Det är så mycket vackrare att ta tåget, och så tar det längre tid från a till b. Tänk så bra för själen.Att våga och vilja vara på vift, en frihetskänsla i harmoni. Du har aldrig en aning om vad livet tänkt bjuda dig på för dagen men oftast blir det ungefär som du tänkt dig. När du är på resande fot och står där med den tänkta resplanen och biljetter till orter som man som oftast uttalar fel till en början och undrar att vad mer kan en resa innehålla än en transportsträcka. Mina tågresor hit och dit, korta och långa har blivit som ett eget litet retreat. De inre samtalen får ta större och bättre plats än de ljudliga och visst det tar lite längre tid. Men tid är faktiskt också det enda vi har till eget förfogande att använda. Det tar mig ca 1 1/2 dygn att åka från Järvsö till Ellie min dotter i sydöstra England. Lite beroende på vilken väg man tar. Men vem vill inte klämma in en promenad genom Paris på sin resa. Eller en skål med gröt i Frankfurt. Flyget är dessvärre och oftast bra mycket billigare och det är lite synd det borde vara tvärt om.Jag föddes nog flygrädd, ja eller iaf rädd för att ramla ner från saker, så som himlen, vattenfall, berg och dalbanor, bergbanan på skansen, när man var liten och fick rida på någons axlar osv. Inte det minsta rimligt, och ja absolut sånt som inte var mitt att kontrollera men som jag av någon anledning ansåg mig behöva kontrollera.Det som till viss del utvecklades till en extrem flygrädsla, så pass att jag egentligen helst inte var välkommen ombord på ett Vingplan till solens land igen blev till slut lite väl ohållbart. Sägas ska att det här var innan vi hade dragit huvudet ur sanden och insett att flygande är lite fel för miljön och att man kanske ska prioritera viktiga flygresor och inte nöjesflyga bara för att det är smidigt och kul.Den här texten har egentligen inte med inledningen att göra fullt ut det bidrar däremot till mitt vidöppna sinne till att resa varsomhelst i Europa på andra sätt än flyg. Vilket är smått fantastiskt med tanke på allt vi fått se och uppleva längs vägar, hav och räls. Hur som helst, flygrädslan flög sin kos efter en underbar flygräddkurs där teknik, kunskap blandades med var som inte är mitt att kontrollera så som flyga flygplan men också annat i vardagen. Kursen följdes av några år av flygande dit jag skulle, blandat med en och annan roadtrip för det goda nöjes skulle just för att du får vara med om hela din resa från hit till dit inte bara landa någonstans. Så för två år sedan så kom en nu tvåårig liten tjej till världen och jag bestämde mig bestämt för att jag hade flugit klart. Skulle jag ta mig någonstans så fick det bli tåget. (Det finns en lite inom parantes regel och det är om någon blir riktigt sjuk och jag snabbt vill ta mig dit, då får man flyga men annars…nej nej!)Man behöver faktiskt inte flyga, det går jättebra att ta tåget eller stanna hemma, alternativt om det är så där gudsförgätet långt som till Söderhavet så får man väl byta resmål. Alla kan inte resa överallt.Så utifrån den lilla ungen som jag längtar efter och att jag inte är så himla förtjust i att flyga innan så tar jag nu tåget när jag ska långt. Jag som var en sån inbiten bilkörare resan Järvsö-Stockholm eller varför inte till Gävle eller så tar tåget och njuter av att samla priopoäng hos SJ och utnyttja alla smått fantastiska härligheter som lounge på centralen i Stocholm och olika poäng erbjudande. Jag är tågfrälst. Saken är den att det är ändå lite nytt för innan jag överkom min flygrädsla så tog vi bilen. Tåg var inte aktuellt. Vilket är det längsta jag kört med bil? Till Kreta, i en liten Toyota aygo, en två dörrars, jag och en 11 årig Elina. Ett helt fantastiskt äventyr det också. Jag tycker om att resa så enkelt är det. Sen den där lilla två åriga tjejen föddes så har ju lite varenda ledig möjlighet och vecka landat hos henne och hennes nu 3 månader gamla lillasyster och då vill det lite till att ta vara på resan dit och hem. Annars blir det inget semesteräventyr att varken planera eller vara med om.Att ta sitt pick och pack dvs kudden , ryggsäcken och resväskan och sätta sig på första tåget som tar dig bortom kommungränsen och iväg är en sån utrensande detox för själen. Det händer saker, du måste fatta beslut, vara allert, ibland måste man vara modig, ibland kall, hård och besynnerligt bestämd och du måste finna ro i att lita på att det är inte ditt att kontrollera när tåg ställs in och blir försenade. Det går inte alltid som på räls och det måste vi ha insikt i och tugga i oss oavsett vad det är och tågresande är så himla bra och stundtals prövande i denna ädla konst. Det är som att check:a in i en helt annan värld att resa med tåg, och det lite extra fina som jag fått till är att jag lagt rätt så stor tid på att tillfälligt dokumentera resorna på instastory, så att man kan följa med. Som en resedagbok, men också ett sätt för mig att få sällskap på resan och goda råd från dem som kikar och lyssnar när jag står mitt i kluriga beslut. Tricket är att det blir aldrig en tagning 2 eller liknande, det är ett ögonblicks möjlighet sen är stunden och tiden förbi och jag ska fokusera på något annat i resan så det blir vad det blir. Sen så är det noll fokus på bilder där jag är med, jag vill att den som lyssnar eller tittar ska se och upplava det jag ser genom mina ögon och faktiskt så är det här mest för min egen skull. Jag har kommit att älska stunderna med mina rese-småprat och alla kommentar från dem som följer med på resan Just nu sitter jag och väntar på färjan som ska ta mig från England och Portsmouth till Caen och Frankrike, sen blir det tåg hela vägen till Järvsö. Jag har sagt gos och vi ses snart till den lilla familjen som är mitt allra viktigaste och jag ska i natt njuta av min själsliga regering och ta var på varenda stund av att vara på väg. Och så ska jag skriva ihop en liten text om resan till England, kanske kan jag inspirera någon att välja tåget istället för flyget. Jag skriver i kväll på tåget från Paris. Tills dess så får du några bilder här på mina senaste dagar av ett livs levande liv med kärleksfullt innehåll.Kramar från mig/Jennifer
