En burk ansjovis i ett av skåpen på kvarnen. Som ni vet är jag ju på masesgården och jobbar och med mig här är min morbrors fru Carina. Hon fick en vistelse här av morbror i julklapp och då valde hon att komma när jag är här. Såååå mysigt!! Hon berättade igår att hon är dotter till en livsmedelshandlare som hade sin butik i Södertälje på 60 talet. Den hette då Jätten. Min pappas fru Eva är också dotter till en man som hade en livsmedelsbutik men då i Hägersten så jag och Carina kom då in på upplevelsen av allt det nya som kom på 40,50 och 60 talet. Även om vår upplevelse är i från 60 och 70 talet så är det ganska främmande för oss och många av oss att leva på burkmat 24/7. Visst händer det att jag köper en gulasch soppa till min 20 årige son eller Martin. Eller då när pandemin kom så bunkrade jag på lite ifall att. Men det sitter långt inne idag att köpa konserverad mat efter som jag vill ha bästa möjliga näring av maten och gärna göra hemlagat. Alltså urmoder tiden som ensamstående var det ju en räddning när jag försökte få pengarna att räcka till då barnen var små. Men det är väldigt roligt att prata om tiden som var då jag själv var barn och det inte handlade om att spara pengar utan en het nyhet. Det var ju så stort och inne och lyxigt på den tiden. Lite konservinfo info: Enligt Google så kom första konservburken i plåt runt 1813. Men en skandal 1840 gav burkarna dåligt rykte och tiden stod still lite på den fronten. På 1800 talet vad det ju skafferi och matkällare och glasburkar som gällde och torkad mat. Så när sillen och ansjovisen kom på burk i ny tappning på 1860 talet var det ju en revolution för de som inte hade bra kylmöjligheter. Och hållbarheten var ju enligt reklamen ” oändlig”. Jag kommer ihåg när vi på början av 70 talet bodde i området Sibirien i Stockholm då vet jag att jag frågade mamma varför vissa hade matkassar utan för fönstret. Hon förklarade att de var studentlägenhet och att några av dom hade små kylar bara om ena någon. När jag var barn älskade jag dillkött med potatis. Och även om det var i barnmatsburkar så ville jag långt över spädbarnsåldern äta en burk med dillkött. Jag bad vår barnflicka köpa det fast jag egentligen var för stor. Jag älskade ravioli burk. Och köttsoppan som var i glasburk. Brunabönor på burk är fortfarande något jag kan sukta efter ävensom jag kan göra det själv av bruna bönor och det är långt nyttigare. Jag och Carina skrattade åt att den heter köttsoppa då det var och är väldigt lite kött i den. Min pappas fru Eva gör världens godaste fisksås genom att blanda grönsakssoppa på burk med lite grädde och lite salt. Till det något fisk och potatismos. Carina kommer ihåg att när hon var barn på 50 och 60 talet så hade kontra mat i burkar av glas och metall så hade ju nästan alla butiker en köttmästare och en köttdisk. Och till en början så kokades både pölsa och kalops i butiken. Jag frågade henne vad som var en aha upplevelse när det kom när hon var barn. Hon tänker efter en stund och sedan säger hon, Skogaholmslimpan, Merry, en läsk med Pommac smak. De frysta varorna som majskolvar, amerikansk grönsaksblandning och ärtor. Det var liksom lyx att äta majskolvar med smör på kvällen och alla hem hade de där små piggarna som man höll majskolvarna med. Sedan skiner hon upp som en sol och så säger hon Kalaspuffarna!! De kom 1956. Jag minns ju att vi alltid fick en leksak i cornflakes paketet. Finns det fortfarande? Hon minns också hur kräftdatumet var stenhårt fastställt och det fick inte säljas kräftor innan det datumet. Så kräftorna kokades i butiken och Carinas pappa kom på att han kunde öppna butiken kl 00.05 och var först med de goda kräftorna. Så å ena sidan så hade ju konserveringen kommit in i livsmedelsbutikerna redan 1860 och på 1960 talet när det verkligen hade blivit stort lagades det fortfarande mat i butiken och ost och chark fanns i varje butik. Så mina fråga till dig kära läsare är, vad älskade du mest som barn i konserverad form? Vad kan du fortfarande köpa och äta? Jag köper fortfarande Kungs Gustavs sardiner ibland och jag kastas på en gång tillbaka till kära barndomsminnen. Kram Malin
