Jag är exalterad redan på Arlanda. Jag vet inte varför men min längtan hem har varit starkare än någonsin. Sverige är det land jag är skriven och där jag har min familj men ön är där min själ är som lyckligast. Bara Järvsö kan komma nära den känslan. När jag sitter på planet går många tankar till hur vi ska lösa detta. Världen kräver att vi flyger mindre och jag har två hem som ta en vecka eller mer om jag cyklar emellan dom. Det kräver en enorm planering och jag vet inte om en veckas cyklande inkluderar att jag cyklar non stop. Jag har sedan länge kompenserat med att tex inte äga en bil, åka kommunalt och så mycket det bara är möjligt köpa ekologiskt. Men jag känner att om jag vill leva så här med två hem bör jag hitta ännu mer nya lösningar. Förutom att klimatkompensera och köpa skog så behöver jag fokusera på att sluta med allt som inkluderar frakt flyg och last fartyg. Det är där jag kommer lägga min energi nu. Benhårt! Att köpa mer lokalproducerat vilket också är bättre för våra egna företagare i Sverige som tex bönderna. Och inte äta frukt och grönsaker som transporterats lång. För jag kan inte vara utan min ö. Det är här jag är mest lycklig förutom när jag fikar med mina barn, ser love och Isak skratta, känna Christopher och Linns kramar. Och kyssa min Martin. Morgonen uppe i Bellver parken förstärkte allt och jag tog de djupaste andetag jag kunde för att verkligen ta in min stad. Det var en magisk morgon och när jag såg hur faktiskt flera stycken hade tårar som rann efter kinden i meditationen log jag i mitt hjärta. Martin säger alltid att jag har världens knasigaste jobb som inkluderar att jag blir lycklig när mina deltagare gråter. Men ni fattar, att se de nära sitt hjärta och berörda är den bästa belöningen under en klass. Och värmen gör också skillnad. Och jag var och är lika berörd. Munnen gick i ett på vägen hem i samtal med Martin. När jag sedan sa att jag skulle gå och ta en cappuccino på vår italienska morgon pärla ville han inte höra mer. Han längtade också... Nu sitter jag här och fikar och mina läppar har ett mjukt leende. Mötet med Michelle på bageriet i morse på väg till yogan och nu de anställda som varmt välkomnar mig tillbaka ger mig ett lyckligt rus som är svårt att förklara. Idag ska jag gå och handla frukt och grönsaker från Mallorca på marknaden. Det här har varit min dröm så länge... och jag vågade följa mitt hjärta och dröm. Jag skapade en plats här som jag älskar, klart att jag inte kan släppa det. Och faktum är att jag lever mer nära mitt miljö ansvar här. Allt ligger bara några steg bort och allt jag tycker om produceras på ön. Så det blir till att bli ännu tuffare i mina vardagliga val för miljön för att kunna flyga hem hit lite då och då. Det kommer inte bli svårt. Kram Malin
