För första gången kommer känslan av att det här är mitt. Jag vet att mamma inte önskade ngt annat än att vi skulle ta över det en dag men jag trodde aldrig att känslan av "det här är min plats " skulle komma så starkt. Vi har nu delat upp alla mammas saker inne i hennes semester hem i Järvsö. Vi har städat i varenda låda och nu är allt jag ser runt omkring mig vårt. Mitt och Kristin och våra barn. Genom en sorglig händelse som att förlora vår mamma och mormor försöker jag nu njuta av den gåva hon skänkte oss. Ett hem i Järvsö. Jag vandrar genom rummen långsamt. Jag försöker hålla städat och fint. Och igår när Martin kom hit jagade jag middag åt oss båda. Det var så mysigt. Och vartenda skåp och varje låda var i ordning och med saker som jag och Kristin ville ha kvar. Som den rosa kimonon jag nu går omkring i innan morgonens yoga stund. Mamma... saknaden är så stor och kommer alltid finnas. Men om det nu nödvändigt skulle bli så här, tack. Tack från djupet av mitt hjärta. Jag känner mig äntligen hemma i Sverige. Kram, Malin
