Och dom sitter där på bänken och ser ut över parken vid Aveny Argentina. De äldre ser vi så mycket mer av här runt medelhavet än hemma i Sverige. Jag vet inte riktigt varför. Här stuvas de inte in på något hem som i Sverige utan bor oftast själva eller hos sina barn. Kanske kaoset med barnbarnen gör att de tar en promenad, alltid med en arm bakåt som stöd över ryggen, till sina vänner eller till något café för att samtala om det som var bättre förr. Eller som nu, sittandes i tystnad och se hur duvorna letar något att äta på marken. Hur länge har hon genom åren varit vid hans sida och lyssnat på hans tankar om t e x bilen som nu behöver nya däck? Hur många gånger har han hållit hennes hand och lugnat hennes oro över barnen och sagt " Det vill bli bra.." ? Jag älskar att betrakta livet på gatorna och de människor som passerar mitt liv i just det ögonblicket. Vi delar en sida eller några rader i vår bok om vårt liv. Dom så omedvetna om min närvaro i deras. Som om jag smugit mig in vid sida 76. Obemärkt mellan doften av gulnat papper och svarta bokstäver. Diary of a Gypset soul Words by ©️Malin Berghagen
