnen halvtid. Trots att vi alla VET att den chansen alltid finns när vi skaffar barn med någon annan. It takes two to tango. Så jag pratar inte om när någon inte är lämplig som förälder utan när någon bara tycker ha mer rätt än den andre att vara med deras barn. På sociala medier anser sig folk rätten att förminska andra när det passar istället för att låta andra vara dem dom är. Dom och tex journalister använder ” rätten att utrycka sig fritt ” men gör det ofta genom att förminska någon annans tanke eller sätt att leva eller vara. ”Ju mer liberala vi blir desto mer konservativa blir vi” som min Martin brukar säga. Fortfarande har kvinnor lägre lön än män på vissa arbetsplatser för samma arbete eller syskon bråkar om vem som har mer rätt till pappa eller mammas arv. Igår såg både jag och Martin hur en kvinna går förbi hela lilla kön till den goda maten på buffén utan en förklaring eller ett ” ursäkta mig”. Hon ansåg sig ha mer rätt än ande att göra så. Demokrati för mig är inte bara i de politiska rummen eller i regeringsnivå dess medborgare. Det handlar om vem vi är och vill stå upp för att vi är. Något vi tror på i ALLA sammanhang för det är en självklarhet. Vi håller ihop, tar beslut gemensamt och lyssnar in vad alla känner och tycker i sammanhanget. Vi röstar. Vi ser alla som betydelsefulla och fryser inte ut någon i litet eller stort. Det är vårt fundament sedan tiden i flocken way back when.I ALLA SAMMANHANG ♥️Jag läser vidare i artikeln: "Jag är rädd att Ryssland har förvandlats till en diktatur", säger Elena Gordon. "För mig ser det hela ganska groteskt ut.” Vi är så många som anser att 2022 krigar vi inte. Vi resonerar och diskuterar och kommer fram till ngt vettigt. Men samtidigt… tänker jag på det ”vi och dom” som så tydligt visar sig i ”vissa rum” i Sverige just nu. Hur vissa politikernoch deras anhängare vill dela upp oss i sk ” värda och mindre värda.” Jag tänker på hur mycket jag älskar Norden och de nordiska länderna och vår demokrati och vår jämställdhet som vi kommit så långt med. Och hur mycket jag hoppas att vi fortsätter att stå upp för det och det goda i människan. Men jag är också rädd att härskarteknik och förminskande beteenden håller på att smyga sig in på väldigt intelligenta sätt. Och olika former av manipulerande.. . hoppas innerligt att jag har fel. Jag känner starkt för Elena Gordon för jag har fyra barn och känner med hennes moderskänslor. Att se alla mina barn demonstrera mot rasism var extremt jobbigt för jag var så otroligt rädd att ngt skulle hända dom men samtidigt var jag så stolt. Det var och är fortfarande en nödvändighet även här i Norden att vara modig och stå upp för alla människors lika rätt att få vara den dom är och att hålla ihop. Men jag tror fortfarande ett fred och demokrati och allas lika värde börjar i vår egen relation med dem som är i vår vardag och i vårt hem. Det behöver vara vårt fundament för att kunna slå rot djupt i vårt samhälle. Och inte bara gälla i stora sammanhang. Att gå i Pride tåget med fanan högt och sedan gå före i kön på ICA för man anser sig har mer rätt än andra att göra det eller inte har respekt för dem som kom före, det går liksom inte ihop. Tänker en stund på ordet Patriot. Googlar för att finna dess riktiga betydelse: ”En patriot, fosterlandsvän, är en person, som älskar sitt land och ivrigt främjar dess intressen med underordnande av sina egna.” Det är helt klart att Vladimir Kara-Murza är en patriot i själ och hjärta. Och brinner för frihet och demokrati. När jag väl läst klart de två artiklar från BBC gällande den diktatur Ryssland är eller håller på att bli. ( Jag bor ju inte där så jag kan egentligen inte utrycka mig korrekt där) landar jag någonstans i att jag önskar att det fanns ett ord för patriotism och demokratin i sammanhang inte bara i land utan för människan som enhet. Så närmast är väl Humanism. ” Sokrates ansåg att människor måste lära sig att tänka självständigt för att kunna utveckla goda värderingar i livet. Konfucius menade att samhällets uppgift var att arbeta för allas bästa istället för att användas av härskarna för egen vinning.” Ja ni… det här sitter jag och tänker på till morgonkaffe. Dagen innan satt vi på en resturang nere i Nidri och tre bord längre bort satt 8 ryssar och åt middag. Dom satt inte bland alla andra utan lite vid sidan om. Kanske inte så konstigt i dessa tider. Jag kan erkänna att jag tyckte att det var jobbigt för jag är efter dessa två artiklar om Putins mord och fängslande av människor som går emot honom, väldigt arg. Men jag försökte prata med medmänniskan inom mig och det faktum att jag inte visste något om dom som satt där. Kanske satt de lite vid sidan om för att de skäms. Kanske skrev någon ett inlägg emot Putin eller kanske inte. Antaganden är en lögn och oerhört viktigt att som yogi komma ihåg. Den enda faktum jag har är att dom satt på en semesterort medan Vladimir sitter i fängelse. Men fortfarande ville jag inte döma dom för jag visste inte inget om dom som sagt. Så jag tog några djupa andetag för att lugna mig. Och valde att stanna där i den lugna känslan genom resten av vår middag. Mest för min egna frids skull. ♥️ Så jag sätter mig och tittar på bilden av Vladimir Kara-Murza och tänker ” Ge inte upp ditt hopp om ditt fosterlands frihet från diktatur och för demokrati. Tack för allt du gör! Jag ska göra så gott jag kan från mitt hjärta och ut i världen i allt jag gör. Jag kommer inte nå lika långt som du för jag är inte lika modig som du. Men jag ska varje dag försöka. Det lovar jag.” Och så kommer min Martin och frågar vad jag gör. Jag berättar att jag skriver ner lite tankar på bloggen om de två artiklarna i BBC och Ryssland. Han tittar på mig halvt med ett leende och halvt med allvar. Han har precis läst ut den andra boken av Bill Browder och är rätt chockad över det han har läst. Sen säger han: ” Ok, jag antar att du aldrig vill komma in i Ryssland?” Och så skrattar han. Kram Malin De två artiklarna på BBC finner du nedan: BBC 1BBC 2
