Klockan var 06.50 när jag fick på det så rätt tomma gatorna i Stockholm på väg till morgonens första koffeinfria kaffe. Fortfarande sedan min tid på Mallorca vill jag gärna sätta mig på ett café och avnjuta min egen tid med en kopp kaffe. Läsa nyheterna, scrolla på insta eller fundera lite över samtal jag haft eller saker jag behöver göra. Morgonen är min heliga stund och jag tar den gärna på mitt lokal café. Hade vi varit i Spanien nu eller Frankrike så hade detta café varit fyllt med folk, nu är det bara jag och en man här. Igår pratade jag och en vän om skrivandet. Hans liv har varit så otroligt intressant så jag tyckte att han skulle skriva en bok. Han förstod absolut inte varför då han tänkte att ingen skulle väl vara intresserad av hans liv. Dina barn, svarade jag. Han har aldrig förstått viljan att dela en del av sitt liv eller sitt nu med någon annan och sociala medier är för honom ett enda stort frågetecken. Men han älskar dock att läsa biografier och se dokumentärer OM de är inom ramen av hans intresse. Och jag tänker väl att det är så med sociala medier också. Vi följer det som är av vårt intresse eller som ger oss inspiration. Men varför tror vi att vi kan inspirera andra, frågar han mig sen. Ja jag vet ju inte riktigt utan det är ju bara något vi märker av allt eftersom vi skriver eller lägger ut. Att det finns något som vi är bra på att ge och viljan att lyfta någon från vardagen, inspirera till saker att göra eller annorlunda tankar är en rätt skön känsla. Något jag tror att vi alla kan göra på vårt alldeles egna sätt. Nu under juletid kan vi alla bidra med att hålla om, få till ett skratt eller bli berörd på våra sociala medier. Inte alla har någon att umgås med och då kan vi ta hjälp av våra ” vänner” på sociala medier. Han förstår inte alls min tanke och går över i ett samtal om sig själv som fortgår i ca 30 minuter och jag ler inombords. En del delar med sig av sina tankar för att lyfta andra och för att det känns bra att göra det. Andra delar med sig för att det tycker om att höra sin egen röst och vad andra gör är rätt ointressant . När vi skiljs åt känner jag mig helt slut men ändå full av skratt. Folk har så mycket åsikter om andras beteenden ibland när de borde se över sina egna. Jo det finns en hel del narcissister i världen av sociala medier men det finns också kreativitet, omtanke och vilja att göra gott. Vi får nog alla fundera över varför vi gör det vi gör på sociala medier. Bejaka vårt ego, göra ngt vi faktiskt är bra på, skapa drama eller inspirera och lyfta andra. Bara vi själva vet och det inre växandet är egentligen bara för dig själv att vara vaksam över. Går det åt rätt håll? Och vem är vi i vardagen? Den som egentligen bara är intresserad av att prata om sig själv eller som är nyfiken på andra? Ja ni, sånt kan jag sitta och tänka på en onsdagmorgon på ett café i huvudstaden Stockholm. Ha en fin dag alla! Var ljuset du vill se i världen. kram Malin
