Jag håller kniven i min hand. En kniv gjord av Guldsmeds AB som startade 1868. Ett företag som så småningom köpte upp både Hallbergs och NilsJohan. Och det är väl egentligen inte så märkvärdigt. Ett rostfritt bestick bland många andra. Men det som fångar mig uppmärksamhet är förstås, varför står det skådespelaren och komikerns Gösta Bernhards namn på kniven och årtalen 1955-1961? Och vad är Blanchs? Ännu märkligare är det att det står min fars namn när jag vänder på kniven och årtalet 2003- Och på andra sidan står det China teatern. Jag vet att pappa och Gösta Bernhard var vänner och att de sågs många gånger på tex Berns salonger. Men vad är historien bakom? Nu är ju jag lyckligtvis både en historie nörd och ett Agatha Christie fan så självklart ger jag inte upp här och lämnar frågetecknen hängande. Ateljebyggnaden vid Kungsträdgården i hörnet av hamngatan där Blanchs låg i nedre botten. Bild från Stockholms Stadsmuseum. Ok ta dig nu i fantasin till 1868 och hamngatan långt innan den breddades till den gata vi ser idag i Stockholm. Där öppnade då Blanchs Cafe och resturang i den vackra ateljebyggnaden och var en plats där många kulturella personligheter dök upp för en kopp kaffe och en matbit. Nöjesestablisemanget låg vid Kungsträdgården och eftersom det till en början planerades till att vara en ateljé ritade arkitekten Albert Törnqvist in stora fönster i husets övre del. Här fanns då konstföreningens lokaler i de övre planen och i nedre botten Blanchs café. Döpt efter dess ägare, den tidigare Operakällarens chef Theodor Blanchs. Vykort som jag hittade till salu på Tradera vittnar om livet i Stockholm och Blanchs café. 1878 var Blanchs en av de första att introducera elektriska lampor i Stockholm vilket gjorde att ännu fler människor strömma dit så klart. Det spelades musik varje dag och det står i arkiven att konstnärerna Carl Larson, Zorn och Prins Eugen setts äta där. Samma år byggdes det en teater i anslutning till caféet. Teatern invigdes i mars 1879 och gick från att under de närmaste åren ha olika teaterföreställningar, till att bli en konstutställningslokal med utställningar av många kända utländska konstnärer, för att sedan bli en biografverksamhet och 1915 åter igen bli en teater. Den döptes då till Blanche teatern. Döpt efter den store författaren och stockholmsskildraren August Blanche (1811-1868). En affisch gjord av Alexande Nay någon gång mellan 1870-1880. Foto från Centrum för näringslivs historia. Författaren och journalisten August BlancheOch nu kommer vi äntligen fram till en del av mysteriet kniven i pappas skrivbordslåda. För under 1955-1961 var Gösta Bernhard teaterchef på Blancheteatern. Kan han fått med sig kniven från restaurangen när han slutade? Kan han ha fått den i gåva av någon på teatern eller restaurangen när huset revs 1964 för att ge plats för nya breda hamngatan? Men varför hade pappa nu kniven och varför stod det pappas namn och China teatern på andra sidan? Gav Gösta kniven till pappa ? Pappa var ju också väldigt intresserad av historia, ja det är egentligen hela familjen Berghagen med farfar Nils i spetsen, så hade han fått den av någon som visste att det var en rolig anekdot runt kniven som skulle tilltalat pappa? Ett minne om en plats där Stockholms kulturella samlades under det senare delen av 1800 talet och 1900 talets första hälft. Blanche Teatern i den lägre byggnaden och den större ateljebyggnaden med Blanchs cafe. Foto Stockholms Stadsmuseum. 2003 har Chinateatern, som ligger på andra sidan Kungsträdgården vid Berzelie park, 75 års jubileum och då sätter Vicky von der Lanken upp China revyn med pappa Lasse, Magnus Härenstam, Sissela Kyle, Loa Falkman och Helen Sjöholm. Så troligen fick pappa kniven då, kanske på premiären, men av vem? Kan han fått den av Gösta själv som sagt men Gösta dog 1986? Ja det är en fråga som fortfarande hänger i luften. För ingen av de två namnen på kniven är här att berätta men jag har någon som kanske kan lösa upp denna knut åt mig. Så fortsättning följer. Gösta var ju en av initiativtagarna till sällskapet Stallbröderna, kanske de vet. Men oavsett vilket så när det gäller saker som vi hittar från tidigare generationer kanske de för oss känns ganska obetydliga tills vi börjar gräva lite. Och då är det ganska roligt att leka med tanken och ta sig till en annan tid. Det handlar då inte om ngt ekonomiskt värde utan historiskt och emotionellt. Så jag leker med tanken och ställer mig frågande... Blanchs stora matsal. Foto Centrum för näringslivshistoria. Vem har suttit på detta fantastiska ställe Blanchs i Kungsträdgården den där kvällen 1879 då de elektriska ljusen för första gången lyste i lokalen och tog sig en bit mat? Kanske lät hen kniven skära igenom den nykokta potatisen med sill och nubbe, serverad av servitörer klädda i frack, för att sedan skåla Gud tår med vännerna. Hen som nu avnjöt både sill, nubbe och elektriskbelysning anande inte att kniven, som nu låg " mätt och belåten" på tallriken, över hundra år senare skulle ägas av en svensk känd komiker och skådespelare vid namnet Gösta Bernhard och senare en rätt känd sångare vid namnet Lars Berghagen. Ja det går ju faktiskt att skriva ett helt manus runt denna lilla knivs resa till min hand. Kanske något för dig Marcus Birro att nysta i? Som sagt, fortsättning följer. Vill du läsa mer om Blanchs gå in HÄR: Kram på er! Malin
